Något som jag tycker är intressant att läsa om; är hur man kommer över någon. Det tycker jag är på något sätt roligt att läsa om eftersom jag själv varit i den processen. (bl.a. blivit utnyttjad på känslor för att min mamma är trafiklärare, och haft ett psyko-ex som pricken över i:et brutit sig in i mitt rum, gömde sig i mörkret tills jag kom hem för att han inte accepterade att jag hade gjort slut). Så ni kan ju förstå, mitt hjärta har varit i tusen bitar utspridda och iskallt; att ha brustit ut så det har känt som att jag kunnat dött av sorg, till att vara skiträdd för en person och inte har vågat gått ut i några dagar. Här är lite punkter i övrigt som är viktiga:

1. Det kan låta lite utnött, men man får verkligen inte glömma det när man ligger där på sängen och hulkar sönder lungorna. Det som händer dig nu, det händer miljoner flickor och pojkar, kvinnor och män, tanter och gubbar samtidigt som dig, runt om i världen, just nu. Varje dag året om krossas någons hjärta, och varje dag året runt reser sig någon igen och har klarat sig igenom sorgen. Det du är med om är inte unikt, och precis som alla andra kommer du också överleva, lovar.

2. Egentligen kan man tycka "det är en kille, skärp dig. Värre saker har hänt". Det kanske är sant, att värre saker har hänt, men detta händer en själv just nu och det finns en anledning till att det gör så inhelvetes ont i bröstet. Man har förlorat någon, och inte vem som helst, utan ens viktigaste människa. Den som vet allt om en, ens djupaste hemligheter, de mest skadade och skamsna hörnen av ens liv och har ändå stått kvar. Man har förlorat någon som har tagit hand om, klappat, kramat, lyssnat och alltid lovat att vara där. Någon som man kan läsa utan och innantill och som man vet hur dem mår bara när dem vinklar ett ögonbryn. Man måste respektera din sorg på samma sätt som att han hade dött, för det är precis som det har gjort med ert förhållande.

3. Var inte själv. EJ BRA. Varning: Var med människor hela tiden! Roliga, snälla och vettiga kompisar som sitter bredvid och håller handen, lyssnar och tar hand om, men även pratar om annat, går och handlar glass och rosévin, kastar fotografierna på honom för man inte förmår att göra det själv. Sov hos de där människorna, gråt med dem, låt dem krama dig. Fråga om du kan bara sitta hemma hos dem medans dem pysslar med annat. Det är viktigt att ta stöd från sina kompisar när man verkligen behöver det. Det här har mycket att göra med punkten innan, respektera att du är ledsen och skäms inte över det. Säg exakt hur du känner och de kommer vara där för dig. Samt hjälpa dig att inte höra av dig till honom igen. Ett bra konkret tips är att varje gång du vill höra av dig till ditt ex, smsa din kompis och skriv "Nej nu vill jag skriva igen". Din kompis kommer svara "NEJNEJNEJNEJ" och då kommer det kännas lite enklare att inte skicka något.

4. Det är okej att vara destruktiv. Det är inte så politiskt korrekt men det kan man inte alltid vara. Hörrni, bli fulla om ni känner för det. Bli fucking jävla svinfulla, dansa, ramla in i någon, hångla med någon och bry er inte om att komma ihåg vad den heter, sparka på en vägg, spy, gråt, wtf bara ös. Man har så mycket adrenalin och ilska i sig som måste ut. Man är så trasig så det funkar inte att dricka te och äta bullar för att komma över någon. Och då sveper man en halv flaska whisky och hånglar med någon i baksätet och även om det känns förjävligt dagen efter är de där millisekunderna kl 03 en lördagsnatt någonting, någonting som sprakar och knäpper och det kan vara skönt att känna något. Detta kan man ju såklart hoppa över om man inte har druckit, stay sober etc blabla

