Min terapi.

Att få ihop vardagen är inte det lättaste alla gånger. Jag vill få med allt.

Jag vill umgås med min dotter mellan jobb och nattning. Jag vill hinna med mina vänner som jag skulle vilja träffa så mycket mer än jag gör.

Jag vill ge min man mer tid än jag ger honom. Jag känner att jag går i miljoner bitar ibland.

Och natten till idag brast det, flera timmar i natt rann tårarna och jag kände mig hemsk, otillräcklig och värdelös. Jag kände mig bakfull när jag vaknade och var svullen i hela ansiktet, men vad gör det?! Vardagen kallade igen. Inez var på underbart humör innan föris vilket underlättade och piggade upp. Hon gör mig gråhårig många gånger. Men jag vet inte vad jag skulle göra utan henne.

När jag kom hem från jobb idag var i alla fall middagen klar och jag slängde i mig mat för att sedan åka till stallet.

Bullen, min vän, min terapeut och familjemedlem. Jag får frid där, jag får fylla på med energi. Jag kan släppa allt och bara vara. Jag kan vara jag och känna att jag räcker till. Det ger mig energi till att orka med vardagen. Det ger mig utlopp för det som jag inte vill att Inez ska se. Jag vill inte visa henne den sidan av mig som jag bearbetar när jag är i stallet.

Sorgen, skräcken och alla de känslorna som hela tiden gnager.

Nu har ni fått ta del av dagens tankar.

God natt älskade ni.

Gillar

Kommentarer