emmanathaliea

emma. 21. Sörmland. tankspridd och pratglad tjej som ägnar dagarna åt träning, mat, plugg, familj och vänner.
sparkar ofta på en rund sak kallad fotboll när jag inte hänger på gymmet och lyfter vikter, eller springer runt stan i mina löpardojjor samtidigt som jag beräknar atomkärnors stabilitet och varför mjölksyra uppstår.
Är varken dum eller kung. men gillar att skratta.
Kul att du tittade in här!

Blogg

Äventyret Fortsätter.

2018-12-12 18:01 tankarvardag

Traveling across another country. Discovering every little piece.

London. Kings Cross Station. Tillbaka dit igen. Att jag får sätta mig på ett tåg från Edinburgh och färdas tillbaka snabbt och smidigt genom Storbritanien ner till London. Så häftig känsla. Jag har nu varit hemifrån i elva dagar. Och det sjukaste är att jag ska vara borta hemifrån i fjorton dagar till. Äventyret fortsätter.

Väl framme på Kings Cross Station möter en saknad person upp mig. Min pappa. För det är vi två som, tillsammans, ska fortsätta detta äventyr. Tillsammns kommer vi fortsätta upptäcka Londons gator, hus, gym och pubar.

Vi bodde i ett mysigt rum i Islington ganska nära Kings Cross. (Bilden här ovan.) Perfekt ställe. Tyst om nätterna och cirka 40 minuters gångväg till Oxford Street. Måste säga att det passar mig perfekt, jag som älskar att gå, haha. Så det gjorde vi. Knallade runt på stadens gator. Försökte se allt. Ta del av allt. Det finns så otroligt mycket att uppleva.

Någonting som jag tycker var absolut skönast med att vara borta så här länge var att dom dagliga rutinerna började ta form. Jag slapp stressa liksom. Om jag åker iväg någonstans bara en kortare period vill jag ju hinna med att se så mycket som möjligt och då känns det nästan som om jag behöver välja bort en massa roliga saker att upptäcka för att ens hinna se något alls. Men nu var det mer att vakna upp som en vanlig dag, kunna knalla iväg till ett gym, lugnt och utan stress, och sedan efter det bestämma vad dagen skulle bestå av. Istället för att planera exakt vart och vad vi ville dag för dag så kunde vi helt enkelt bara välja vägar som vi ville gå på när vi faktiskt gick där. Och ville vi chilla någon dag så kunde vi göra det, för vi hade många långa dagar kvar här borta i London. Nog det skönaste. Ingen stress. Bara kunna upptäcka precis vad vi vill. Vill vi välja en omväg, så funkar det perfekt. Ser vi något spännande där, långt där borta på en avvikande väg så kunde vi gå dit. För vi hinner. Vi hinner säkert med det mesta vi vill ändå.

En annan sak som jag tycker var en lite rolig upptäckt. Tidigare när jag har varit i London så har jag varit där lite kortare tid och har då alltid, eller oftast, åkt tunnelbana överallt jag velat ta mig. Jag har ju alltid tänkt på London som en otroligt stor stad där tunnelbanan varit nödvändig för att ta sig runt. Men nu. Alltså oj. London är ju mycket mindre än vad jag trodde! Det går absolut att gå till många ställen, istället för att åka kommunalt. Visst att det kanske kan ta runt 30 min till 60 min att förflytta sig mellan platser... Men jag tycker ju att lite av grejen med att upptäcka andra städer är att faktiskt lära sig att hitta där. Och genom att bara gå omkring på olika vägar, se vart de leder, se vart vi kommer, är ett perfekt sätt att lära sig just det. Perfekt.

Från några av alla gympassen på Jubilee Hall Gym i Covent Garden.

En fredagskväll begav vi oss iväg till Queen Elizabeth Olympic Park för att springa ett välgörenhetslopp i parken. En runda på 5 km i en mysigt mörklagd park. Där sprang vi, nästan 500 personer, med blinkande belysning, pannlampor och lysrör fastsatta i kläderna. Sedan lyckades jag (och typ 8 personer till) springa fel. Det är ganska skickligt ändå. Lyckas springa fel på en 5 km lång bana, i en park, sam var uppmärkt med staket. Jaja. Jag lyckades ändå få med mig ett personbästa på 5 km.

