"Did you miss me enough to drink or did you drink enough to miss me?"

"I know nobody´s perfect but I am perfect for you."


"Everyone saysyou shouldn´t rely on a another person to fill the empty spaces in your heart. They tell you that you are strong on your own. But the way I see it, some of those empty spaces are only shaped for another person to fill. It doesn´t matter how much I love my self or how confident I am, in the end I can´t hold myself while crying. Can´t roll over and hug myself to fall back to sleep after a bad dream. Live is about love and love is meant to be shared."


"Jag känner för många som jag känner för lite. Vänner i vimlet, inte vänner i livet..."

"You are a rainbow, don´t ever get colorblind."

"Säg mig vart det gick snett för hon fick dig så lätt..."


"You don´t even need a gun
ypu don´t even need a pill
if you wanna die
Fall in love and you ge killed."


"Vi skulle nog hamnat här ändå,
för lusten är svår att ändra på.
Jag väntar ut dig i tystnaden för det är lättast så.
Du är för stolt, eller hur?
Jag är för feg för att dra mig ur."

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Nu ligger jag ännu en gång i min säng med feber, det var inte länge jag fick äran att vara frisk. Det finns så mycket nu som jag skulle vilja göra OCH behöver göra snarast som jag bara känner "nej jag orkar inte det nu", jag har tid sen... Fast jag vet att jag inte har tid sen. För har 170 jobbtimmar i December att beta av innan det är dags för 2018 och vara sjuk varje ledig dag är rätt jävla utmattande, känns som om man står stilla i livet för man får inget gjort, inget som betyder något. Men i torsdags fick jag verkligen tvinga mig in till stan. Proppa i mig med tabletter, fylla hela väskan med näsdukar och ta på mig den största och varmaste halsduken jag äger för ge mig ut för att köpa julklappar. Tänkte ju verkligen att jag skulle vara ute i god tid iår men har blivit inringd till jobbet eller varit sjuk alla dagar jag tänkt att "idag gör jag det". Så i torsdags var verkligen sista chansen för sedan är jag inte ledig fören den 23e december igen och då är sätta min fot på stan det sista jag gör. Göteborg må vara en underbar stad i många lägen men den 23e december är den allt annat än härlig. Stockholmsstressen i tunnelbanan kan ju slänga sig i väggen.
Men trots en konstant rinnande näsa och ett igentäppt huvud så lyckades jag finna alla julklappar, som egentligen inte var en merit då jag typ redan visste vad jag skulle köpa. Tackar livet i sjuka tider att typ nästan alla butiker har hemsidor med alla produkter så du kan spana ut de i förväg istället för springa runt som en yr höna utan plan och med beslutsångest i proppfulla butiker som är alldeles för varma att bära en vinterjacka i. Så det känns så otroligt skönt att nästan allt är fixat nu ska bara baka (laga??) äppelchips att lägga i en skål jag köpt till mormor och morfar och skulle egentligen vilja köpa något mer till pappa med men vet att han inte förväntar sig något så egentligen så behövs det inte.

Det enda jag själv önskar mig i julklapp i år är att allt kommer gå bra på resan och att jag kommer klara mig på egen fot, för det är det enda jag vill just nu så min själ får lite ro.


Kolla vad fint det var imorse när jag drog upp persenien för mitt fönster imorse med, låg i sängen och bara kollade ut för man blir ju lite glad inombords när naturen framför ens ögon är vacker. Precis som att kolla på den finaste personen man vet om, lyckom inom en fylls upp ett antal nivåer.

​Nu är det inte många veckor kvar innan dessa bleka ben blir lite brunbrända igen. // Passade även på att klippa mig hos min frisör när jag var inne i stan i torsdags, så nu är håret sådär lent att man bara vill klappa det. 

Likes

Comments

Åkte med detta gänget till Agnes land på Tjörn för en övernattning.

