Okej, här kommer då fortsättningen på mitt au pair experience!

Här kan ni läsa om del 1: https://nouw.com/emmmabohman/mitt-au-pair-experience-34428833

Dagen efter Första riktiga heldagen i familjen mådde jag inte bra.

Anledningen till att jag kände så här var nog en kombination av att jag insåg att här ska jag vara i 1 år utan familj & vänner hemifrån, barnen var inte som jag tänkt mig, att anpassa sig till det Amerikanska samhället osv. Dagarna gick & jag kämpade på, grät det flesta kvällarna. Hittade på så mycket jag bara kunde på helgerna & kvällarna, älskade livet i USA i övrigt men när jag var hemma i huset med barnen,familjen & i min lilla källare så mådde jag inte bra, jag tog varje tillfälle jag kunde för att åka därifrån. Ett exempel på det var att jag kollade på samma bio 3 gånger, allt för att komma ut ur huset.

Jag & Ellen på en av våra roadtrips, skeeball & jag & Elisa

LCC-Möte

LCC sår för local contact consult. Det är en person som är anställd av Cultural care som är ens kontaktperson när man är i USA. Varje månad hålls det LCC-möte, då man träffas med sin LCC & de andra au pairerna i ens närhet. I new Rochelle där jag bodde fanns det 5 olika LCC:er & New Rochelle var ingen jättestor stad så det finns mycket au pairer i USA.

Min LCC i New Rochelle hette Brooke, älskade henne. Så himla genom snäll & mysig person, hon bodde i ett jättefint hus med man & 2 barn när jag var där. Mitt första LCC-möte jag var på höll hon i sitt hus, alla skulle ha med sig en delikates eller maträtt från sitt hemland & så skulle vi träffas hemma hos henne för att ha mötet. Hade med mig Marabou hehe Det man gör på ett sådant möte är väl lite olika, man pratar med sin LCC om man har problem eller frågor gällande familj eller andra grejer som rör au pair livet tex, pappersarbete,skola osv. Men mest tror jag man har dem för att träffa & lära känna andra au pairer i ens område. Jag var i samma grupp som 2 stycken som var på skolan samtidigt som mig: Elisa från Tyskland som jag fortfarande har kontakt med & Roxanne från Frankrike.

Tror vi var ca 10-15 i min grupp. Det tycker jag är det bästa med att åka med ett företag, att man evt att det finns någon där som kan hjälpa en med ens funderingar & problem under året, det är en enorm trygghet & som au pair tar man inte det för givet kan jag lova.

Rematch

Dagarna & veckorna gick, jag kände att jag gjorde allt för att ge min värdfamilj chans efter chans men inget förändrades, det blev snarare bara värre. Min värdmamma opererade foten & skulle vara sjukskriven under 1 månads tid & vara hemma med mig & barnen & det var droppen för mig. Hon övervakade allt jag & barnen gjorde & ifråga satte allt, men hjälpte inte till med ett dugg. Vet inte hur många gånger jag fick vika om tvätt eller bädda om barnen sängar för att det inte var på rätt sätt. En dag bestämde jag mig för att nej, nu räcker det. Det var inte så här jag ville att mitt år skulle bli så jag ringde min LCC & berättade det.

Det var inte så att allt detta hände dagen jag bestämde mig för att jag inte ville vara kvar i familjen, det är en process. Min LCC pratade med mina värdföräldrar förklarade & då skulle vi testa i 2 veckor & se hur det känns men min värdmamma uppskattade inte riktigt att jag kände som jag kände inför hennes perfekta liv & barn så hon började behandla mig väldigt illa, när jag hade jobbat klart för kvällen kunde hon helt plötsligt ropa upp barnen från källaren & säga att det var mat men stänga dörren ner till mig så jag fick liksom klara mig själv där nere. Som tur var hade jag Ellen även i detta då hon också gick igenom detta med sin familj. Vi träffades ofta någonstans & käkade ihop för att komma i från våra familjer. Ellen gick in i rematch innan mig & hittade en superbra familj & jag tror det var det som gjorde att jag också vågade ta steget & insåg att jag förtjänar bättre.

