Den mycket hektiska våren av skola och praktik, följdes av maj med mer praktik och juni av sjukdomar. Vattkopporna hittade hem till oss i samband med att där utbröt en epidemi på barnens förskola där mer eller mindre alla blev smittade. Där va även dem som fick de en gång till trots att dem hade haft de som småttingar.

Exakt två veckor efter Vincent blev sjuk insjuknade båda flickorna. Klara fröken ringde hem på skolavslutningen och sa att hon misstänkte att hon hade fått vattkoppor. En väldigt ledsen Klara kom hem och började sommarlovet en vecka tidigare. Några timmar senare hittades även den första pricken på Melissa - lika bra att ta det samtidigt, men ändå så himla jobbigt. De kunde varit några dagar mellan, eftersom dem hade toppen samtidigt. MEN det positiva va ju att dem blev friska i samma veva.

Juni bjöd på examen, en annorlunda sådan men jag tog mig i mål och kunde nu titulera mig som specialistundersköterska inom barn och ungdom. Det innebar också nya utmaning med sommarjobb på förlossningen vilket va drömmen redan innan jag sökte utbildningen - hur lycklig lottad är jag då inte?!
De första dagarna va jag så trött att jag knappt visste vart jag hade rumpan, och likaså andra veckan. Så mycket information och så mycket nytt. Men så himla roligt ändå, det kommer bli så bra.
Jag hade dock förväntat mig lite mer som undersköterska på förlossningen, men det kommer. där är saker som vi sommarvikarier inte får göra, som dem ordinarie gör. Vilket gör att man känner sig beroende av alla andra. och sen kommer man väl inte i de mer och mer och hittar sin egen plats. Vilken undersköterska jag kommer vara där ger sig, och förhoppningen är ju att jag ska få vara kvar där till hösten.

Nu däremot blir det inte mer återberättande då de små barnen är kaos, som vanligt. hade man lämnat dem i ett rum själva mer än 10 minuter tror jag på allvar dem hade slagit ihjäl varandra....