älskade lilla farmor

i både måndags och tisdags åkte jag, farfar och min faster till farmor och hälsade på henne på hemmet. hon blev så glad och det gör så ont i mig att inte alltid se min farmor när jag kollar på henne. ibland måste jag påminna henne om vem jag är, men oftast kommer hon ändå ihåg mig. min syster kommer hon dock inte ihåg alls. hon kommer inte ihåg vad vi pratade om för två minuter sen och det kan göra henne väldigt förbryllad. min farmor har alltid varit helt fantastisk mot oss barnbarn och vi har varit det absolut bästa hon haft. hon har lagat så mycket god mat till oss och varje gång vi var i torpet och hälsade på så cyklade vi till silvköparen och köpte glass. hon har alltid varit så pigg och klar i huvudet och helt plötsligt så vet hon inte ens vart hon bor.

vissa stunder kan man ändå se igenom sjukdomen och se hennes skämtsamma sida komma fram och det gör mig så lycklig. då, för några sekunder så känns det som att hon är tillbaka. och lilla farfar. som bor själv numera och som är väldigt ensam. det gör så ont i mitt hjärta att höra honom prata med farmor. för hur mycket han än vill det så finns den personen vi en gång kände inte kvar där inne. han försöker påminna henne om saker de har gjort under de senaste åren och varje gång vill han köpa med sig både frukt och godis när vi hälsar på, även fast han vet att hon aldrig äter upp det. man ser på honom hur mycket han vill ta hand om henne och mitt hjärta brister. fyfan för att bli gammal och tappa uppfattning om saker och ting. det här är så jävla hemskt och det är en hemsk sjukdom, kanske inte egentligen för den drabbade då hon inte mår dåligt av det. men för oss anhöriga, och främst för min älskade lilla farfar som bara vill ha tillbaka sin ingrid.

min älskade lilla farmor

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229