Onsdag. 18e september. En helt vanlig dag, igentligen. Men ändå så speciell för mig. Det var nämligen min födelsedag. (yay, grattis till mig!!) Och tänk vad konstigt. När jag flyttade ner hit så kändes det som en evighet tills jag skulle fylla år. Men så har min födelsedag (och dessutom resten av september) bara passerat snabbare än en iphone dör när det är kallt ute.

Jag tänker alltid inför varje gång jag har födelsedag, "men det är ju bara en vanlig dag, vilken som helst". Men ändå! Varje år är det likadant. Det känns lite speciellt på dagen. Någon sån därn extra sprudlande feeling i hela kroppen finns det allt! Känner du likadant eller är det bara jag? haha.

Min födelsedag var väldigt bra. Med tanke på vad jag skrev ovan så kan jag ju även säga att jag inte brukar planera så mycket inför min födelsedag, utan mer bara se det som en vanlig dag liksom (även om allt ändå känns annorlunda just på dagen haha). Men just den här födelsedagen blev det saker planerade. Först hade vi föreläsningar i skolan, kemi, där vi gick igenom varför små molekyler i gasform kan färdas med högre hastighet än större atomer i gasform, vid en given temperatur. Sedan tog Maria med mig och Ronja (två klasskompisar) till Umai Sushi nere vid stan för att äta lunch tillsammans. Och oj så bra sushi! Dom hade dessutom en himla god sjögrässallad i deras salladsbar som vi friskt plockade åt oss av. Sen satt vi där och bara hängde. Snackade. Skrattade. Och kollade på människor (som faktiskt kan vara betydligt mer intressant än det låter, haha). Sen blev det en härlig promenad i strålande och värmande solen. Och såklart, för min del, även en löptur senare på kvällen.

Öppnade även några paket som kommit med posten och fick bland annat fyra stycken trisslotter från farmor.Och tänka sig. Det var vinst på hela tre stycken av dom! Vad är oddsen på det liksom?! Tack så mycket!

Dagen efter, alltså torsdag 19e september, hade vi den första examinerande uppgiften. Nervöst såklart! Men även spännande. Vi skulle peka ut muskler, ben och benutskott på varandra. Till exempel, "vart har rectus femoris sitt ursprung och fäste och vad är muskelns funktion?" Då skulle vi palpera (peka/känna) vart muskeln sitter liksom. Helt annorlunda än att bara sitta och titta på bilder i en bok. Och dessutom betydligt mycket mer praktiskt användbart.

Det gick bra. Det var kul. Det känns som jag börjar få rätt bra kontroll över alla latinska termer vi ska kunna. Sakta men säkert närmar sig tentaveckan och jag börjar bli lite nervös ändå. Men det ska nog funka bra tror jag. Jag är faktiskt ändå rätt taggad på det.

ÖVERKURS:
Rectus femoris en av våra stora lårmuskler. Den ingår i muskelgruppen "quadriceps femoris" som sitter på framsidan av låret. Om du lägger handflatan mitt på lårbenet så är det rectus femoris du känner. (nu kommer fina termerna) Muskeln går från SIAI, spina iliaca anterior inferior, på höftbenskammen (typ framsidan av höftbenet) och fäster in på tuberichiadicum, precis distalt som patella (alltså på skenbenet precis under knäskålen). Muskelns funktion är att flektera (böja) höften, samt att extendera (räta ut) knäleden.

Och där fick vi in flera av dagens latinska/medicinska ord:
Flektera - böja
Extendera - räta ut
Patella - knäskål
Spina iliaca anterior inferior - höftbenskam främre undre (rätt ordagrant, och syftar här på ett "utskott" på höftbenet)

Men tycker vi kan ta ett till latinskt/medicinskt ord, bara för att jag gillar dom så mycket. Och när vi ändå har tagit upp en muskel som sitter på lårbenet kan det ju vara kul att veta vad just "lårben" heter på latin. So here we go!

Femur - Lårben

Ganska enkelt att koppla ihop både quadriceps FEMORIS och rectus FEMORIS med något som heter femur. Och så är mycket av latinska/medicinska språket uppbyggt. Saker som sitter nära varandra eller har med varandra att göra påminner om varandra i namn. Kan även tillägga här att nerven som går till rectus femoris heter nervus femoralis. Logiskt. Vilket jag gillar.

// e

kontakt: facebook * instagram * profil

Oj vad tiden har gått fort! Och oj vad mycket som har hänt. De senaste tre månaderna har varit så himla händelserika så jag vet inte ens vart jag ska börja! Men vi kan väl ta och börja med det allra största.