5. Ta dig själv i kragen. Ett mycket viktigt steg efter det tidigare. Grejen är den att man ska ju få vara ledsen och så. Men man får liksom inte helt gömma sig i sin sorg. Det är jätteviktigt att kliva upp ur sängen fastän man inte orkar, jätteviktigt att träffa en kompis fastän man inte vill och jätteviktigt att äta den där lunchen fastän den smakar papper. Dagarna och veckorna och månaderna kommer att gå snabbare om du gör saker och sysselsätter dig. När jag en morgon låg helt förlamad i min säng och tänkte att nä, jag kommer ju inte upp, jag kan inte röra mig idag, det gör för ont bestämde jag mig för att låta mig själv ligga där i prick två timmar och sedan skulle jag ställa mig upp hur svårt det än var, hur lång tid det än skulle ta. Och sen gjorde jag precis det. Jag vet att det är lätt att falla tillbaka in under den där varma täcket, men stålsätt dig, duscha, klä på dig och gå ut och sluta älta. Gör det bara.

6. Ha en (eller fler) kompisar att hata ditt ex tillsammans med. Det här kanske inte heller är så politiskt korrekt, men det struntar vi i nu. Egentligen spelar det ingen roll om det var du som gjorde slut eller den andra, om uppbrottet var värdigt eller om hen var en idiot och så vidare. Är du panikledsen så är du, och då måste du få spy skit på personen i fråga. Det finns inget som är så skönt som en kompis som säger saker som x är så jäkla dum i hela huvudet, eller du förtjänar någon mycket bättre än x, eller x är svinful eller till och med asså, jag gillade ju egentligen inte x under hela tiden ni var tillsammans.

7.Tänk inte – jag kommer aldrig hitta någon som honom/henne. Det här med ”the one” finns inte. Asså släpp det! Är ni inte ihop var ni inte menade att vara med varandra längre. Det här är inte personen i ditt liv. Det finns liksom inget sånt tror jag, faktum är att jag skulle tippa på att det finns typ hundratusen killar/tjejer där ute som inte vet om det men längtar innerligt efter att bli förälskade i dig. Sedan handlar det ju mest om slump eller ödet (om man väljer att tro på det vilket jag hävdar att jag inte gör fast ändå gör i hemlighet) vem av dem man ramlar ihop med. Det känns som att du aldrig kommer hitta någon igen som var sådär himla kär i dig och vice versa. Men det kommer du att göra. Vill man ändå vara ihop med någon som inte vill ha en längre? Nej tack känner jag.

8. Träna. Det är kanske mitt absolut bästa tips när jag tänker efter. I alla fall svävar det där runt topp tre. När man tränar och gör något fysiskt jobbigt är det svårt att fokusera på hur ont det gör inuti. Jag sprang och sprang och sprang på ett löpband och kände mig fri och i korta ögonblick lycklig när jag passerade en halv mil och svetten rann nerför pannan. Man mår bra av att träna, det är vetenskapligt bevisat, och om det är något man ska göra när man är ledsen är det att göra saker man mår bra av. Iväg och köp ett träningskort nu, eller snöra på dig gympadojorna och spring i en park. Att vara ifred en stund och bara fokusera på hur benen rör sig hjälper så fruktansvärt mycket. Och därmed skippa inte en träning i sporten du håller på med, du mår så bättre av att träna.

9. Musik. Musik som förstår dig, stärker dig, men också trasar ner dig ibland. Sorglig musik, arg musik, bitter musik och bäst-i-hela-världen-musik. Jag skapade en spellista som bara innehöll diverse break-up-sånger och jag vet inte hur många gånger jag har spelat den men nu kan jag varenda himla låt på den utantill. Den listan behöver jag inte längre.

10. Hångla och kanske ännu bättre, hitta ett rebound. Det tar olika lång tid tills man känner sig redo för någon annan. Och då menar jag inte redo för ett nytt förhållande, utan någon annans läppar. För mig gick det ganska fort, typ tre veckor, men jag tror att det beror på person till person. Jag ser inte så himla mycket allvarlighet med att hångla med folk, det är mysigt och behöver inte vara så mycket mer än så. När man känner sig redo så kör bara. Nej, den här personen kanske inte är din nya love men det kan vara sjukt fint att skeda med någon om natten och att gräva sig in i någons nacke. Och känner du dig inte redo, du kanske inte ens gör det på flera månader, glöm inte att det också är okej. Det kommer att komma, låt det ta tid.