Efter en vecka kom Brooke & hade mötet med oss & min värdmamma började ljuga något fruktansvärt om hur jag varit osv. Det läskiga med en remtach som det kallas är att som au pair har man 2 veckor på sig att hitta en annan familj annars blir man hemskickad, fett löskigt! för nu hade ju jag bestämt mig för att jag ska vara borta i 1 år i allafall & jag ville inte hem. Min värdfamilj hittade snabbt en ny au pair & jag fick flytta hem till Brooke & hennes familj. Fick dela rum med en annan tjej som också gått i rematch, efter några dagar hittade hon en ny familj & flyttade. Jag bodde hos Brooke, letade desperat efter en ny familj, Brooke var ett fantastiskt stöd i detta. pratade med några olika familjer men ingen som kändes helt rätt eller som behövde en au pair så snabbt som jag behövde flytta. (allt detta görs alltså via samma hemsida som innan man åker, gick inte & knackade dörr haha) New match.

Kommer så väl ihåg denna dagen, jag & Ellen möttes upp igen efter en tid i från varandra då hon hade flyttat till en ny familj mer up north i New york. Hösten hade börjat komma på riktigt & vi satte oss i Bryant park då dem tagit fram alla mysiga stånd för julmarknad & gjort en isbana mitt i parken så mysigt. Vi satte oss på en uteservering & drack hot apple cider & bara njöt av att vi satt där mitt i New york city ihop. Just då var jag matchad med en familj från Boston som jag var lite osäker på då dem hade ett tvilling par på 2,5 år & en liten bebis till på gång. Jag hade väl lite tappat lusten med att ta hand om 3 barn kände jag & mitt hjärta var ju set på New york men lusten att stanna i USA var större så jag hade typ accepterat att jag skulle flytta till boston.

Efter en stund gick jag & Ellen runt i butiker när jag fick ett mejl om att jag hade en ny match, så familjen i Boston måste förstått att jag inte var så intresserad. Det var en ensamstående mamma med två barn, en kille på 7 år & en tjej på 9 år plus en hund. Dem bodde i Mount Kisco, New york ca 50 minuter från Manhattan. Ellens värdmamam kände till Mount kisco & sa att det var en mysig stad, slängde genast iväg ett mejl till mamman i familjen. Vi mejlade fram & tillbaka under någon dag & bestämde oss för att mötas upp i city en kväll efter hon slutat jobba.

Vi möttes på ett starbucks & allt kändes så rätt, så genuin & snäll människa med så sunda funderingar & tankar om hur jag skulle vara. Minns att hon sa att hon ville att en au pair skulle vara som en storasyster till hennes barn, vara där för dem som ingen annan kan & vara som en extra av henne.

Allt kändes så bra, det enda prombelet var att denna familjen hade precis gått med i programmet & var inte riktigt beredda på att det skulle gå så snabbt men dem gillade mig med & vi bestämde till slut att jag skulle bli deras nya au pair. Den lyckan jag kände var helt obeskrivlig, att få stanna i USA.

Thanksgiving Denna amerikanska tradition, var även denna dagen som jag flyttade in till familjen. Eller egentligen flyttade jag in dagen innan men kom ganska sent & thanksgiving var min första heldag. Det snöade galet mycket & jag kom fram till ett snötäck mount kisco för första gången till ett fint stort 3 våningshus. Med ett eget rum som låga på samma våning som kök,en toalett & ett vardagsrum. Min värdmamma var så himla söt, frågade vad jag gillade för färger & hade inrett mitt rum utefter det. Hon åkte även iväg & köpte hem eget shampoo & balsam till mig & ordentliga vinterskor som hon tyckte jag behövde. Sedan firade vi thanksgiving på kvällen med en riktigt thanksgiving middag & jag kände mig mer hemma där på några timmar än jag någonsin gjorde hos den andra familjen.

Livet med familjen Bouza/Crealling Jag hade ju världens tur & hade barn som var hos sin pappa ungefär halva tiden. Så ofta hade jag barnen i 1 vecka sedan var dem hos sin pappa i Connecticut i 5 dagar. Mina dagar såg generellt sätt ut så här: Vaknad vid 06.30 & hjälpa barnen att göra sig redo för skolan, fixa frukost till dem, se till att dem har matlådor med sig & att dem är klädda,borstade osv. Ca 07.30 gick jag med barnen till deras skolbuss. Oftast fick jag sedan skjutsa min värdmamma till stationen så tåg hon tåget in till city. Tiden medans barnen var i skolan brukade jag spendera med att träna, träffa andra au pairer, shoppa, göra ärenden till min värdmamma, tvätta, gå med hunden osv. Barnen brukade komma med bussen runt 14.30-15.00 oftatst då var det snabbt hem för ett snacks innan vi skulle iväg på någon aktivitet tex, tennis,ridning, piano. Det var sällan båda barnen var sugna på det efter en heldag i skolan hehe, sen hem & göra läxor med barnen medans jag började laga kvällens middag.

