sommaren i sälen

att efter en vecka tillsammans med hela familjen med mestadels soliga dagar, promenader ner till bryggan och bara en massa kärlek och mys, åka upp till ett grått sälen igen, det kändes tungt i hela kroppen. de senaste dagarna har bara bestått av jobb, ett jobb med kollegor som jag älskar att jobba med. vi har aldrig varit ett sånt här bra team i repan som vi är just nu och det känns så jävla bra. men samtidigt så är sommaren slut om ganska precis en månad och då lämnar halva truppen för att göra andra saker med sitt liv. och det känns också tungt. jag vill ju jobba med dom här människorna länge till. jag tror faktiskt att jobbet är det som får mig att stanna kvar här. annars är det inte så mycket annat just nu. vädret ska vi inte ens tala om. sedan jag flyttade hit har jag inte haft riktigt sommarväder en enda dag. lite deppigt att endast ha gråa moln över huvudet dag efter dag. halva familjen här uppe har semester och självklart har de flytt sälen, vilket är helt förståeligt. men det gör också att det inte blir så många av oss kvar här och det blir så tomt.

missförstå mig inte, vi har väldigt mysiga kvällar här med grillning, vi trotsar myggen och det inte så varma vädret och sitter ute ändå. vi går till gustavs på musik quiz och dricker öl,  går promenader upp för fjället med en vy som sträcker sig flera mil bort över fjällen. jag har det bra här, men det bara känns inte som en sommar för mig alla dagar.

jag bara tror att jag hade så höga förväntningar på den här sommaren. kanske lite för höga. tänkte att det skulle vara fint väder var och varannan dag precis som förra sommaren, att vi skulle umgås med familjen varenda dag. inte att jag skulle ligga hemma med ångest på mina lediga dagar för att alla andra jobbar och för att det inte finns någonting att göra. jag vill nog inte hem till just sala men jag saknar att ha tio minuter till stallet, en femton minuters promenad till närmsta sjö, att ha min hund, att kunna åka 10 mil för att komma till skärgården. allt det här saknar jag så att jag spricker. jag saknar mina bästa vänner hemma, jag saknar min familj, jag saknar att gosa med bebis.

jag har insett att jag inte är en människa som ska spendera en sommar uppe bland fjäll och berg. jag ska vara vid vattnet, på ett par klippor med en slarvig knut i håret. det ger mig ett sånt lugn i hela kroppen och även fast jag alltid vetat att jag älskat just det så är det inte förens nu som jag verkligen inser att det är där jag verkligen hör hemma. det är där mitt hjärta är och där min kropp och knopp mår som bäst.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229