Vägen till ett beviljat kejsarsnitt är ett helvete.

Vägen till ett beviljat Kejsarsnitt kan vara ett helvete.

Att jag fick mitt kejsarsnitt beviljat är jag så otroligt tacksam för idag. Jag är en av många som har kämpat för kung och fosterland för att få bestämma över min egna kropp, hur jag ska föda mitt barn. Vägen dit är ingen dans på rosor och min graviditet kunde ha varit mycket bättre. Jag hade endå tur som orkade kämpa för detta i slutet av graviditeten.

När jag såg plusset på stickan blev jag såklart otroligt glad. Men enda från början blev jag kallsvettig bara av att tänka på att föda vaginalt. Det gnagde i mig och min magkänsla sa att jag inte skulle klara av det. Eller att mitt barn inte skulle göra det. Efter många om och men och prat med barnmorskan bestämde jag mig för att göra det. Jag skulle föda fram mitt barn den "naturliga" vägen.
Jag köpte och lånade massor med böcker och började läsa på. Hur jag skulle andas, sitta, ligga, vilken bedövning, hur jag skulle tänka osv.. Ibland kändes det helt okej. Men vissa dagar kunde jag ligga och gråta av ångest. Jag mådde så jävla dåligt.

Tiden gick och jag mådde bara sämre. Jag kräktes hela graviditeten, jag kunde inte gå, tillslut var soffan min vardag och jag gick upp jättemycket i vikt (Inte så konstigt). På grund av min oro fick jag göra ultraljud varje vecka för att kolla hur min bebis mådde. Det var ofta vi fick åka in akut mitt i natten för att jag inte kunde känna några fosterrörelser. Jag var så rädd hela tiden.

På ultraljudet i v32 så kunde de se att jag hade för mycket fostervatten. Jag fick förklarat för mig att bebisen kunde komma när som helst. De kunde heller inte se varför jag hade för mycket fostervatten. De visste inte vad felet var.
Jag blev självklart ännu mera orolig och jag gick in i en depression. Jag var så svag. Min magkänsla sa att allt inte var som det skulle.
Det var då jag bestämde mig för att berätta att jag verkligen ville ha ett kejsarsnitt endå. Hela kroppen skrek att det var rätt beslut för mig och min bebis. Det var verkligen en stor tjej som bodde i min mage och hon var beräknad att väga långt över det normala också. Det gjorde mig extra nervös och orolig.

Jag fick en tid hos en läkare som jag skulle få prata med. Jag var så himla nervös eftersom jag hade läst att det är riktigt svårt att få beviljat ett KS. Men jag bestämde mig för att bara gå in och säga " jag ska ha ett kejsarsnitt och vad ni än säger så spelar det ingen roll, jag har redan bestämt mig". Men för läkaren spelade det ingen roll. Jag satt och grät, skakade och bad om att få mitt kejsarsnitt på mötet. Jag berättade för henne hur dåligt jag mådde, att jag vet att kejsarsnitt är en stor operation men att jag visste att det är rätt beslut för mig. Jag såg på henne att hon redan visste vad hon skulle säga. Hon hade redan bestämt sig innan vi träffades. Hon kollade på mig och sa " nä tyvärr, du ska föda normalt, du kan ju inte tro att det är du som bestämmer det". Och det sjuka var att hon log medan hon yttrade de orden, de orden hon visste att jag var livrädd för att höra.

Jag satt och grät hysteriskt i säkert 5 minuter och hon satt och hånlog åt mig. När jag insåg att hon inte skulle ändra sig, även att hon såg hur dåligt jag mådde så ställde jag mig upp, kollade mig i spegel och försökte torka bort min mascara jag hade över hela ansiktet, vände mig om och sa " dra åt helvete kärringjävel". (Bland det bästa jag gjort)
Hon ropade inte efter mig eller försökte stoppa mig. Hon bara satt kvar. Jag kände mig så himla förnedrad.

Detta är bland det sjukaste jag har varit med om. Jag har aldrig känt mig så liten i hela mitt liv. Det måste bli en ändring. Vi kan inte leva i ett samhälle där vi kvinnor inte får bestämma över våra egna kroppar. Hur vi ska föda våra egna barn. Det tycker inte jag iallafall! Självklart ska man få information om kejsarsnitt innan man bestämmer sig. Det är en stor operation, jag vet.
Under min resa var det mycket prat om att kejsarsnitt kostar så mycket pengar. Och ibland kändes det bara som att allt var en pengafråga. Men varför betalar vi skatt?
Vi lever inte i ett jämställt eller feministiskt samhälle om vi inte har rätten till att bestämma över hur vi ska föda våra barn. I Tyskland frågar de i princip den gravida kvinnan hur hon vill föda. Så tycker jag det ska vara i Sverige med. Att vi är så omoderna i Sverige hade jag ingen aning om innan jag blev gravid.

Nästan gång jag blir gravid får jag se hur jag vill föda. Men om jag bestämmer mig för kejsarsnitt så är det det som gäller. Jag bestämmer över min kropp och ingen kan ta den makten ifrån mig.


Gillar

Kommentarer

Beatrice
,
Mycket bra skrivet!!! Håller med dig till hundra procent. Puss😚
Elin
,
Gud vad underbart att du sa ifrån på skarpen!!