Vikten av att känna

Vid den här tiden för sex år sedan var riktigt jobbigt för mig. Jag hade hittat en knöl i mitt bröst som var nästan 3cm stor dagarna innan min 18årsdag. Jag hade världens panik och alla möjliga tankar snurrade runt i mitt huvud. Jag var bara 18 år, inte kunde det vara cancer? Jag var ju så ung, det kunde inte vara det men ändå hade jag den där stora knuten i mitt bröst.

Jag fick en tid på vårdcentralen och fick direkt en remiss till bröstmottagningen i Sundsvall. Inom loppet av 2 veckor hade jag fått tiden och fick göra en biopsi. Jag hade en äldre läkare och han var väldigt säker på att det var ett vanligt fibroadenom, en bindvävsknuta. Men man kan inte vara säker tills man får det där provsvaret.

Att vänta på svar i nästan 3 veckor var hemskt. Jag försökte att inte tänka på det men det gick inte, det låg hela tiden i bakhuvudet och gnagde. Jag fick en tid i Sundsvall men denna gång för provsvaret och det var exakt som läkaren hade trott. Inget farligt, bara ett vanligt fibroadenom.

Trots det valde jag att 6 månader senare operera bort den då jag inte ville gå runt och känna att det kanske blir något ändå, man vet ju aldrig? Och den var stor så jag ville få bort den.

Sedan dess har jag för vana att känna igenom mina bröst regelbundet, för rädslan finns där fortfarande. Och ni kan ju tänka er känslan, när jag några år senare känner igenom dem som vanligt och fastnar på ett ställe på mitt andra bröst, för där är det en liten knöl igen… Och så börjar resan om igen.

Jag hade ännu en gång panik trots att den var mindre och kändes som den förra. Mamma var vid min sida och såklart hittade jag den innan jag skulle sova. Gråtandes somnade jag den natten, kramade min kudde och bokade ännu en tid på vårdcentralen.

Även denna gång får jag en remiss till Sundsvall och det var i början av december. Åker ner, gör biopsin och denna läkare tror också att det är ett fibroadenom som jag hade tidigare, men vi måste ändå vänta på svaret. Denna gång var jag lite lugnare, men känslan fanns där ändå att det skulle kunna vara cancer.

Vid det här laget fick jag även mitt ryggskott så när vi skulle ner för provsvaret skulle jag som inte hade kunnat sitta och äta en måltid sitta i en bil i 13 mil. Jag gick på smärtstillande, hade filtar och kuddar runt om mig och praktiskt taget låg ner i framsätet med rumpvärmen på.

Svaret blev det förväntade och jag kunde andas ut. Jag fick världens bästa julklapp. Denna valde jag att inte operera bort men så fort jag känner något annorlunda kan jag höra av mig och får förmodligen en tid för att kolla upp det.

Så alla kvinnor där ute, vare sig du är 15 eller 85, lär känna dina bröst och känn igenom dem minst en gång varje månad.

Det är så viktigt och hittar man det i god tid är chanserna mycket bättre, men det kan även vara som för mig, att det är en vanlig bindvävsknuta. Och eftersom jag redan haft två stycken inom sex år är chansen stor att jag får det igen, och då ska jag kolla upp det även fast jag vet att det förmodligen bara är ett fibroadenom.

HÄR kan ni se exakt hur man ska göra och snälla, gör det till en vana.

#nouwinfluencer #nouwblogger #cancer

  • Postad i: 7D

Gillar

Kommentarer

Enylja
Enylja,
Åh, förstår verkligen att du fick panik, men himla skönt att det inte var cancer. Tusen tack för att du delar med dig om detta som är så himla viktigt. Det är verkligen så viktigt att en lär sig att känna efter, även om jag själv är så dålig på det, men det ska det minsann ändras på. 💖nouw.com/enylja
emmeliesehlin
emmeliesehlin,
Ja, världens panik men det är skönt när man väl får ett bra svar! Och ja, det är så viktigt så gör det! Det tar ett tag att lära känna dem och de kan vara olika under en menscykel💕nouw.com/emmeliesehlin
KristinaPosteby
KristinaPosteby,
Det är absolut jätte viktigt att ha koll på sin kropp och kolla upp saker man blir orolig över. Och väntan på svar är det värsta som finns! Vilken tur att det inte var så hemskt som du trodde! <3 nouw.com/kristinaposteby
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229