Och sen var det dags igen. Tredje gången för mig. Första för pappsen. En söndag,. Den 21:a oktober. Beger vi oss. Tillsammans med cirka 85 000 andra personer beger vi oss ut mot Wembley stadion för att bevittna cirka 100 spelare fightas om en oval boll, elva mot elva åt gången, på en avlång grön gräsmatta. Amerikansk fotboll. NFL. En match i regular season mellan Los Angeles Chargers och Tennessee Titans. Spännande ända in i sista spelet! På väg att bli övertid, men bra försvarsspel räddade Chargers den här gången och ledde dom till en knapp seger med 20-19. Minsta marginal. Maximal spänning.
En säker lärdom av detta: Har du missat att gå på en match som denna, se till att göra det. Om du har gått på en match som denna, se till att göra det igen.
En till säker lärdom av detta: Det här kommer vi att göra om.

Wembley Stadion. Mäktigt med 85 000 personer på plats. Dit kommer vi absolut åka tillbaka.

Så mycket vi har gjort. Så mycket vi har sett. Såklart så har vi verkligen inte hunnit uppleva allt i London. Det känns som om en skulle behöva bo där i några år innan en har lyckats uppleva allt som finns i den staden. Så en säker slutsats från denna resa är att vi absolut kommer att återvända.

Har du varit i London? Vilket är ditt favoritminne därifrån?

// e

kontakt: facebook * instagram * profil

Veckans Träningsmyt.

2018-11-07 18:53 träningträningsmyter

"Styrketräning gör dig Stel."

Det här är ändå ett förhållandevis vanligt påstående som jag hör lite då och så. "Alla som styrketränar är extremt stela." Jag vet inte vad det kommer ifrån. Kanske kommer det från tron på att när du styrketränar musklerna så förkortas dem? Det hittar jag tyvärr inga bra källor på så jag vet inte om det stämmer eller inte stämmer.

Vad jag däremot har bättre underlag för att att "stelhet" kan bero på olika faktorer. Den första, och mest självklara, är bristande rörlighet. Men hur denna bristande rörlighet uppkommer kan i sig bero på en massa olika faktorer. Allt från gener till vilken typ av träning du utför styr hur pass rörlig eller stel du är. Komplext område alltså. Precis som det mesta andra. Men jag tänkte jag skulle försöka reda ut det här lite. Skapa en bättre bild. För det stämmer nämligen inte att styrketräning per se gör dig stel. Eller ja. Det kan stämma. Men varför är det så?

Först och främst. Vad är stelhet? Jo. Att vara stel kan även uppfattas som olika för olika personer. En person som kan gå ned i split och spagat kan uppfatta alla som inte kan det som stela, medan en annan person som kan böja höften, och nudda golvet med hela händerna kan uppfatta alla som inte kan göra det som stela. En tredje som kan böja höften och nästan nudda golvet med händerna kan se sig som otroligt rörlig. Det här innebär alltså att vad som menas med "stel" varierar väldigt mycket från person till person. Det är också väldigt olika krav som ställs i olika idrotter. Det gör det här området lite mer komplext (och mycket mer intressant!)

Men i all fall. Jag skrev ovan att stelhet kan bero på gener samt hur du utför din träning. En annan faktor som kan göra dig stel, eller göra så att du uppfattar dig stel, är att du är för svag helt enkelt. Alla är vi svaga när vi kommer ut i ytterlägen. Du har kanske känt att det är jobbigare nästan längst ned i en knäböj jämfört med när benen är mer raka? Där nere är musklerna fullt sträckta, i ett ytterläge. (För den inläste: Myosin har färre ställen att binda till aktin och bilda korsbryggor.) Vi är som sagt svagare i ytterlägen. Detta medför då att om du är svagare redan från början kommer du att vara ännu svagare i ytterlägena. Är det på det viset kommer kroppen tycka att det är jobbigt att ta sig ut i ytterlägena och det kan medföra att kroppen inte tar ut rörelserna ordentligt, för den orkar inte. I och med det kommer du uppleva dig själv som stelare. Att vara stark kan alltså hjälpa dig att känna dig rörlig. Men det säger ju helt emot påståendet om att styrketräning gör dig stel? Hur kommer det sig?

Om du någon gång har sett tyngdlyftare utföra sina lyft är jag väldigt tveksam på om du kan påstå att dessa lyftare är stela. Att utföra de rörelser dom gör i ryck och stöt är allt annat än stelhet. Jag lovar dig att tyngdlyftare spenderar många timmar inne på gymmet för att ägna sig åt just styrketräning.

