Idag är det ett år sedan min förlossning startade och imorgon fyller M ett år. Tankarna flyger tillbaka till förlossningen idag medan vi ska städa, baka och slå in presenter.

Vecka 37+1, 12/3
23:00 - mitt vatten går när jag ska kliva upp från sängen och gå på toaletten
23:30 - rådgivning med förlossningen. Då vattnet gått efter klockan 22 ska jag in på kontroll på morgonen (13/3) kl. 8:00 om inget händer under natten.

Vecka 37+2, 13/3
00:03 - börjar klocka värkarna här hemma
02:20 - Olov ringer till förlossningen då jag börjar få det svårt att andas igenom värkarna (hade 5 värkar på 10 min hehe). Vi ska in på kontroll på 30 min
03:22 - klockar sista värken inne på vårt rum på förlossningen
03:25 - uppkopplad på CTG
03:45 - öppen 8cm
03:47 - får lustgas 50/50
04:03 - här upplevde jag att det börjar trycka mer neråt och huvudet är vid spinaetaggarna
04:32 - betydligt glesare mellan värkarna än när vi kom in, men bra tryck i dem. Huvudet kommer ner vid varje värk
04:45 - står på knä i sängen och upplever att bebisen kommer längre och längre ner
04:58 - halvsittande i sängen
05:16 - får syntocion då sammandragningarna blivit korta och ännu mer glesa. Kommer med ca 4-5 min intervall och är ca 30-45 sek långa
05:18 - yttre CTG inledd
05:30 - krystvärkar
05:36 - fosterljuden fördubblas på CTG men man hör att det ligger runt 120-130 slag/minut
05:38 - en pigg pojke kommer till världen och tas emot av mor själv som lugnt och kontrollerat flåsar ut honom utan forcering.
05:42 - placentan krystas ut och pappa klipper navelsträngen

Här nere finns det fler inlägg om min förlossning, alla känslor och hur min kropp var efter förlossningen.

Min förlossning del I

Min förlossning del II

Överflödet i BB-väskan och vad som egentligen behövdes

Kroppen efter förlossning

Jag har mer eller mindre alltid varit fascinerad av kroppen och att vara gravid är nästan det som fascinerar mig mest. Hur kroppen anpassar sig och vet vad den ska göra. Men det är inte alltid en dans på rosor och det kan jag själv skriva under på. Och efter att ha läst om flera gravid som nu har diverse krämpor och smärtor hoppas jag att detta kan hjälpa lite.

Jag hade mer eller mindre inget illamående alls och tyckte allt gick så bra men det vände ganska snabbt, när det väl slog till. Runt vecka 20 fick jag så ont att jag inte kunde lyfta på jobbet, hade svårt att gå och ont mer eller mindre hela tiden. Det slutade med att en läkare på förlossningen sjukskrev mig efter en koll en söndagskväll med smärtor jag inte visste vad det var. Men allt var bra med bebis vilket var prio 1.

Efter det var det en bergochdalbanan i känslor med alla hormoner och sjukskrivningen. Jag ville göra så mycket, klara av att göra saker själv och inte behöva förlita mig på omgivningen. Men det gick inte. Minns en kväll jag varit stan en sväng och passade på att hämta ut en julklapp jag skulle gå hem med ca 300m. Det slutade med att jag fick ringa Olov gråtandes att jag behövde hjälp för det gjorde så ont + att jag verkligen ville klara det själv och kände mig som ett totalt misslyckande.

Allt vände när jag började acceptera att det bara var att gilla läget för jag kunde inte göra mer och inte ville att smärtan skulle bli värre än vad den var. Så dagar det var svårt att plocka i/ur hela diskmaskinen nöjde jag mig med att jag plockade ur översta hyllan. Var vi på middag så fick jag ofta lägga mig och vila då det var skönast att ligga ner och sedan hittade jag till vattengympan. Två gånger i veckan gick jag på vattengympa i en rehabbassäng som är varmare och det var enda stället jag inte kände mig som en enorm och otymplig valross och det var så skönt att få röra kroppen utan smärta. Men jag hade jobbigare dagar med och då fick det bli en heldag i sängen framför tvn med olika serier, choklad, gravidkudden och bästa gravidtightsen som jag bodde i heeeela graviditeten. Men det som oxå hjälpte var att veta att man hade ett slutdatum man kunde hålla fast vid och att det förmodligen skulle bli bättre då och nästan direkt efter förlossningen var smärtan borta.

Det jag nojar mig för nu är ifall jag blir gravid med ett syskon när den tiden kommer att jag kommer få samma besvär då jag fortfarande känner av smärtan ibland men inte i samma omfattning. Det blir oxå värre när M sitter på min mage men jag tänker ge det tid. Det tar nio månader att baka en bebis och det tar nog minst den tiden för kroppen att läka efter en graviditet med.

#bestofnouw

Jag vet inte vad hur ni är men jag tycker det är så intressant med förlossningar och tycker det är kul att läsa om andras. Jag har ju redan skrivit min förlossningsberättelse som ni kan läsa här. Men då hade jag inte min förlossningsjournal och ingen koll på tider, men nu så. Så här kommer min förlossning i klockslag.

Vecka 37+1, 12/3
23:00 - mitt vatten går när jag ska kliva upp från sängen och gå på toaletten
23:30 - rådgivning med förlossningen. Då vattnet gått efter klockan 22 ska jag in på kontroll på morgonen (13/3) kl. 8:00 om inget händer under natten.

Vecka 37+2, 13/3
00:03 - börjar klocka värkarna här hemma
02:20 - Olov ringer till förlossningen då jag börjar få det svårt att andas igenom värkarna. VI ska in på kontroll på 30 min
03:22 - klockar sista värken inne på vårt rum på förlossningen
03:25 - uppkopplad på CTG
03:45 - öppen 8cm
03:47 - får lustgas 50/50
04:03 - här upplevde jag att det börjar trycka mer neråt och huvudet är vid spinaetaggarna
04:32 - betydligt glesare mellan värkarna än när vi kom in, men bra tryck i dem. Huvudet kommer ner vid varje värk
04:45 - står på knä i sängen och upplever att bebisen kommer längre och längre ner
04:58 - halvsittande i sängen
05:16 - får syntocion då sammandragningarna blivit korta och ännu mer glesa. Kommer med ca 4-5 min intervall och är ca 30-45 sek långa
05:18 - yttre CTG inledd
05:30 - krystvärkar
05:36 - fosterljuden fördubblas på CTG men man hör att det ligger runt 120-130 slag/minut
05:38 - en pigg pojke kommer till världen och tas emot av mor själv som lugnt och kontrollerat flåsar ut honom utan forcering.
05:42 - placentan krystas ut och pappa klipper navelsträngen