Jag fyllde 19år den 17onde Juli. Jobbade exakt hela dagen och hela kvällen men fick ett anonymt blombud levererat till min dörr som mamma fick ta emot. Trodde bara sånt hände på filmer eller i New York, inte en helt vanlig människa som mig. Har fortfarande ingen aning vem det är från även om jag har mina aningar men läser du detta så tack, blev jätteröd!

Aldrig festat så mycket en sommar som denna men detta var nog enda kvällen på hela sommaren som jag gick ut. Annars var det bara hemmafester eller häng på folks landställen men jag klagar inte, not biggest fan av att gå ut. Känns som allt är så stressat först på förkröken och sedan press på att kvällen ska bli bra eftersom du ändå lagt pengar på inträde.

Jag lyckades få ledigt i 2veckor från jobbet så tog första bästa flyg till mina föräldrar som var nere på Sardinien i Italien. Trodde verkligen inte jag skulle få åka utomlands denna sommaren utan endast vara ensamhemma i Sverige under de 3 veckorna mina föräldrar var borta. Så lyckan när jag fick ledigt var total och oj vad jag levde där nere!

Jag firade att jag fyllt 19 genom att bjuda hem mina kompisar på en drinkkväll som jag iaf hade jättekul på och som spontat slutade i en lägenhet vid avenyn.

Elin fyllde 19 och bjöd in till brunch! Riktigt gott.

Dömt små tjejer och killar i en 3manna cup och kört till jobbet mängder av gånger.

Var och brunchade med Moa, mycket välbehövligt och stort tips att gå till Kafferosten om man är i Göteborg.

Tände ljus för farmor och farfar. <3

Så kom första snön även iår och jag går nu endast runt i fluffiga tröjor.

Såklart har jag gjort massa mer än detta, gått på massa studenter och hängt med ännu fler underbara människor än vad som syns på bilderna men har inte allt dokumenterat i tillräckligt fina bilder för att jag skulle vilja sitta och redigera de. När jag nu kollar tillbaka såhär i efterhand känns det ändå som jag hunnit med en del iår trots mycket plugg, jobb och alldeles för lite fotboll.
 Nu är året snart slut men innan dess är det dags för både jul och nyår. Vilket ska bli jättekul, träffa alla en sista gång innan jag drar. 

Likes

Comments

Nyår förra året (detta året??), tyvärr är detta en av de få bilder jag har från den kvällen. Vi började med att ha middag hemma hos Agnes med ca 10st tjejer för senare åka vidare till Henke för festa in det nya året. Det spöregnade men vi var glada ändå. Denna bilden är även tagen innan jag gjorde om mitt rum, känns lite konstigt att titta på.

Några få dagar senare fyllde Delicia år, det firades med resturang och utgång!

Var på lite hemmafester när jag inte drunknade i plugg eller hade match.

På sportlovet följde jag med mamma och pappa till Sölden för att åka skidor, verkligen behövligt lov för var i lite känslomässigtkaos efter saker som hänt i klassen. Efter lite mer än halva veckan blev jag dock sjuk och det påverkade mig hela våren sedan.

Var på en av "halv åtta hos mig" middagarna alla tjejerna i klassen haft tillsammans sedan 2an.

Sedan kom ufmässan i Göteborg för oavsett om jag velat eller inte har UF varit en stor del av min vår iår.

​​​​​​​​​​​​​Provade och letade balklänningar konstant, alltid skulle det vara något fel. Oftas priset...

Gått till skolan under alla omständigheter och få gånger har det faktiskt varit såhär fint!!

Åkte upp till Stockholm med mitt UFföretag och tre andra företag från skolan för att tävla i den nationellafinalen av Blixtlåset. Trodde resan skulle suga men vi hade verkligen så kul. Drack öl på Södermalm intill småtimmarna för att vi trodde att vi inte hade någon chans men så gick det såhär bra ändå!

Sofia fyllde 19, kul kul!