En viktig sak som styrketräning kan ge dig, om du träna i fullt rörelseomfång, fullt ROM (Range Of Motion), är att du tränar musklerna i ytterlägena. Detta gör att du kombinerar styrketräning och rörelseträning. Blir musklerna starkare kommer du, som jag skrev tidigare, att kunna komma ut i ytterlägena mycket enklare. Och vänjer du kroppen att kunna komma ut i ytterlägen vid träning kommer du också att uppleva dig rörligare. Det här medför att när du gör dina biceps curls inne på gymmet, se till att underarmen verkligen går hela vägen från axeln ner till låret och tillbaka igen. Då blir muskeln stark genom hela rörelsen. Slarvar du med detta kommer muskeln inte bli lika stark i alla lägen, vilket kan medför att du kan uppleva dig stel.
Det här visar även en annan viktig sak, du blir bra på det du tränar. Ser du till att utföra alla rörelser i fullt ROM kommer din kropp successivt bli bättre och bättre på att utföra dessa rörelser i fullt ROM.

Men vad betyder detta? Jo. Om du slutar att använda dina muskler, då kommer du kunna uppleva att du blir stelare. När du tränar, eller utför rörelser i stort eller fullt rörelseomfång (går hela vägen uppifrån och ned, så långt du kan i alla övningar) kommer musklerna att sträckas ut till sin fulla längd. Alla muskelfibrer i muskeln kommer alltså aktiveras. Om du istället låter bli att träna, eller om du tränar bara en liten del av vad en muskel kan sträckas ut, kommer dina muskler inte aktiveras lika mycket. Det medför att du successivt upplever att du blir stelare och stelare. Om musklerna inte används för att utföra rörelserna som de kan i fullt rörelseomfång kommer musklerna anpassa sig till det. Vill du ändra på det och bli/uppleva dig rörligare behöver du ändra något i din vardag och troligtvis i din träning.

Det bästa är alltså om du utför din styrketräning i fullt rörelseomfång, ROM. Då kommer du träna dina muskler i ytterlägena, bli starkare där, tåla att kroppen kommer ut i dessa, och på så sätt kanske förflytta dina ytterlägen något. Du kommer alltså eventuellt att kunna uppleva dig lite mer rörlig.

Slutsatsen här blir alltså att styrketräning kan hjälpa dig känna dig rörligare. Så länge du kommer ihåg att utföra rörelserna i fullt rörelseomfång, Range Of Motion, kommer styrketräningen att ha en rörelsefrämjande funktion.

En annan vinkel på detta:
För att bli mer rörlig kan du alltså styrketräna för att öka på din styrka i ytterlägena så att kroppen orkar aktivera alla muskelfibrer. Men ett annat sätt att öka sin rörlighet är att utföra stretching. Stretching innebär att du successivt vänjer muskler, leder och senor att töjas ut. Desto mer du håller på, desto mer van kommer dina muskler, leder och senor att bli vana vid den belastningen. Vad som dock är väldigt viktigt att poängtera här är att om du ökar din rörlighet med hjälp av stretching är det även viktigt att du börjar styrketräna i ditt nya rörelseomfång. Om du ökar din rörlighet kommer du att kunna komma ut i nya ytterlägen som din kropp tidigare inte har kunnat hamna i. Detta innebär att kroppen inte alls är van vid att vara där, vilket även betyder att du troligtvis är svagare i dessa lägen. För att undvika skador är det då en bra idé att träna upp dina muskler i dina nya ytterlägen. Att du tränar i de nya ytterlägena kommer även medföra att du troligtvis behåller din rörlighet längre. Om du stimulerar musklerna kommer dessa att finnas kvar. Om du slutar stimulera dessa kommer de minska. Kroppen är både lat och flexibel. Och väldigt anpassningsbar.

Sammanfattningsvis. Viktigt att poängtera är alltså att om du vill uppnå en så pass bra rörlighet så du exempelvis ska kunna gå ned i split och spagat krävs mer målinriktad träning. Alltså stretching. (Vilket du kan läsa mer om HÄR och HÄR ).

Ser du till att träna i fullt rörelseomfång när du styrketränar?