11. Det tar tid. Och inte som några veckor av sorg, utan oftast månader, halvår upp till år av ostabilitet, destruktivitet och ett hjärta som inte orkar så mycket. Du har blivit sviken, och något sådant tar tid att bygga upp igen. Det är svårt att lita på folk igen, det är svårt att låta någon komma nära och det är svårt att inte jämföra andra med den du var ihop med då. Det är okej. För mig nu, även om han inte är den sista jag tänker på när jag går och lägger mig och att det kan gå flera dagar utan att han kommer upp i mitt huvud, kan det fortfarande bränna till när någon särskild låt shufflas fram på en spellista eller någon på tunnelbanan påminner om honom. Det är inte för att jag saknar honom har jag insett, utan för att det påminner mig om hur inihelvetes jäkla ledsen jag var och hur otroligt sårad jag blev av någon jag litade så mycket på. Men grejen är den att man kommer över folk. Det är bara en kille (eller bara en tjej). Kroppen har en fantastisk överlevnadsinstinkt och utan att man själv har märkt det kommer man en dag må bra. För att så fungerar det, kroppen lappar och plåstrar och ordnar utan att man själv behöver göra så mycket. Och en dag kommer du kunna älska igen och det kommer vara lika fantastiskt som förra gången, om inte ännu bättre. Antagligen ännu bättre, för att du nu är så himla mycket starkare. Och tills dess kan du ha så jäkla roligt och känna dig så stolt över dig själv att du klarar dig minst lika bra utan det där pulvret.

12. His fucking loss. Seriöst.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Outfit från helgens utgång

Hej hörrni. Hur fan ska man börja ett inlägg egentligen? Det är fett kefft och säga "hej"?

I alla fall är det tisdag och vardagen har rullat på. Vaknar 05 för att jobba, hinner hem för att värma på matlådan innan träningen börjar, kommer hem efter kl 20. Dödstrött är jag då och är nu. Min vardag ser lite så ut nuförtiden. Ibland hinner jag hem för att kunna sova emellan, vilket är så uppskattat.

Jag var hemma i helgen i Bollnästown, som jag är spyfärdig på men samtidigt gillar för jag får en sån hemmakänsla varje gång jag är hemma. Vilket jag inte har här. It sucks med andra ord. Men jag kämpar på med allt som haver här. I alla fall var det så roligt att vara hemma, när jag var spelledig. Hann träffa lite folk som jag inte hade sett sedan i somras (om ens mer), träffa min familj och så hade jag en skitrolig utgång. Men varje gång man är på "hemvändarparty" så inser man att det inte är värt att bo där. Ungefär samma folk är ute, alla är lika sliskiga, får tyvärr gamla haff som vill följa med en hem osv. Njae, Bollnäs, en inavelstad som gud glömde skulle jag väl beskriva. Det roliga är mina vänner som jag har hemma, dem är de bästa som jag vet. Allt annat är kasst i tanken på att folk inte kan låta en vara, som knappt känner mig. Tyvärr vill jag inte dansa med dig, jag vill dansa med mina vänner om du inte har tanken av att vilja bli vän med mig och inte enbart vill ligga med mig.

Nu svävar jag iväg men jag gillar inte när folk ska låtsas som att du känner mig på krogen. Det är ingen direkt ursäkt bara för att du har alkoholhalt i blodet, har rätt att krama om mig fastän jag enbart vet vem du är. Alltså jag vill inte vara en sån som låtsas. Visst, man kan heja men det är liksom ingen mening om jag ska heja på någon som jag inte alls hejar på i vanliga fall. Jag vill inte tro tyvärr att jag känner alla, för det gör jag verkligen inte i Bollnäs. Det faktum att alla vet vem alla är, men hälsar vilt på alla bara för att man är full, är ingen vits med mig.

På tal om annat så kommer min mormor till Sthlm på besök på torsdag. Min mormor är verkligen min bästavän. Henne kan jag prata om allt. Så att umgås med henne lite i helgen är guld. Och det är guld att jag har match också.

Nu tickar klockan iväg och jag behöver verkligen sova eftersom jag vaknar kl 05 från mån till fre. Så jag fick skriva av mig lite. Godnatt så hörs vi snart. Kram och ta hand om er.

