Sätter mig på cykeln. Trampar iväg. Borta är tid och rum. Borta är krav. Här finns bara naturen. Öppna landskap. Frihet. Kan ta mig vart jag vill. Och det finns såå många ställen jag vill upptäcka.

Här om veckan gjorde jag (ännu) en cykelfärd. Första stoppet blev jordgubbssjälvplock. (Alltid en bra idé.) Därifrån ledde slingrande småvägar med ängar på båda sidor. Småvägar genom skogsdungar. Genom oändliga öppna landskap. Tittar jag till vänster ser jag havet. Hela vägen bort till horisonten. Tittar jag till höger ser jag fält och ängar. I mängder. Små skogsdungar. Bondgårdar. Små hus. Stora hus. Och solen. Kan se hur långt som helst. Försöker ta in hela landskapet. Men det svenska språket är för fattigt för att kunna göra en rättmätig beskrivning av det. Detta är något som behöver upplevas.

Leds vidare av nyfikenheten. "Vad finns bakom nästa krök?" Cyklar vidare. Känner vinden i mitt hår. Mot mitt ansikte. Med det största leendet på läpparna nynnar jag glatt vidare på Rasmus på luffen-låten: "friii som en fågel, frii som en fågel". För det är precis så jag känner mig.

Hade jag fått bestämma så hade jag gjort detta typ varje dag.

// e

Onsdagen den 27e maj. Den dagen. Då var det äntligen min tur. Min tur att få genomgå detta. Att få testa på hur det kändes. Jag har velat göra detta i över två år nu. Så det kändes faktiskt lite extra speciellt att det äntligen var dags. (Men hallåå, vad är det du snackar om??) Jo. Äntligen. Äntligen åkte viktvästen på. Och äntligen fick jag genomföra min första Murph. Men det roliga slutade inte där. På lördagen, samma vecka, blev det en remake. En Murph igen.

Men vad är en "Murph" då? Jo det är en CrossFit "Hero workout", som ofta är en hyllning till någon som har gjort en anmärkningsvärd insats. Hero workouten Murph är tillägnad Michael P. Murphy, som avled 2005 efter att ha blivit träffad med flera skott under ett uppdrag i Afghanistan.
Workouten Murph är en av dom mest krävande och brukar genomföras årligen ungefär vid den här tiden, i samband med Memorial Day i USA (25 maj) eller Svenska Veterandagen (29 maj).
Workouten ser ut på följande sätt:

For Time:

- 1,6 km run
- 100 pull ups
- 200 push ups
- 300 air squats
- 1,6 km run

(with weight west)

Denna ska utföras med viktväst på. Om det är Rx. För tjejer ska då vikten på västen vara 6 kilogram. Men det fanns det ingen att låna på boxen, så jag drog på mig en 10kg viktväst istället. Det var tungt. Men jag gillar ju utmaningar, så detta passade mig perfekt.

Under uppvärmningen på onsdagen. Jag känner att jag har en plan. Göra 5or i pullups. Bryta ned det i snabba 3or + 2or om jag behöver. Samma upplägg i push ups. I air squats så tänkte jag bryta det i 30+20, sedan maximalt 6 andetag (gärna bara ett par) innan jag fortsätter igen. Det gick helt okej. Fick bryta det till 20 repsare i slutet. Men hellre försöka bibehålla tempo än köra slut på sig och sen inte orka avslutande löpningen.

För löpningen är nog min starka sida i denna workout. Men alltså oj vilken stor skillnad det ändå var att springa omkring med 10 extra kg på sig. Men jag tänkte ändå att jag skulle springa rätt fort. Långt kvar till avslutande löprundan, och mellan fösta löpet och air squats var det massor med pullups och push ups. Där hinner säkert benen återhämta sig en del. Så jag försökte hålla mig till det. Det blev några avsteg från planen. Men fullföljde den ganska bra. Fick känna på det. Och fick några bra lärdomar inför lördagens "real deal".

Men hur gick det då? Blev det någon förbättring mellan onsdagen och lördagen?

Jo det blev det. Totalt dryga 4 minuter bättre tid på lördagen. Och det här är vartifrån dom fyra minutrarna kommer ifrån, tror jag:

Först. Ungefär nästan 2 minuter snabbare på första löpningen på lördagen jämfört med på onsdagen. Löpning är min styrka, så jag bestämde mig för att dra upp tempot där, ännu mer, direkt från start, på lördagen. För jag visste ju: efter första löpningen är det en massa pullups och push ups innan benen ska användas igen. Så då hinner dom återhämta sig en del där.