// e

Har du hört någon bra/mindre bra träningsmyt?
Dela gärna med dig i en kommentar!

Källor:

http://www.body.se/artiklar/nyheter/20150917/blir-man-stel-av-traning/

Boken: "Kondition och Uthållighet För Träning, Tävling och Hälsa"

kontakt: facebook * instagram * profil

Det där London.

2018-10-25 14:47 tankarvardag

Helt plötsligt bara var jag där. Helt plötsligt bara stod jag på Victoria Station. Helt plötsligt blev allt planerande och allt drömmande bara verklighet. Jag var framme i det där London. Tusentals personer passerande omkring mig. Rörelse överallt. Så liten i denna stora stad. Men ändå så unik. Storbritannien. Här ska jag alltså spendera resten av oktober månad. De första 9 dagarna tillsammans med en väldigt saknad vän. Belinda. Tillsammans igen på äventyr. Nästan ett år sedan vi var här sist.

Walking the streets of London.

Det har vi gjort nu igen. Från vårat hotell, cirka 10 minuters promenad från Oxford Street, har vi knallat runt på upptäcktsfärder dagarna i ända.

Sen. På söndagen. Då var det dags igen. Dags igen för oss att ta oss till en fotbollsarena. Slå oss ned på läktaren, tillsammans med cirka 85000 andra och beskåda ännu en match i amerikansk fotboll. Seattle Seahawks mötte Oakland Raiders. Väldigt bra match, även om Seahawks dominerade och vann ganska enkelt. Men atmosvären. Magin som skedde på läktaren under matchen. Det är nästan obeskrivligt. Familjärt. Inbjudande. Tävlingsinriktat. Hard core fans. Hejarop. Vågen. Folk skrek och gapade. Allmänt glada. Hejade på allt och alla. Alla snygga spel på planen belönades med hejaramsor och rungande applåder, oavsett vilket av lagen som gjorde spelet. Oavsett vilket lag personerna på läktaren egentligen hejade på. Var det ett bra spel, hördes det säkert bort till Borås eller så.

Några dagar senare. En morgon vaknade vi upp som vanligt. Även om denna dag inte alls var som vanligt. Vi åt frukost, som vanligt. Men den här frukosten var den sista på det här hotellet. För den här gången. För den här dagen skulle vi resa vidare. Vidare uppåt.

Från Kings Cross (du vet där Harry Potter, och vi såklart i vanliga fall, åker med Hogwards express till Hogwards från platform 9 3/4). Den här gången var destinationen dock inte Hogwards. Den här gången var vår destination Skottland och Edinburgh.

På tåget påväg uppåt mot Edinburgh tänkte jag att jag skulle plugga. Det funkade bra ungefär till Newcastle, cirka 2 av de 5 timmar resan totalt tog. Ungefär där började mina ögon mer och mer dras mot fönsterrutan och efter ett tag var min näsa och panna klistrad mot fönsterrutan. Det fanns så mycket att titta på. Så mycket att se. Vattnet. Klipporna. Öppna landskapen. Gamla stenhusen. Slotten. Alla får i dom enorma hagarna.

Det är som en annan värd. Fantasy. Lite som Harry Potter. Som att vandra omkring i Hogsmeade eller så. Måste erkänna att jag blev lite fundersam om det verkligen var Edinburgh vi hade kommit till, för det kändes mer som Hogwards. Men det spelar mindre roll när det är äventyret som räknas.

Nära till allt. Gångavstånd till allt. Hotellet vi bodde på rekommenderas varmt. Så mysigt! Stort rum. Bra sängar. Fantastisk frukost. Och värdinnan var så gullig.

Frukosten är på översta bilderna nedan. Under det är bilder från en pub i närheten vi åt på. Bland det godaste jag ätit.

Vad som är ännu mer otroligt är att jag nu åkt tillbaka till London igen.

Så nu sitter jag här igen. Tillbaka i London. Mitt äventyr pågår fortfarande. Har massa saker kvar att utforska fortfarande. Många fler ord att skriva dit i min äventyrsbok. Fler bilder att klistra in. Så mycket mer att uppleva. Tillbaka här i London mötte jag upp min pappa. Nu ska vi smida vidare på fler kapitel i våra äventyrsböcker.

// e

Följ mig på mina sociala medier för att hänga med på resan!
Följ länkarna här under för att komma rätt bara.
See you on Instagram!