Likes

Comments

Hej igen. Det var ett tag sedan. Eller snarare några månader. Det är den 28 januari 2018. SHIT. Jag vet inte hur, men det är redan ett nytt år, fastän de senaste månaderna har gått så himla sakta.

Jag gör detta inlägg för att vara helt ärlig mot mig själv nu, för det är en punkt i min bucketlist för detta år. Det vore nog bra för mig att skriva av mig, för ibland mår jag inte så bra.
Jag vet inte vem som läser detta och vad folk tycker, men någonstans måste man visa sig ledsen även om man hatar att visa sig svag för andra.

Okej. Frågan är hur jag ska börja utan att det blir oförståeligt. ETT: Jag är stressad, stressad på framtiden och mina val. Ska jag stanna kvar i Sthlm i 1 år till, eller flera år? Eller ska jag säga upp handbollskontraktet innan deadline och flytta hem till sommaren? Jag är stressad så jag blir känslomässig instabil dagligen. Och mina tankar går verkligen som en löpeld. Hur blir det om jag flyttar hem? Får jag jobb? Hittar jag lägenhet? Kommer jag ångra mig om jag flyttar tillbaka? Kommer jag in på högskola?

Många säger till mig, framförallt min familj: "Alla har olika väg att gå" "Du är så ung, du ska jobba mer än 40 år" Ja, men jag vill vara den framgångsrika som pluggar så fort som möjligt. Där är punkt TVÅ: Högskola. Jag har alltid haft i åtanken att vilja bli kriminolog. Det har varit något som jag fastnade för. Kommer jag komma in? Dels är det inte många utbildningar av just det programmet i landet, vilket betyder att det är betydligt svårare att komma in. Och om jag verkligen vill detta, måste jag kanske plugga upp mina betyg, även om dem är bättre än medel. Detta är ett känsligt ämne för mig som vill plugga så fort som möjligt. Dels är det en bra utbildning för att den är på distans. Om jag vill stanna kvar i Sthlm så kan jag kombinera jobb och plugg, och även veta att jag kan flytta hem utan att det berör mig.

Då kom punkt TRE: Hemlängtan. Och detta tär så mycket på mig. Jag ångrar inte alls att jag flyttade, att jag verkligen satsade på handbollen, lade min lilla hemstad som jag var spyfärdig på åt sidan och lämnade allt. Men som jag nu uppskattar. Jag saknar min familj, släkt och vänner. Att praktiskt taget bara släppt allt som man faktiskt bott i 18 år, och kommit till något helt nytt, som inte var planerat utan det var ett hastigt val. Det har varit väldigt svårt att vänja ensamheten. Visst, jag tyckte det var skönt att vara ensam när jag bodde hemma. Men att välja att inte vara ensam är svårt ibland. Jag trodde jag aldrig skulle säga detta men; Jag saknar Bollnäs.

Punkt FYRA som sitter ihop med senaste punkten. Jag jämför mig med andra. Det skulle varit enklare för mig om jag bodde nära min familj, släkt och vänner. Jag hade inte känt mig så "utstött", kan man ens använda det? Då menar jag att jag måste klara mig själv. Det är inte så att min pappa kan komma samma kväll om jag behöver hjälp. Vilket min bror kan eftersom han bor ju knappt en halvtimme ifrån och jag 2,5 h. Grejen är att jag har ingenting i Bollnäs just nu som får mig att flytta tillbaka. Faktiskt och det är jobbigt när man har hemlängtan. För jag har ju det bra här om jag tänker efter. Om jag flyttar hem, vill jag ha lägenhet, jobb, vilja studera och spela handboll. Men det är ju liksom inte att jag får det på ett silverfat, om jag flyttar tillbaka. Men jag är avis över tanken på att min bror kan spela sin sport på elitnivå och har lägenhet i sina hemtrakter. Och att jag på något sätt fick ta en större smäll för att jag spelar handboll. Som jag har tagit mig ur en bekväm sits till något obekvämt, som jag fortfarande tycker är obekvämt.

Jag vet inte om det är en tillfällighet, om det går över eller om jag alltid kommer känna såhär. Och jag vet inte hur jag ska göra. Jag behöver inte bestämma mig nu, imorgon eller nästa vecka. Men snart. Och det är såhär att jag måste tänka på allt annat runtom handbollen också, hur jag mår och vad jag egentligen känner, vilket är obalans just nu.
Och vet ni vad det bästa är? Vad jag än väljer, så gör jag det för mig själv. Och hellre att jag tog denna chans, än att ångra något man aldrig gjorde. Ta hand om er.