Åkte ned till Ingrids sommarställe i Småland med största delen av klassen för att måla och fixa för att tjäna ihop pengar inför Barcelona.

Barcelona med klassen, hade fruktansvärt kul men kände mig fruktansvärt ensam stora delar med.

Vi gick vidare till SM i uf så ännu en gång åkte vi upp till Stockholm och ställde ut på mässan. Jag hade jättekul men sista bilden är så missvisade haha, var så extremt dålig stämning mellan oss i gruppen vi detta laget. Skojar inte, det kastade blixtrar mellan oss hela tiden men det gick ju bra ändå. I vårt pris så fick vi bland annat kontakt med Disney i LA och hade Skypemöte med de för att dem skulle hjälpa oss komma vidare med vårt företag och idé. Men vi la ändå ned för stämningen var fortfarande kaosdålig och det gjorde att nästan ingen orkade kämpa för det men kul sak berätta för barnbarnen och häftigt nummer att ha i telefonboken.

Nästan direkt efter stockholmsresan nummer två kom balen men våra lärare hade planerat så fruktansvärt dåligt att vi egentligen inte hade tid att gå på våran egen bal. Så istället för längta efter den hade de flesta mest bara panik inklusive mig och inte riktigt kunde njuta av den. Hade verkligen jättemycket ångest inför just denna dagen för att inte känna mig snygg men fan vad snygg jag kände mig. När jag kollar på bilderna nu i efterhand tycker jag väll inte jag ser något speciellt ut men var så skönt kunna vara självsäker en kväll då man förväntat sig att endast vara osäker i min egna kropp.

Sedan kom studenten, lyckans dag. Fan vad kul det var!

Bara helgen efter studenten kom summerburst!

Och veckan efter det fyllde mamma år som firades med middag på sjömagasinet.

Sedan var det dags för midsommar som iår först firades med lunch hos Malin med tjejerna för sedan packa in oss i en bil full med jordgubbar för åka till Axels land där killarna hade fixat så fint! Äskar verkligen hur engagerade de är i allt de gör, fixat partytält, lekar, middag, snapshäfte med bilder på alla osv man blir ju helt lycklig inombords av sånt!

Sedan fyllde Bex år på en av sommarens finaste dagar så det firades med fest för henne och Julia.

Likes

Comments

Helgen har bara susat förbi, snabbare än någonsin. Hur kan det redan vara söndag? Känns som jag gjort massa denna helgen men ändå inte hunnit med något. Känns som tiden går snabbare nu när det blir mörkt vid två typ, kvällen kommer med blixtrande fart varje dag. Men snart slipper jag allt mörker, mindre än en månad kvar idag (!!!). Märker verkligen hur mina nerver börjar börjar spela spratt med mig nu, resefebern kommer krypandes närmare och närmare för varje dag som går nu. Väntar bara på dagen då den kommer att strypa mig och jag kommer få fullständig panik. Undrar när den kommer att slå in, innan nyår? Eller kommer jag klara mig längre än så? Håll dig bara sysselsatt i tankarna Emmie och allt kommer gå bra, du kommer ha så jävla kul och klara precis allt, jag lovar dig.

