please say you remember me

tankar och texter, livet, la la love

imorgon ska jag sätta mig i bilen och åka till torpet där jag spenderat hela min barndom. där två människor bor som älskar mig med hela deras hjärtan, som tagit hand om mig varenda stund dom fått chansen. nu är det min tur att ta hand om dom. jag ska åka dit och jag ska ge dom världens största kram och sen ska jag bara sitta där och prata med dom så länge dom vill det. för snart kommer det komma en dag när jag inte kan göra det längre. jag har glömt bort dom, på tok för många gånger. annat kommer i vägen, helt oviktiga saker egentligen men man blir så upptagen med sin egna vardag att man glömmer bort, hur man nu kan göra det.

min älskade lilla farmor som alltid tog med mig & lina till sjön för att meta på våra små rangliga cyklar. och min fina lilla farfar som lärde mig hur man täljer en egen visselpipa från en gren. dom två som var min absolut största trygghet i min barndom, som gjorde allt för oss. min älskade lilla farmor som idag har alzheimers och som inte alltid känner igen mig och min syster, men som för det mesta skrattar åt allt livet ger henne. och min fina lilla farfar som idag har sin sköra lilla kropp som nog ger upp snart, som burit honom genom hela livet och som pallat med 85 år på den här jorden.

jag blir så förbannad på mig själv att jag inte spenderat mer tid med dom på senaste tiden. tid har jag, och även fast jag inte alltid har flera timmar över så räcker en kvart, en snabb visit räcker. det gör deras dag, jag vet ju det. dom blir överlyckliga varje gång jag hälsat på och varje gång frågar dom om jag inte kan komma lite oftare och hälsa på men ändå så gör jag inte det. jag har tagit dom för givet och det ska jag aldrig mer göra.

en låt som får mitt hjärta att värka. just för att jag vet att personen låten handlar om snart kommer att vara min alldeles egna käraste lilla farmor.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229