Sedan kan jag tänka mig att det var något över 1 minut jag tjänade in på att inte vila lika mycket mellan övningarna och mellan seten i övningarna. Det var smartare uppdelat under lördagen. Jag körde på 5or från start i pullups och push ups. (I onsdags gjorde jag ett par set med x10 reps där först, och troligtvis drog det ut lite för mycket. Dom extra repsen gjorde så jag behövde, omedvetet, vila något längre och hålla något lägre tempo).
Squatsen delade jag också lite annorlunda. Jag gjorde 20 repsare. Istället för snabbt 30+20 reps och sedan vila längre. Tror det var ett vinnande koncept för då kunde jag hålla ett jämnare tempo rakt igenom. Fick ju bryta ned det till 20 repsare i onsdags i slutet, så att börja med det direkt på lördagen kändes smart. Behövde inte vila lika mycket och lika länge då. Det blev alltså färre andetag i vilande tillstånd innan jag var på det igen och matade reps. Och hellre kunna öka hastigheten i slutet än tvärt om!

Sedan var det lätt 1 minut snabbare på sista löpningen också. De första 800 metrarna där vet jag dock inte om det går att kalla för "löpning", utan det var nog med "undvika-att-kollapsa", haha. Att göra 300 air squats och sen sticka iväg och springa direkt. Ja. Alltså. Ni som vet, ni vet. (Och alltså det sista 800 metrarna. Kan vi bara ägna några minuter åt att tänka på dom? OJ DU vad jag bara tog i och sprang allt vad jag hade!) Det kändes helt ärligt förjä******ligt. Försöker andas, men går typ inte. Dels för att jag är så pass trött, men även dels för att viktvästen bankar hårt mot bröstet med viktplattan där fram vid varje löpsteg. Men det är säkert lika för alla. Bara att fortsätta. Och vad som gjorde det lite bättre också, det var att det kändes som att det gick att öka på hastigheten i löpningen. Det gick att ta i. Bara en sådan sak hjälper extremt mycket mentalt.
Ja. Sista löpningen, då är det ju bara att mata på allt som fanns kvar att ge. Så nära målet. Och ville så gärna slå min tidigare tid. Hjärnan kopplade in pannbenet, och lät det göra mycket av jobbet.
Don't stop. March on.

En väldigt stor faktor som också (med hög sannolikhet) spelade en väldigt stor roll under lördagen. (Måste jag ju erkänna). Jag var jäää****gt taggad inför lördagen. Detta har jag ju längtat efter såå länge. Och sedan. Att redan ha gjort Murph en gång i onsdags. Nu visste jag hur det skulle kännas. Jag visste vad som skulle ske. Hur kroppen skulle reagera. Jag hade en plan först, med ett planerat upplägg. Jag kunde testa det upplägget i "skarpt läge" under onsdagen. Sedan utvärdera. Ändra på några saker. För att sedan köra på riktigt på lördagen. Tävla. Att då dessutom ha en tid att slå. Och att ha berättat den tiden och det målet för en hel del andra personer. Det är ju så att det påverkade mig. Positivt. Jag blev ännu mer taggad och peppad. Ville ännu mer göra bra ifrån mig.
Sen bara är det så. När någonting jag har sett fram emot, tränat inför, också sker. Då går jag in i min zoon. Laser. Allt annat stänger av. Det finns bara jag. Och målet.

Och såhär glad går det ändå att vara efteråt.
De övre är från onsdagen, de nedre är från lördagen. (Självklart samma outfit, ett vinnande koncept ju).

Det är väldigt spännande var kroppen pallar med. Fascinerande liksom. Hur den ändå går med på vad den utsätts för. Att den accepterar dessa utmaningen. Och dessutom anpassar sig efter kraven som ställs. Det är ett häftigt samspel. Mellan det mentala och det fysiologiska.

Och alltså oj. Måste bara kommentera detta igen. Vilken skillnad det ändå är att springa med 10 extra kg. Och OJ vad lätt jag kände mig efteråt när jag fick av mig västen. Det kändes som om jag skulle kunnat hoppa hur högt som helst och springa lika snabbt som The Flash. Ungefär.

