Som en käftsmäll

Hej!

Sitter i köket & försöker trycka in så mycket excel i huvudet jag bara kan, det går sådär om jag ska vara ärlig.

Känner att jag på senaste tiden tappat bort mig själv lite grann, förstår ni hur jag menar?

Så konstig känsla & svårt att beskriva. Jag har liksom tappat & släppt saker som egentligen identifierar mig som person.

Jag ska inte skylla bort det på saker & stress men tror faktiskt att det kan ha påverkat mig en hel del,jag tror det här med att jag från ingenstans kom in på skolan & på en dag gick jag från att tro att jag skulle jobba kvar på mitt jobb till att helt plötsligt sitta i skolbänken dagen efter. Jag tror det påverkade mig mer än jag trodde.

Jag tror att jag för första gången i mitt liv är sambo med någon har påverkat mig mer än jag trodde, med det sagt inte att det behöver vara något negativt men det är såklart en omställning när man bott själv i 2 år. Att jag har en pojkvän för första gången i mitt liv, jag kan fortfarande 9 månader senare känna att jag inte är van vid att någon annan bryr sig om vad jag tycker eller vill eller liksom älskar mig. & många gånger förstör det för mig själv för jag tänker som att jag fortfarande var själv.

Jag har tappat bort mig själv i min noggrannhet & vilja av att alltid vilja ha ordning & reda & städat, jag vet inte hur jag har kunnat tappa något som betyder så otroligt mycket för mitt välmående. Det är inte konstigt att jag mår som jag gör när jag inte ens kan hålla kvar vid något som jag vet att jag mår bra av.

Jag har tappat bort gnistan & glöden för inredning, något jag älskar så mycket!

Känner att sen jag började skolan så har jag liksom tappat lusten & energin till allt men jag har inte reflekterat över det förens igår.

A & jag hade en diskussion igår om något som bara kändes som en käftsmäll när det var över.

A var verkligen inte elak överhuvudtaget så det är inget sådant utan det var bara en så sjuk eye-opener så jag blev typ helt ställd & chockad men förstod samtidigt direkt vad han mena även om jag precis innan var helt omedveten om det.

Spelar inte så stor roll var diskussionen handla om men det var ytterligare bevis på att jag tappat bort mig själv någonstans på vägen, & jag tror ärligt att det är sedan skolan började.

Hade ett riktigt meltdown igår över detta men vaknade & bestämde mig för att jag måste ta tag i detta på en gång. Både A & framförallt jag förtjänar det. Försöker tänka positivt & måla upp en bild över hur jag ska göra för att hitta tillbaka & jag kommer komma dit men just nu får jag nog acceptera att det kommer kännas lite som en käftsmäll ett tag, sånt är livet ibland helt enkelt.

Jag är verkligen inte deprimerad eller ledsen men känner mig liksom ganska tom på något konstigt sätt.

Men som sagt nu kan det bara gå framåt & uppåt, nu vet jag vad som kanske varit det som gjort att jag känt mig lite annorlunda på senaste tiden beror på & att jag själv kan ställa allt till rätta igen!

Jag krigar på! <3


Bild från igår <3

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229