Likes

Comments

Hej, det var några dagar sen. Förlåt för det. Jag är tillbaka i det som jag kallar hemma. Vilket jag har fått uppenbarelse att det inte är. Jag kände mig inte hemma när jag kom in i min lägenhet här igen, efter en långhelg på hemmaplan. Men jag känner inte heller att just "hemmaplan" inte är mitt hem längre heller. Och det är skevt, som om jag på något sätt står mitt emellan någonting och kommer förmodligen stå där förevigt. Så känns det, sådär väldigt kefft och blir frustrerad över det.

Nog om det, jag hade en bra helg i alla fall. Jag fick träffa familjen igen, vänner och bla bla bla. Ni fattar, jag hade en bra helg. Inget mer att säga om det. Kram

Likes

Comments

Jag rensade mina anteckningar på min telefon och hittade en text som skrevs för ungefär 1 år sedan, då jag hade blivit hjärtekrossad och detta hjälpte mig. Så jag tänkte dela med mig av dem. Tips om du blivit hjärtekrossad;

- Andas. På riktigt, bara andas in - andas ut - andas in - andas ut. Tänk på andningen. Fokusera på hur den låter. Hör du dina hjärtslag? Lyssna på dem. Fokusera på att du finns, även om du inte vill existera. Du finns. Andas. Metodiskt och manuellt.

- Släpp hämningarna. Okej du kommer inte läka på en dag så se till att göra precis det du vill. Gå ut och sup, dansa, hångla med någon, gråt, skrik, kräks bara fucka ur och låt dig själv vara hysterisk. Det är hysteriskt att bli dumpad, det är helt jävla sinnesjukt så låt det vara det. Om du vill sitta i pyjamas och käka det du vill ha hela dagarna men GÖR DET DÅ. Seriöst bara släpp alla hämningar.

- Ha sällskap. När jag blev dumpad kom mina tjejkompisar över till mig samma kväll. Vi stationerade oss i min lägenhet med allt gotta i världen och så satt vi där i flera timmar medan jag grät och grät och grät. Ibland skrattade jag, ibland snyftade jag så mycket att jag trodde att jag skulle gå sönder, och ibland satt vi bara tysta till ljudet av filmen i bakgrunden. Gick och lade oss i samma säng och sov tills morgondagen började och så kom en annan/några andra tjejkompisar och bytte av. De hade typ pass haha. Jag kan inte räkna ihop de timmar vi har suttit, jag och mina fina, fina vänner, i soffan framför gossip girl. Man behöver sällskap. Man behöver någon som kan älta älta älta, man behöver någon som lyssnar och upprepar att han inte är värd dina tårar. Om och om igen.

- R A D E R A. Allt ska bort. Allt. Sätt dig med någon, eller var själv, och bara radera. Var skoningslös. Ta bort allt. Föreställ dig att du har mördat honom och att du ska radera alla bevis på hans existens ifall någon skulle kolla igenom din mobil. Alla sociala medier, alla bilder, alla sms, alla konversationer. ALLT. SKA BORT. Det kanske känns skitjobbigt men det är verkligen det absolut bästa du kan göra just då. Du kommer fatta senare. I mitt fall så inser du att han aldrig kommer kunna nå dig, att han aldrig kan spela något spel och ljuga för dig när det var slut för längesen, att han aldrig kan snacka massa skit och göra narr av dig som du fick veta i efterhand, som du trodde han aldrig skulle göra, till och med de privata som bör vara privat. Och det är så skönt

- Inse att det är slut. Åh, detta är så himla jobbigt. Man måste bara stå ut. Inse att hen inte kommer vara något för dig mer. Denna gång får du klara dig själv i processen. Det SUGER så jävla mycket men det är så viktig del av processen; ge upp hoppet, liksom. Ta all smärta just nu som du känner och ta dig igenom det.