Conclusion:

JOBBIGASTE: Att viktplattorna i västen slog emot bröstet vid varje löpsteg, vilket gjorde det ännu jobbigare att andas. Men det var ju bara att gilla läget. Säkert likadant för alla.
INTRESSANTASTE: Hur min hjärna jobbar för att koppla bort smärta. Tänkte på Nalle Puh i Sjumilaskogen, där han sitter på sin stock och tänker ut smarta idéer. Resonerade även kring varför fåglar har fjädrar och tigrar har hårstrån. Höll på att tappa räkningen. Det hade varit tråkigt. Då hade jag fått börja om från början.
ROLIGASTE: Att jag klarade så många armhävningar. Helt sjukt. Haha. Jag har ALDRIG varit bra på armhävningar. OCH! Att jag äntligen fick genomföra Murph. Solklart bästa.
TAKE HOME MESSAGE: Detta kommer upprepas.

Har du testat Murph?

// e

KONTAKT: Instagram * Facebook * Profil

Sådan konstig känsla. Här sitter jag nu. Det är maj, snart juni, och (i skrivande stund) har dom på radion precis berättat att det officiellt nu är sommar i Halmstad. Ett märkligt, men lite roligt, sammanträffande är att jag precis har skickat in den sista skoluppgiften (för den här perioden) nu precis. Så helt tekniskt sätt så har jag sommarlov nu.

Sommarlov alltså. Nu följer 14 veckor helt utan plugg på högskola. Jag måste erkänna att det känns lite tomt faktiskt. Liksom. Vad ska jag nu pyssla med om dagarna? Men sedan påminner min hjärna mig om alla dom där superspännande böckerna som ligger så fint på mitt skrivbord och bara väntar på att få bli lästa. Jag har ju sett fram emot att plöja igenom alla dom enda sedan jag fick tag på dom, typ under februari. (Okej. Titeln på majoriteten av böckerna är faktiskt "Biochemistry ...", haha.) Men jag fick även tag på "Skärmhjärnan" av Anders Hansen under bokrean i år också, så den finns också med på min "Att-Läsa-Lista". Har ni läst den? Tycker den ser ut att kunna vara rätt intressant.

Den här periodens tentor var inom träningslära samt cell- och mikrobiologi. Väldigt intressanta ämnen. Under måndagen och tisdagen vecka 22 satt vi förstaårselever med dessa två tentor. Var och en för sig själv, framför en skärm, och svarade så utförligt vi kunde på dom frågor som ställdes. Jag måste erkänna att det var ganska skoj att sitta och skriva en massa om träning och om hur celler fungerar ner på djupet. Jag gillar ju att skriva, och speciellt om saker jag tycker är intressant. Så detta passade mig ändå rätt så bra. Jag har ingen aning om vad resultaten visar för tentorna, men jag tror ändå att det har gått okej. (Med tanke på hur mycket jag skrev så måste jag ju ha prickat in rätt med någonting, haha!) Men jag får nervöst avvakta i någon vecka till innan jag får resultaten.

Sedan hade vi även en praktisk examination i träningsläran. Där skulle vi, inom tre olika tränings-"inriktningar", välja ut minst 15 olika övningar för vardera inriktning. Helst av allt skulle vi själva sedan utföra dessa övningar, filma det, och sen ladda upp i en power point eller liknande och koppla varje övning till den specifika inriktningen. De tre inriktningarna var:

Det är en lite tom känsla jag ändå har nu. Men samtidigt en känsla av lycka. Nyfikenhet. Är spänd på vad den här sommaren har att erbjuda. Min första sommar som jag spenderar här i Halmstad. Jag har inte så mycket planerat i sommar. Jag vet att jag kommer jobba på Ica Maxi en del. (Plocka kollo. Det typ precis allra roligaste.) Och en sak jag också vet att jag absolut kommer göra massor i sommar (förutom att läsa en massa spännande böcker, och träna) är att upptäcka. Vandra iväg. Se vart jag kommer. Se vart jag hamnar om jag svänger åt ett annat håll än vad jag brukar. Det kommer jag garanterat att göra. Tomheten som först fanns där försvinner nu mer och mer. Precis i takt med att nyfikenheten och glädjen tar över och växer sig starka.

Det har varit ett väldigt roligt, och extremt spännande, intressant och lärorikt första år (9 månader) här nere. Inte bara vad gäller skolan, utan allt runt omkring också. Flytt till egen lägenhet. Ny stad. Helt nya människor. Och så crossfitboxen. Ett av mina tre nya hem.

Vad ska du göra i sommar?

// e

KONTAKT: Instagram * Facebook * Profil