uppdatering om livet

min medicin har äntligen slutat ge så mycket biverkningar och det är superskönt, trots vissa nätter med knappt någon sömn alls så sover jag mycket bättre när jag väl sover och det gör att jag orkar med mer på dagarna. dock gör den mig fortfarande extremt illamående och det gör att jag knappt äter, och äter jag så blir det inte stora portioner alls innan jag börjar må väldigt illa så jag hoppas verkligen att det här bara är en fas som snart går över. mina dalar är inte lika djupa längre och det innebär ju att allt går i rätt riktning, det jobbiga är bara att mina toppar heller inte är lika höga och jag känner inte längre känslor på samma sätt som förut. jag kan vara glad och skratta och ha roligt men jag känner inte ett lyckorus i kroppen och det är faktiskt lite påfrestande för jag känner mig så likgiltig inför allt.

jag är inne på vecka två på min behandling nu vilket gör att jag tvingas gräva väldigt djupt i mig själv och ta fram minnen och händelser som jag egentligen inte vill tänka på alls, men jag vet ju att jag gör det av en anledning och att jag kommer att må bättre om ett tag. så förhoppningsvis så kommer jag att må bättre så småningom och jag är ändå glad att jag har tagit tag i det här och att någon tog mig på allvar. det är så viktigt att fråga om hjälp när man inte orkar själv och jag är så glad att min mamma tvingade mig till det här.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229