Så många jag förlorat på vägen.

Jag anser mig själv att vara en bra vän!
Långt ifrån felfri, men en bra vän.

Jag ser oftast till alla andras bästa och tillfredställer andras behov lågt före mig själv.
Det är vad jag uppfattat att vänskap är i alla fall i mina ögon.

Men gör jag sedan ett snedsteg, ett feltramp så blir jag bortkopplad, stämplad som den hemskaste människan som går i ett par skor.

Jag har inte många vänner, vilket är synd. Fast jag vet att dem få jag har ställer upp i alla väder och i slutändan betyder det allt.
Men ibland kan jag känna mig som ett sista val. Ingen annan kan så Emma kan säkert.
Det har varit så sedan jag var yngre.
Jag har vant mig, jag har lärt mig leva med det.

Just nu med min graviditet kommer så mycket minnen, känslor och tankar uppbubblande hela tiden.

Bloggen är där jag kan få ventilera. Ta emot tips och andras tankar och åsikter.

Gillar

Kommentarer