Livet som au pair

Oftast kom min värdmamma hem vid 19-20 tiden & då brukade jag ändå hänga med dem även om jag officiellt var ledig då. Jobbade inte många helger under mitt år, kanske 2 Lördagar möjligtvis.

När barnen var hos sin pappa brukade jag inte se så mycket av min värdmamma, hon var oftast hos sin pojkvän då så oftast var jag helt själv under en tiden med Hersay. Det som var så underbart med denna familjen var att dem räknade med mig som en del av dem, det var inte en ändå gång dem inte räknade med mig på att få följa med & göra saker eller äta ute eller vad som helst, jag var alltid med räknad om jag ville. lite bilder på sånt vi gjorde. Jag är så glad & tacksam att jag tog steget & bytte familj, jag kom till världens finaste människor som jag är så glad & tackam att jag har i mitt liv.

Au pair life fakta Tänker att det kanske kan vara intressant & ha lite fakta om vad man ska göra som au pair & vad man får göra. så här står det på Cultural cares hemsida:

Kom ihåg att du inte förväntas utföra uppgifter som inte är relaterade till barnen eller som involverar tungt kroppsarbete, som att städa huset, trädgårdsarbete eller andra typer av hushållssysslor.

Det är viktigt att notera att vårt program har fastställda regler för att skydda dina rättigheter som au pair. Dessa begränsningar lyder under U.S. Department of States lagstiftning.

Enligt programmets regler har au pairer rätt till följande förmåner:

• Au pairer får inte arbeta mer än 45 timmar i veckan och inte mer än 10 timmar om dagen.
• Au pairer måste få 1,5 dagar ledigt per vecka och en hel helg ledigt varje månad.
• Under programåret måste au pairer få 2 veckors betald semester.

Dessa förmåner, samt andra förordningar för au pair-programmethar fastställts av U.S. Department of State.

Mitt år

Tänkte visa med bilder lite av allt jag hann med under mitt år.

Man hinner med en heldel under 1 år speciellt när man är i ett nytt land & vill upptäcka så mycket som möjligt.

Tänker inte att jag skriver om allt om det utan om ni är intresserade så kolla in min gamla blogg: http://emmathenanny.blogg.se/

Men jag är så glad & tacksam att jag vågade ta steget & lämna all trygghet bakom mig för att följa mina drömmar.

Jag rekommendera verkligen alla att ta chansen & testa, det kommer vara en upplevelse för livet oavsett.

Inte bara för upplevelsen men alla fantastiska vänner man träffar, som au pair känner man ingen annan utan tvingas lära känna nya människor & det är helt fantastiskt tycker jag.

Ni får gärna komma med frågor eller om det är något ni tycker jag glömt skriva om! <3

Till & börja med så kan jag tipsa er om att läsa min blogg jag hade när jag var iväg, jag bloggade varenda dag (förutom typ 2 dagar) under hela det året & var väldigt öppen & ärlig med mina känslor då mitt år inte var helt smärtfritt: http://emmathenanny.blogg.se/

Varför au pair

Det har faktiskt aldrig varit något jag tänkt att jag skulle göra, jag är en extremt familjekär person & jag kunde inte föreställa mig att jag skulle kunna vara ifrån min familj så länge.
Jag har alltid drömt om USA & att få testa på att bo där, jag hade nog inte tänkt mig ett år men det var alltid en dröm jag hade att få testa på "the American dream"
När jag hade tagit studenten visste jag inte riktigt vad jag ville göra, jobbade lite här & där men tanken om USA fanns hela tiden med mig.
Började fundera lite på någon språkresa eller att börja plugga i USA men på språkresorna verkade man så bunden vid skolan & ett strikt schema så den tanken släppte jag ganska snabbt, likaså att plugga på college då det inte var speciellt billigt & jag hade inte sparkapital nog för att klara mig i USA genom skola.

Organisation

Sen en dag dök Cultural care upp i mitt liv genom någon mamma pratat med på hennes jobb vars dotter hade varit au pair med dem. Bokade ganska snabbt in mig på ett info möte med dem i Helsingborg & påbörjade därefter en profil.