Jag har flyttat till Halmstad. Befinner mig nu i min NYA hemstad, cirka 40 mil hemifrån, i min egen lägenhet. Det känns så sjukt. Men så bra. Har varit här nu i ungefär 10 dagar och jag trivs verkligen. Jag har köpt en helt ny säng och lite andra nya möbler. Så under dom här 10 dagarna har jag byggt ikea-möbler, packar upp saker från banankartonger och gått på upptäcktsfärder genom nästan hela Halmstad.

Men hur kommer det sig att jag hamnade här då? 40 mil är ett rätt bra bit att flytta bara för flyttandets skull ändå. Fick jag fnatt eller beror det på något?
Jo. Det beror på något. Nämligen studier. Plugg. ÄNTLIGEN har jag fått påbörja den utbildning jag har längtat och strävat efter i dryga tre år:
Biomedicin - inriktning träningsfysiologi.
Lära mig om hur kroppen fungerar. Få grotta ner mig på djupet om varför saker fungerar som de gör (eller inte gör) om jag utsätter den för träning eller olika typer av dieter. Varför vissa individer svarar bättre och snabbare på styrketräning och får stora synliga muskler på nolltid medan det tar flera år för andra. Om det går att kombinera olika typer av träning, men ändå få maximala prestationsresultat i samtliga. Och hur allt detta hänger samman med hormoner, nervsystem, hjärna, hjärta och blod i den mänskliga kroppen.

Igår (tisdag) hade vi första riktiga föreläsningarna i skolan. Den här terminen kommer vi läsa två 15 hp kurser parallellt. En om anatomi och fysiologi. En om kemi. Den första kursen i anatomi och fysiologi jag läste var 2015, alltså fyra år sedan! Efter det har det bara blivit mer och mer. Ständigt sökt efter ny kunskap. Och nu är jag här. Självklart fortfarande på jakt efter nya saker jag kan lära mig.
(och ja, haha, jag har såklart smygbörjat läsa på om det mesta i läroböckerna).

Måste få säga att september månad har börjat riktigt bra. Pappsen kom ner hit lördag förmiddag med sista flyttlasset och blev kvar ändå tills söndag kväll. Så tillsammans upptäckte vi Halmstad i gassande, värmande sol under lördagen, och skruvade hyllor, spikade speglar och gick på bio under regniga söndag. Vi såg Toy Story 4. Har ni sett den? Jag tyckte den var absolut värd att se! Den hade helt klart sina moments. "To infinity, and beyond."

Och så! Plötsligt händer det! I förrgår (måndag) tog jag ett nytt personbästa i knäböjen! Var tvungen att försöka två gånger för första gången var djupet inte tillräckligt... Men vad gör det när jag klarar det på andra försöket!? Galet nöjd. Men. Jag är riktigt dålig på att komma på hur jag ska fira det... Det är jag alltid när det kommer till sånt här. Kommer nästan aldrig på några bra sätt att fira på. Så, har ni några bra förslag på hur jag kan fira? Skriv gärna en kommentar!! Help ya girl out lixom, haha.

Sen. Eftersom jag nu läser anatomi så kommer det bli en hel del spännande ord, främst latinska. Och latin är ju ett feett häftigt språk, så tänker köra "dagens latinska (eller medicinska) ord"!

Dagens latinska ord: "anterior"
kan beskriva lägen i kroppen eller i förhållande till kroppen. Anterior betyder främre/framåt/framför.
Till exempel:
Bilden här ovan på mig är tagen i "anterior view", vilket då betyder att du ser kroppen framifrån.

Eller:

"Anterior sternum."
vilket då betyder: "framsidan på bröstbenet."

// e

kontakt: facebook * instagram * profil

Har du någonsin pressat dig så hårt att det bara värker i hela musklerna? I hela kroppen? Om du svarar ja på den frågan har du säkert upplevt vad som i folkmun kallas mjölksyra. En jäkligt svidande och lite brännande känsla i muskulaturen som gör att du måste sänka tempot rejält, för det gör sååå himla ont.

Såhär beskriver jag tillståndet:

"En brännande, ganska härlig känsla till en början, som sedan övergår till en outhärdlig smärta som gör så ont att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta. Men jag bara måste avsluta det jag håller på med."

Men då känns det ju troligt att det inledande påståendet är sant, eller? Låt oss gå till botten med detta!

Ja. Till att börja med. Det första som är myt i det inledande påståendet är att det inte alls är mjölksyrans fel att du inte orkar ta i på samma sätt längre. För just "mjölksyra" bildas inte i kroppen. Det bildas laktatjoner och vätejoner. Eller egentligen är det så att mjölksyra bildas, nästan. För att molekylen mjölksyra ska kunna finnas krävs ett pH på 3,86, men det är alldeles för surt för vad kroppens pH i blod och muskler ligger på (i blodet är pH mellan 7,35-7,45). Det medför att mjölksyramolekylen är så pass instabil i kroppen att den faller sönder direkt och då bildar de två biprodukterna laktatjoner och vätejoner. Dessa produkter är mer stabila vid kroppens pH och kan därför "finnas" i kroppen.

