Hej alla!
Som många vet har jag genom flera flera år kämpat med vikten, och med självkänslan.
Och under graviditeten med Melissa mådde jag så fruktansvärt dåligt över hur jag såg ut, och hur stor jag va - och ändå gick jag inte upp lika mycket i vikt som med Vincent. Jag startade på en högre vikt men jag kom aldrig upp i dem siffrorna som vågen visade med Vincent (tack och lov.) Men ändå mådde jag så fruktansvärt dåligt över det och längtade som bara den tills den dagen kom som jag skulle kunna göra något åt det.
Dagen är kommen och äntligen känner jag att kroppen nog kan börja med träning, så boken jag köpte när jag hade fått Vincent "träning för nyblivna mammor" ska förhoppningsvis komma till nytta inom det snaraste och jag hoppas innerligt att jag kan få bort mitt jäkla sötsug så jag inte känner att jag MÅSTE ha godis, kakor och läsk hela hela tiden.
Motivationen har nog varit det som satt käppar i hjulet genom alla år, det har funkat några dagar/veckor. Men sen har det inte gått tillräckligt fort och motivationen har försvunnit. Men jag tror aldrig att motivationen har varit så pass stor så jag skulle kunna genomföra en hel förändring, förens nu. Jag känner att motivationen är på topp och nu jäklar ska detta bli bra, och till en börja med tänkte jag inte göra så jättestora förändringar mer än att jag verkligen ska försöka tänka på vad jag stoppar i mig om dagarna. Jag kommer inte utesluta något helt, verkens kakor, godis eller läsk. Men jag kommer absolut minska ner på det och begränsa mig själv. Jag kommer inte förbjuda mig själv, för jag vet att om jag gör det så blir suget större. Jag kommer försöka träna varje dag, något varje dag. Om så bara 10minuter eller en kort powerwalk. Men jag SKA göra något för att höja pulsen varje dag och förhoppningsvis kommer där mer och ork och energi med dagarna och med den lilla träningen jag börjar med.
Och även om jag självklart hade sett förändring direkt, minus 20kg på 10dagar.. Nej men ni förstår vad jag menar. Nu inser jag att det kommer ta tid, och det får ta tid, men jag SKA lyckas och med delmål och belöningar ska jag en gång för alla nå mitt MÅL! :D

Heja mig - nu eller aldrig!

Åh. Ni som någongång har kämpat med vikten vet precis vad jag går genom. Känslan där kläderna man en gång haft inte passar, de sitter åt på fel ställe och är osmickrande. Paniken över att man inte kan knäppa knappen i byxorna eller att tröjan sitter för tight över magen. Ja ni är nog några stycken.
Men många av er har kanske också varit med om känslan att kunna knäppa byxorna igen, att ta fram den där tröjan som suttit så tight och faktiskt kunna känna sig bekväm i den. Att byxorna inte längre sitter så tight att man inte får luft när man har dem knäppta?

Jag har slarvat med maten, jag har inte följt Viktväktarna varje dag och har haft mer eller mindre ångest över det. Men jag har inte gjort utsvävningar som innan, jag har inte ätit överdrivet stora portioner bara för att det är gott, utan jag har nog lärt mig lite hur pass mycket som är "okej" och jag har inte ätit en massa kakor och godis varje dag. Och vet ni vad?
Imorse tog jag på mig ett par chinos som jag inte haft sen våren innan jag blev gravid med Vincent (2014), och de passa 😍 inte helt smickrande och de va lite tighta. MEEEN, jag fick på dem, och kunde knäppa dem!
Men de satt som sagt inte helt optimalt så istället letade jag efter något annat efter vi hade varit och lämnat Klara på förskolan. Hittade ett par shorts som jag älskade när de passa, verkligen älska. Och vet ni? Dem passa!!!!!!! :D
Lyckan är total!
Och motivationen är på topp! 👊🏻

Godmorgon!
En snabb liten paus medans Vincent är helt inne med att leka på Klaras rum innan vi ska iväg på mammafika.
Jag och Vincent började morgonen vid strax innan halv 8, sen har det varit fullt ös. Haha! Dock har han varit mer eller mindre förvirrad och kallat på pappa, gått in och bankat på Klaras säng och kollat frågande på mig. Ja det är inte alls lätt när man är så van vid att ha både pappa och storasyster hemma, om inte när man vaknar så iaf när man varit vaken en stund. ☺️

Idag ska vi ju på mammafika, därav att Klara är hos farmor och farfar, eller ja. Skulle lämnat henne nu på morgonen egentligen men hon ville sova över och det sa inte farmor och farfar nej till. Vad skulle vi gjort utan dem? 😍
Samtidigt som det äe jätteroligt för Klara att vara där har jag mer eller mindre ångest varje gång jag ska göra något med lillebror - utan henne. Känns så fel på något sätt, samtidigt som lillebror självklart också behöver egentiden med mamma. Dock behöver Klara den med, så nu framöver ska jag bli bättre på att hitta på saker med bara Klara, bara hon och jag. 😍
Jag var lite sugen på bio med henne, men är lite tveksam ifall hon kan sitta still så länge när det inte är filmer om prinsessor. Haha! Men vi får se om vi kan hitta en film!

Nej nu springer tiden iväg, jag ville egentligen mest dela med mig av den fantastiska nyheten av att vågen visade minus imorse! Wiho! Hur mycket vet jag inte exakt för jag har inte hunnit skriva in det i VVappen och så, så kan ju återkomma med den detaljen senare ;)