hejhej.
den här veckan har livet kommit emellan lite mer än vad jag är van vid just nu. jag har jobbat mer än 40 timmar på fyra dagar vilket kanske inte låter så mycket, men jag är van med femtimmars pass hemma och då inte ens varje dag. dessutom har alla våra nya börjat sin utbildning denna vecka för repan och eftersom jag nästan är den enda återkommande som jobbar kvar hos oss har jag sån jäkla prestationsångest och ångest över att inte räcka till. dock är det bara jag som sätter alla dessa krav på mig själv och jag har pratat lite med min arbetsledare nicole om det, jag är så glad att jag har henne här uppe. hon är den bästa arbetsledaren jag haft på alla sätt och vis och hon får alltid mig att känna mig trygg och sedd och det är en sån himla viktig egenskap hos en ledare.

hur som så drog jag en sväng till Arvid och Alva i huset bredvid igår efter jobbet och vi blev ett gäng som bara skrattade och pratade om lite allt och inget i ett par timmar. en sak som jag verkligen märkt sen jag kom hit är att jag skrattar på ett sätt och är lycklig på ett sätt som jag inte varit på flera månader. jag kan komma på mig själv med att kippa efter luft för att jag skrattar så mycket ibland och det måste ju ändå betyda att man omger sig med rätt typ av människor, eller hur?

idag är jag ledig och än så länge ligger jag fortfarande kvar i sängen med ögonlock som svider för att jag är så trött, men jag vill inte sova bort hela dagen så jag ska nog ta mig upp snart och se över lite kläder som jag fått hem innan jag bestämmer vad som ska skickas tillbaka, sen blir det nog en tur ner till byn för att fylla på både mat- och alkoholförrådet här hemma och sen ska jag åka och sauna med emma i eftermiddag för vi är lediga båda två idag!! dröm.

ha en fin dag <3

och så hittade jag äntligen någon som jag faktiskt ville spendera tid med, som fick mig att känna mig trygg av tanken att så småningom börja ge små bitar av mig själv till honom. och även fast det inte blev som jag önskade så är jag ändå glad och stolt över mig själv. för jag vågade. jag har växt och det måste jag komma ihåg bland all ångest och alla känslor.

"jag är så glad att vi har träffats, jag kommer att sakna dig" sa han innan han drog mig sådär nära intill honom så att allt jag kände var honom och hans hjärtslag. sen låg vi där och flätade ihop våra händer och sa ingenting innan det var dags för honom att åka. och så sa vi hejdå på obestämd tid.