Torsdag.
Jag åkte till jobbet osminkad som vanligt enda skillnaden var att jag hade mitt hår vågigt efter flätorna från natten och halvt utsläppt istället för en slarvig bulle. Jag öppnade kassan så mellan 8-10 så är du ensam, under denna tiden kommer en kille in och handlar av mig. Sett han handla här flera tillfällen tidigare och verkligen noterat hur nervös han verkar varje gång. Inget hände, frågade om det var bra så och önskade han en trevlig dag precis som jag gör till alla kunder. Klockan 11 kommer han in igen, köper en burk kvarg. Jag frågar om han vill ha kvittot och han säger ja, ingen vill ha kvitto på en vara om de inte tror att priset är fel. Han ställer sig 2m från kassan och kollar på kvittot massa, jag börjar bli orolig över att priset inte stämmer och jag kommer behöva ringa och fixa för att ta reda på det. Men han kommer inte tillbaka och säger något om priset, istället tar han upp sin mobil och börjar att prata i telefon och kollar in mot butiken som om han skulle ha en kompis som är kvar inne i butiken. Vid detta laget hade jag endast två personer i min kö så stängde min kassa kort där efter för att gå och fortsätta med tidningarna. Så jag går förbi honom och då säger han "ursäkta, jag handlade ju av dig innan idag och undrar om man kan få lämna sitt nummer eller något". Helt plötsligt blev det helt uppenbart varför han kommit tillbaka för bara köpa en vara, varför han nervöst stirrat på kvitto så länge och varför det kändes lite konstigt när han började prata i telefon för han pratade aldrig i telefon, det är jag nästan hundra på, han tyckte bara det kändes stelt att bara stå där och vänta tyst. Jag började skratta till för att alla bitarna bara föll på plats men då blir han såklart bara ännu mer nervös och säger med skakig röst "tyckte du var så härlig och positiv så tänkte man är tvungen att chansa.". Jag säger okej och ger han en bit av kvittorullen och pennan, lägger lappen på en av kassorna och säger här kan du skriva medans jag går 1,5m längre bort och låssas som om att jag fortsatte jobba med tidningarna, efter någon minut får jag lappen där han skrivit sitt namn och telefonnummer, jag säger tack och på skakiga ben gick han ut från butiken. Ditekt när han lämnat gick jag från att frysa till att det börjades pärlas på min panna och jag bara kände hur dåligt jag hade skött det, men jag visste inte vad jag skulle göra. Visste från början att jag inte var intresserad så ville inte verka dryg men samtidgt inte ge några förhoppningar, hårfin balans det där.

Lite senare köpte kunden som alltid säger "hej Emmie, hur är det med dig?" av mig samtidigt som han pratade i telefon och när jag ger tillbaka växeln säger han "My friend says hi and thinks you are very beautiful, have a nice day".

Synd att jag inte skulle på dejt den dagen för uppenbarligen verkade jag ha lite mer game än vanligt haha. Alltid lite kul med uppmärksamhet även om det var från personer som jag verkligen inte sätter igång någre fjärilar i magen. De är fortfarande lika sovandes som innan.

Fredag.
Skulle egentligen ha slutat 13 men fick jobba över till 18 så var helt slut när jag kom hem, alldeles för trött och nervös för att ha lust till att göra något annat än sitta i min soffa inrullad i en filt och sträckkolla youtube. För jag hade fortfarande inte fått svar på angående mina flygdatum även om de tidigare sagt att det är okej att jag är ledig och kommer tillbaka i vår och slipper säga upp mig. Grejen var eller är  att jag hade sagt jag troligtvis skulle åka i slutet av januari men nu ska jag ju åka i blöjan av januari istället och i fredags var min sista dag att säga upp mig ifall de skulle dra tillbaka mitt muntliga löfte om ledighet och skulle de göra det är ju säga upp mig min enda utväg eftersom resan redan är betalad. Nu har jag en väldigt snäll chef så tror aldrig hon skulle göra det men hade fortfarande en väldigt stor klump i magen över detta då det faktiskt är möjligt och mina känslor satt på utsidan under hela dagen. Men jag åkte till Agnes iaf för att julbaka med mitt gäng från grundskolan, otroligt fina människor som jag är helt bekväm med. Men tyckte fortfarande att det kändes lite jobbigt att jag inte orkade bidra något speciellt verken till julbaket eller stämningen. Sedan runt 00 efter att idol var slut och så, så körde Karin mig hem. Det bästa med att vi fyllt 18 är seriöst att folk och jag själv tagit körkort.