Jag valde som ni kanske förstår då att jag ville åka till USA, amn kunde inte på något viss välja var i USA man ville hamna mer än att man kan tacka nej till familjer så klart.
Sen när min profil låg uppe blev man då macthad med familjer, vi som au pairer får endast upp 1 familj åt gången medans familjerna nog kan ha 3 matchningar samtidigt tror jag.
Fick min första matchning ganska snabbt, man kunde då se varandras kontakt uppgifter så man började mejla med varandra.
Jag hade ca 5 matchningar innan jag hittade en familj som det kändes rätt med så vi bestämde efter lite mejlande att vi skulle skypea.
Denna familjen bodde i New Rochelle, NY ca 30 minuter från Manhattan.
Det var en familj med mamma,pappa & 3 söner på 3,6 & 8 år.
Vi skypeade en gång, då var det jag & mamman & barnen, that´s it. Sen mejlade vi fram & tillbaka ganska länge & sedan bestämde vi oss för att matchas.
Allting gick så fort så tror inte mitt huvud hängde med riktigt, vi matchades den 16/6 & den 2/9 lämnade jag Sverige för 1 år i USA.

Förberedelser

Det är väldigt mycket som ska fixas innan man åker med pappersarbete,visum osv men tänker att detta är svårt att förklara & så men finns att läsa om på tex. Cultural cares hemsida.

Training school

Efter man gjort typ det jobbigaste man kan göra: lämna sin familj så kommer man fram till New York, dit kommer alla au pairer som åker samtidigt som en själv var i USA dem än ska sedan & från vilket land man än kommer i från.

Här ser ni den inte så glamorös skolmaten.

Här är min klass utanför skolan, så fin gammal skola. Man blev indelad i klasser utefter var man skulle bo sen.

Den nästa sista dagen åker man in till New york & får gå runt & kolla i city, det var love at first site kan jag säga!

Ellen,jag & Nellie

The DAY

Efter dagarna på skolan var det dags för oss alla att dela på oss, man fick sätta sig på bussar med andra som skulle till ungefär samma ställe.

Huset familjen bodde i & minsta killen Paolo.

Här är en del av mitt första inlägg när jag kommit fram till familjen:

Vi lämnade skolan idag vid 9,30 alla var supernervösa & spända.
Vid 11 rullade vi fram till busstationen i White plains,tror aldrig i hela mitt liv att jag har varit så nervös någon gång.
När vi rullade fram såg man alla familjer som stod & väntade. Efter några snabba blickar fick jag syn på min familj,hela familjen var där & tog emot mig.
Efter att jag & VP hämtar mina väskor satte vi oss i bilen & åkte mot New Rochelle. Tror att det tog typ en halv timme.
När vi kom fram fick jag se mitt rum & barnen hade överraskningar till mig & så fick dem sina presenter. Sedan åkte min VP & köpte lunch till alla,min VP är från Frankrike & min VMs föräldrar är från Italien så till lunch blev det italienskt buffé med mozzarella,färskt bröd,pastasallad,skinka i alla dess former mm. Mycket gott även om det kändes lite konstigt med första måltiden & allt man vet liksom inte hur man ska bete sig!
Sen gick jag ner till mitt rum & packade upp alla mina resväskor,det var faktiskt lite jobbigt! Det blev liksom på riktigt då,men det känns skönt att vara i gång med året nu.
Sen har jag umgåtts med barnen & den gamla au pairen hela eftermiddagen,barnen har varit helt typer! Jag blev rädd typ hahah men den gamla au pairen sa att dem brukar inte bete sig såhär i vanliga fall! Jag var så jäkla trött hela tiden,vid 18 var det dags för middag. Min VP älskar att laga mat så det bjöds på grillad kyckling & sallad!
Efter lite uppvisning från barnen gick jag & gamla au pairen ner i källaren där jag ska bo med eget tv-rum,eget kök,eget badrum & eget rum (känns ganska skönt) där kollade vi lite tv & jag ställde typ 1000 frågor haha. Sen skulle hon ut & festa i New york så jag ringde Ellen på Skype & vi pratade i typ 1 timme & efter det samtalat kändes allt mycket bättre,så glad att jag har dig. Nu ska jag försöka att sova första natten i mitt nya hem!"

Ellen & jag skypeade varje kväll i säkert 2 veckor, så skönt att ha hennes stöd & någon som förstår exakt ad man känner.

När jag vaknade nästa morgon kändes det inte speciellt bra, minns att jag ringde mamma & grät i flera timmar, hade så ont i magen & något kändes inte rätt.

Ser redan nu att detta inlägget är extremt långt så tänker att om detta inlägget uppskattas kan jag skriva en fortsättning senare i veckan?

Kommentera gärna om ni skulle vilja ha en fortsättning på hur mitt år blev eller om ni har andra frågor? <3