- Gör något för dig. Bara för dig. Pyssla om kroppen, färga håret, köp ett par nya jeans. Gör saker som gör dig glad. Under den första tiden ska du vara så självisk som det bara går. Skit i alla andra. Tänk bara på dig själv, hela tiden. Känner du för att köpa en Nutella när du ser Ica? Gå in och köp. Vill du färga håret blått? Gör det. Känner du för att ligga hemma hela helgen och inte röra dig från sängen? Kör hårt. Du är den viktigaste personen, behandla dig själv som om du är dödssjuk.

- Sök tröst. Det finns inget mer universellt som att känna sig otillräcklig. Alla förstår. ALLA. Du får så mycket kärlek, kramar och stöd från din omgivning om du bara ber om den.

- Låt det ta tid. Det finns ingen manuell. Det finns inga riktlinjer. Det kan ta ett år, en månad eller en vecka att komma över någon. Ta din tid.

- Det går över. Absolut viktigaste punkten på hela den här listan. Jag vet att det känns som om du aldrig kommer att må bra igen, någonsin. Jag vet att du, så fort du känner att du börjar må bättre, kommer rasa ihop igen, tio gånger om. Du kommer tro att alla är bättre än dig, att du är ett undantag, att du aldrig kommer att le igen. Men lemme tell u this och KOM IHÅG DETTA: Det går över. Plötsligt kommer du inse att du inte tänkt på honom på fem hela minuter eller en hel dag. Och en vecka senare kommer du bli förvånad över att du skrattade igen, helt utan anledning.

Det blir bra. Det blir alltid bra till sist.

Likes

Comments

​Hej alla tappra bloggläsare! Hur mår ni? Jag mår bra. Denna vecka har jag varit lite småttledig, eller jaa, jag är ledig idag och imorgon från jobbet. Jag tog en rejäl sovmorgon imorse (skönaste på länge), åt rostmackor och te till frukost och har kollat på youtube. Idag ska jag förmodligen ta det lugnt, ta tag i tvätt, städa ordning i lägenheten och packa väskan. Sen om jag hinner dra till gymmet innan min handbollsträning. Jag ska faktiskt hem imorgon, efter sisådär 2 månader här i sthlm. Det känns skönt att komma tillbaka faktiskt.

Så planerna inför helgen just nu är att jag kommer komma mitt på dagen imorgon, jag ska ha en "mamma och dotter" tid eftersom mamma skulle uppskatta det. Sedan ska jag och några ses senare på dagen. Sedan blir det antagligen att äta gotta och kolla på en rulle. Jag har ju fyllt år, så på lördag ska jag ha släktkalas. Sedan på kvällen arrangeras en av de bästa kvällarna som händer här hemma, vilket är halloween. Så jag och fler ska på förfest och sedan krogen.

Som sagt jag har ju fyllt år, så pappa kom ner då, grattade mig och supportade på matchen som vi vann, mamma och Ida kom ner och gratta mig i fredags. Och senare den kvällen kom faktiskt perfect three till mig och var här under förra helgen. De supportade min match i lördags som vi dessutom vann och sedan gick vi ut och åt på kvällen. Lite kort om det i alla fall när jag inte har uppdaterat. Kram. 

Likes

Comments

Har kollat på tavlor till min lägenhet. Och det finns så mycket jag vill ha men ändå inte. Jag vill göra en tavelvägg ifrån desenio men har ingen aning om varken vilken färgton på tavlorna, hur många tavlor jag ska ha, vilka storlekar alla tavlor ska ha och främst vilka tavlor jag ska ha. Har en ide om att ha en Bollnästavla, men den måste jag beställa enskilt från en annan webbsida, vilket suger att inte kunna ha alla tavlor samlade på en beställning. Jag vill beställa, men om jag känner mig rätt så kommer jag ångra de tavlor jag köper, så behöver nog vänta för mitt eget bästa.

Det är bra annars, väldigt bra faktiskt. Och jag har ingen aning om varför det är extra bra, det har inte hänt nått särskilt i min vardag direkt. I helgen är jag spelledig, händer liksom aldrig? Jag tänkte åka hem till Hälsingland i helgen men känner att det är ovärt när jag ändå ska hem om drygt 2 veckor. Så alla där hemma får vänta på hemkomsten lite till. På tal om det kommer pappa nämligen på tisdag, alltså när jag fyller år. Han ville kika lite handboll då jag har match (och gratta mig såklart). Dessutom kommer min trio om en vecka (!!!), en myshelg kommer det bli. I helgen som kommer har jag inga planer, förutom att mormor och morfar kommer förbi en sväng på söndag. Låter ju som om jag är uppvaktad hela tiden, vilket jag kanske är, men man säger inte nej direkt.