Men varför bildas då dessa?

Jo. Allt alla levande varelser gör kräver energi. Energi finns i vår föda i form av kemisk energi och är något som kroppen sedan omvandlar till mekanisk energi i processer som kallas glykolys, citroncyracykeln och elektrontransportkedjan. Dessa processer sker inne i kroppens alla celler, dels i cytoplasman (en vätska bestående av typ vatten) och dels i mitokondrierna (som i folkmun kallas "kroppens kraftverk"). Den första av dessa processer, glykolysen, kan ske både med hjälp av syre, eller när det inte finns någon hjälp av syre. Oavsett om syret finns där för att hjälpa till eller inte så kommer det bildas ett ämne som kallas pyruvat. Det här pyruvatet krävs för att de andra två processerna (citroncyracykeln och elektrontransportkedjan) ska kunna fortgå. MEN! (Och nu kommer det viktiga.) Om det är brist på syre, eller inte finns tillgång till syre alls under glykolysen kommer det fortfarande bildas pyruvatmolekyler, men dessa kommer inte att kunna fortsätta till citroncyracykeln och elektrontransportkedjan (i samma utsträckning som om det fanns tillgång till syre). Det som istället då händer är att puryvatmolekylen bryts ned. Till just laktatjoner och vätejoner.

Så. Laktat, "mjölksyra", bildas alltså när vi arbetar på en nivå där kravet på syre överstiger de resurser vi har. Det här tillståndet kallas "anaerobt arbete", och betyder typ "skapa energi utan tillgång på syre".

Och så kommer vi till punkt två som är myt i det inledande påståendet. Att du inte skulle orka arbeta med samma intensitet när det börjar ackumuleras (ansamlas) massa laktatjoner och vätejoner i kroppen. Att du inte orkar mer beror på något annat. Det råkar bara vara så att dessa situationer (ansamling av laktat och vätejoner samtidigt som du upplever trötthet) inträffar vid ungefär samma tidpunkt. Det finns alltså en korrelation, men ingen kausalitet. (Sorry för professorspråket, men typ finaste orden jag kan, haha).

Det har gjorts experiment där injektioner av laktat i försökspersoner har påvisat att det inte är laktat som sätter gränserna för hur hårt och hur länge du kan arbeta. Hypotesen just nu är att trötthet beror på något annat. Dock är det oklart vad.

Men. Lite roligt att veta om laktatjonen är dels att den ständigt finns närvarande i ditt blodomlopp, oavsett om du tränar eller ligger på soffan och zappar mellan tv-kanalerna. Men såklart i betydligt mindre mängd när du ligger på soffan än när du tränar hårt.

Det andra intressanta med laktatjonen är att när den har bildats i kroppscellerna kan den vandra ut ur cellen och transporteras med blodet till andra delar av kroppen. Till exempel kan den transporteras till levern där den kan omvandlas till glukos. Just glukos är ett av kroppscellernas viktigaste näringsämnen, alltså en produkt som de "äter" för att skapa energi. Så om kroppens muskler arbetar hårt för att du tränar bildas det troligtvis laktatjoner som har fått det dåliga ryktet om sig att orsaka trötthet och utmattning. Men dessa kan alltså omvandlas från laktat, till glukos, som är något som kroppens muskelceller verkligen använder sig av vid muskelarbete. Så det kanske helt eneklt är dags att omvärdera synen på laktat?

Så. Slutsatsen från detta blir att det är något annat än laktat- och vätejonproduktionen som ligger bakom mekanismerna för upplevd trötthet.

Just nu spekuleras det om att det är hjärnan som avgör när och om ett arbete ska avbrytas. Det är alltid ett val som individen gör, medvetet eller omedvetet, att upphöra med det pågående arbetet. Troligtvis är det hjärnan som tar det beslutet. Troligen tas det beslutet för att hindra att kroppen ska skada sig under den pågående fysiska aktiviteten. Men just nu är det oklart och det krävs mer forskning inom området. (Forskning jag gärna är med och utför<3).

Viktigt att komma ihåg är dock att produktionen av laktat och vätejoner sammanfaller väldigt bra med när tröttheten börjar komma krypandes. Så även om din upplevda trötthet troligtvis inte beror på den produktionen så kommer du förmodligen att tvingas avbryta det arbete du utför, eller dra ned på tempot rejält när du börjar känna den brännande smärtan i musklerna.

Har du upplevt den där brännande smärtan i musklerna när du tränat? Vad gjorde du för träning då?
Skriv gärna en kommentar!

// e

kontakt: facebook * instagram * profil