Lördag.
Jag vaknade över att klockan ringde för att jag skulle upp för att åka till träningen, var så nära på att stänga av den och somna om igen men vet ju innerst inne att jag behöver alla tillfällen jag få för att rehaba för slippa vara begränsad och ha ont dygnet runt. Direkt efter träningen skulle jag egentligen iväg till jul på liseberg med lite kompisar men kände att min rygg var alldeles för trött för orka gå runt där (har en disk som sitter fel) och eftersom jag skulle spela bowling på kvällen fick jag lyssna svaga rygg och hoppa över lisse för denna gången. Vid 19:50 körde mamma mig och Agnes till strike and co för möta upp resten och spela lite bowling som en liten hejdåträff för Moa som åker till Australien nästa vecka. Lite senare fortsatte vi in till stan för ta några glas öl på stan och bara umgås. Lite innan 2:00 så åkte en alldeles för trött Emmie hem, fick kämpa varje sekund på vagnen hem för att inte somna men antar jag tagit slut på mina krafter efter lite för många timmar på jobbet denna veckan. En ledig helg har aldrig kommit lägligare.

Btw vill någon ge mig denna perfym i julklapp är det fritt fram. ;)

Likes

Comments

Den nionde januari 2018 sitter jag helt ensam på Landvetter flygplats och väntar på flyget som sakta och (förhoppningsvis) säkert ska ta mig till Australien. Den tionde januari kommer mina två nervösa ben ta sina första steg i ett helt främmande land på en kontinent som är så långt bort från lilla Sverige man kan komma. Jag som alltid varit säker på att resa ensam är något som jag aldrig kommer att göra, "det är inte mig, då stannar jag hellre hemma". Men nu sitter jag här i mitt vardagsrum och räknar ned dagarna, 35 ynka dagar tills jag står på helt egna ben i Sidney. Försöker lägga upp strategier hur jag enklast ska få vänner, försöker småprata i mitt huvud på engelska för att intala mig att detta kommer att gå bra och kollar på miljoner av solo travel videos på Youtube. Allt för göra de första dagarna enklare, allt för att inte få panik och vända hem, för jag vill klara detta, jag ska klara detta! Samtidigt som jag förväntansfullt sitter och kollar på sommarkläder på NaKds hemsida och tänker på allt som verkar så förlåt för uttrycket men så fruktansvärt jävla najs att göra längs östkusten, så sitter jag också och skakar av nervositet och får katastroftankar som exploderar likt fyrverkerier i mitt huvud. Hur ska lilla jag klara detta? Jag som har ett självtroende längre än Marianergraven när det gäller att prata engelska och nu ska jag helt plötsligt vara skön och skaffa vänner på engelska, hur går det ihop?? Men jag vill klara det för jag kommer vara så fruktansvärt stolt över mig själv när jag kommer hem i Mars och dessutom kunna bocka av backpacka i Australien på min bucket list. Även om det hade känns väldigt mycket mer säkert och mindre nervöst att resa med en kompis så hur närmare avresan jag kommer så börjar jag nog förstå att detta precis vad jag behöver just nu. Men om någon av mina kompisar läser detta och vill hänga på mig i Nya Zeeland så hit me up ;).

Men jag menar bara kolla på detta, hur underbart och kul ser det inte ut?

Likes

Comments

Det känns som om det var i förrgår jag läste Linn Ahlborgs blogg där hon hade skrivit att det är 6veckor kvar till nyår och nu är helt plötsligt snart bara 3 kvar, vart tog tiden vägen? Jag åker om snart bara en månad och det är sååå mycket som jag inte fixat ännu samt i år så har jag verkligen sagt till mig att inte fixa alla julklappar i panik den 22december för jag har ju faktiskt inget fysikprov att skylla på. Men nu sitter jag här 5 december på min lunchrast och stirrar på mitt schema och inte fattar hur jag ska orka få ihop allt (hur jag ska hinna få ihop allt utan stressa sönder). För egentligen har jag väll tid, bara att jag har tid vid dåliga tider? Kan man uttrycka sig så? Jag menar att jag tex börjar 11:30 en tisdag och Sure jag har tid innan jobbet att åka och shoppa men de händer inte att jag åker in till stan, kl 10 när de öppnar för sedan stressa åka till jobbet och jobba till 21:30. Det blir alldeles för mycket... Skulle kunna åka till typ Allum imorgon men det känns som om jag en miljon andra grejer som verkligen MÅSTE fixa i morgon för det är sista dagen innan de är försent. Jaja jag löser det, det är väll bara att iår vill jag verkligen köpa bra och genomtänka julklappar nu när jag för en gångskull har månadsinkomst högre än 1050kr.

Likes

Comments

Rädslan över att aldrig bli tillräcklig. Tillräckligt bra människa, tillräckligt framgångsrik, tillräckligt skön, tillräckligt vacker, tillräckligt omtyckt... Jag kan fortsätta skriva flera rader till, flera stycken. För rädslan över att inte bli tillräckligt lyckad i livet är för stor, som om att den aldrig har något slut. Det finns ett citat som jag har skickat till kompisar ibland när de tvivlat på sig själva, för att få dem att försöka förstå sin egna storhet och avtrycken de gjort i andra människor, främlingar som nära vänner. Men hur ska man få någon annan att förstå hur bra de är och tro på citatet när man själv inte tror på det om sig, inte ens på dagar då jag jag är högre än min normala lyckonivå. Kan man säga lyckonivå? Ni vet den nivån man är på när hela livet är neutralt, livet är inte på topp för man har haft roligare och inget speciellt har hänt men man mår samtidigt inte dåligt för inget negativt har heller hänt.

Detta citatet handlar kanske inte direkt om att man ska förstå man är tillräcklig men lite förstå att man betyder något i världen. Men varför ska det vara så jävla svårt att förstå det? För kommer jag på en positiv sak om mig själv så kommer jag samtidigt på tre negativa. Det blir som om de negativa krossar de positiva på liknade sätt som ett rikligt välskrivet och genomtänkt argumenterade tal har. Effekten av det blir att aldrig känna fan vad snygg jag är för jag tycker alla andra är snyggare, aldrig känna fan vad bra jag är för folket i min närhet alltid är bättre, aldrig känna mig tillräcklig för att jag aldrig når upp till mina eller andras krav på mig.

Denna känsla har legat konstant i min bakgrund ända sedan högstadiet men tredubblades antagligen under gymnasiet. För helt plötsligt skulle man vara skön och vara någon folk vill känna, bjuda på fester. Man skulle vara bäst i skolan även om kurserna var åt helvete svåra, man skulle bara fatta de utan att plugga för mycket för man måste ha ett socialt liv och träna flera gånger i veckan. För man måste ha en tillräckligt snygg kropp för att ha tajta kläder på sig samtidigt som om man hade de blev man klassad för att man endast skröt om sin "perfekta idealkropp". Det är ju enda anledningen till att ha tajta kläder på sig, för att imponera på killarna. Eller? Men denna känslan gick över till mer och mer bli framtidsångest hur närmare studenten vi kom. "Vad ska jag bli? - har inte tillräckligt bra betyg för läsa det som förväntas av mig och inte tillräckligt bra för läsa det jag vill." Paniken över att inte lyckas tillräckligt i livet bara växer samtidigt som bägaren svämmar över gång på gång. Hur ska jag lyckas i livet? Jag som inte är tillräckligt inom något ämne, jag som är halvdan i allt. Vissa ser charmen med att inte veta vad man vill göra i livet, ta det som det kommer. Men jag ser inte det, jag ser bara svart.

Likes

Comments

Vaknade av att klockan ringde imorse för att jag behövde städa mitt rum innan Stina kom hit för fixa en lunch för tjejerna i klassen (fd klassen?? Hur sjukt är inte det??). Vi fixade bara ihop en enkel pestopasta och saffranskladdkaka till efterrätt, inget speciellt men de var nog ändå umgänget folk var här för. Höra om vad folk har haft för sig de senaste halvåret och vad för planer inför vintern det finns i rummet. Tycker de är läskigt hur snabbt tiden går nu, vad har jag gjort sedan jag tog studenten? inget? Jag vet knappt själv. Nu i efterhand känns de lite konstigt, det kanske var sista gången i mitt liv jag såg flera av dem och vi har ändå spenderat nästan varje dag i tre år tillsammans, åkt till Barcelona och Köpenhamn med varandra. Snubblat in skrattandes på våra hotellrum klockan tre på natten efter att vi sjungit oss hesa i en karaokebar. Det är något speciellt med klassresor eller olika typer av läger, det är som alla släpper loss tre gånger så mycket, som om alla går in i en väldigt tajt bubbla med varandra. Jag är aldrig taggad på att åka innan men fan vad jag saknar de efter. Känslan av att vara helt fri och göra vad man vill så fort mörkret börjar att dra in för att konsekvenserna tar vi när vi kommer hem istället. Men nu är den tiden i mitt liv över, nu börjar en ny era istället. Livet efter tonåren är snart här...

Ganska direkt efter att alla hade dragit så kom Agnes och hämtade upp mig för att vi skulle åka och spela Laserdome med de som kunde från gänget jag var på Kreta med förra sommaren. Shit vad jobbigt och kul det var, hade nästan glömt av hur det var att spela. Energin tog inte slut, klockan gick tre gånger som fort jämfört med vanligtvis. Hade jätteont i ryggen innan vi börja men det var nästan som jag glömde av det där inne för jag var så koncentrerad på att inte bli prickad varje sekund.

Nästan alla av de killarna som var med och spela idag flyger till Asien nästa vecka för vara där hela vintern och början av våren. Tycker det är lite läskigt. Vem har sagt att vi kommer att ses igen eller snarare vem har sagt att jag kommer se de igen? De andra kommer säkert att träffas när alla är hemma i Sverige igen med varsitt stort bagage av lärdomar och erfarenheter. Men tror inte att jag kommer vara med, är inte lika nära med de längre. Längre... Har jag någonsin varit? Så fina människor oavsett som jag ändå har spenderat timmar i plural med under min gymnasietid. Tror ingen av de någonsin kommer att läsa detta men ta vara på varandra och spendera tiden väl så kanske vi ses i vår. Men om vi inte gör det så tack för att jag lärt känner er och stort lycka till i livet, för de är ni värda!

Likes

Comments

Inte varit sjuk sedan dagarna efter studenten men nu så bara baam, vilket egentligen inte är så konstigt då mamma varit förkyld och jag varit jättestressad över resan så har väl varit väldigt mottaglig. Känns nästan som jag glömt av hur de känns att vara sjuk, för nu ligger jag med en grad feber och tror jag ska dö. Hade detta varit i våras så hade jag typ kallat mig frisk i detta tillstånd för då var ju stress och förkylning en självklarhet tjugofyra timmar om dygnet. Men men jag överlever även om jag inte riktigt vet hur jag ska hantera det just nu. Det finns ju faktiskt värre saker i världen ;)

Tänkte att jag skulle uppdatera här jättemycket men har verkligen inte haft energi för det, trodde jag skulle kunna skriva helt från hjärtat med utan att dölja något men har inte vågat det... Trots att jag är den enda som läser här, kanske inte är redo för att öppna alla mina dörrar inombords ännu. Har till exempel försökt att skriva ett inlägg om snygghet i över en vecka nu men jag lyckas inte uttrycka mg med ord. Skriver en mening, suddar ut den. Kanske är ämnet fortfarande för känsligt.

Meen känner att vi behöver lite glädje på denna bloggen med så hittade mina gamla mobilbilder från Tignes härom dagen när de snöade så tänker att jag kan lägga upp de. Livets jävla resa.

Likes

Comments