Jag ska sova nu för ska ju upp och jobba imorgonbitti. Det är fredag imorgon, det är frukostbuffe och lyxigare lunch som alla andra fredagar på jobbet. Men jag måste sova nu, godnattttttttttt





Likes

Comments

- Försvinn inte. Nej, det är varken roligt, trevligt eller imponerande att helt plötsligt sluta svara på sms, snapchat eller varsom. Jag har full förståelse för att du vid tidig ålder lärt dig att det är så man behandlar en kvinna, men låt mig nu berätta för dig att det inte är så: -Ingen, varken kvinna, man eller icke-binär, gillar att bli ignorerad. Det där så kallade "spelet" du tycker är så fruktansvärt spännande fungerar helt enkelt inte. Att sluta höra av sig för att "spela svår" vittnar inte om något annat än en barnslig osäkerhet och tafatthet när det gäller att utveckla nya relationer med andra människor. Visst, det kanske funkar i stunden, när offret för tystnaden av ren förvåning börjar undra om du dött i en bilolycka, men de där missade samtalen du så stolt visar upp för dina killkompisar med kommentaren "asså hon får inte nog av min kuk" lyser bara på din skärm av en enkel anledning: Vi vill inte att du ska dö i en bilkrasch. Tro det eller ej, vi blir oroliga. När vi sedan inser att det bara är en del av spelet himlar vi så djupt med ögonen att de riskerar fastna i ögonhålan, och så går vidare med våra liv; ännu en gång brutalt påminda om att ni pojkar inte är värda vår tid. Och så undrar ni varför vi istället börjar leta efter män?

- Dra inte feminist-kortet. Jag vet att denna kan vara svår att förstå, men gör ditt bästa. När du träffar mig ute på krogen och du får för dig att ragga (befängd ide, men låt gå), så ska du inte jag repeterar INTE inleda med "jag är feminist". Jag förstår välviljan. Du vill visa att vi är på samma nivå. Du är smart, och du uppskattar kvinnor. Du vill visa att du är en av de få som stigit ner från din manliga mansvärld och blivit förändrad (du kanske fått en lillasyster...?). Men låt mig berätta hur det ligger till: Att säga att man är feminist är lika löjlig som att öppna ett samtal med "bara så ni vet, jag tycker alla är lika värda". Folk skulle snegla på dig som om du är sjuk i huvudet och svara typ, "okej....?". Dessutom, vad förväntar du dig att jag ska göra? Börja hoppa jämfota av glädje och kasta mig över dig? I think the fuck not. Vi är inte på samma nivå. Om du inte är genusvetare och/eller före detta kvinna vill jag inte höra om dina teorier kring sexism, förtryck och kvinnohat, för jag bryr mig helt enkelt inte. Du kan inte berätta något om sexism för mig som jag inte redan vet. Och för guds skull, ,använd inte feminismen som ett raggnings-knep. Det är ungefär det mest avtändande som finns. Man får inte stående ovationer för att vara en hederlig människa.

- Snacka inte skit. Denna är svår. Kanske rent av omöjlig för vissa. När en kille har legat med en tjej är det vanligt att han skryter om det faktum att han fick omkull henne. Han berättar vitt och bredd och högljutt som fan om vilken pervers tjej hon är; hon ville göra si, hon ville göra så. Hon gillade detta och detta. Jag kan bara föreställa mig hur grabbarna sitter i cirkel hemma hos någons skitiga etta och längtar efter att få springa hem och runka när hjälten målande beskriver hon han lyckades erövra tjejen med sina snopp-viftar-tekniker. "Hon älskade det" säger han, "HON ÄLSKAR MIN SNOPP!" Newsflash: Tjejer gillar också att ligga. Hela idén om att kvinnor blir erövrade/tagna/besegrade leder inte bara till att vår sexualitet skambeläggs, utan också till att samhällets redan jävligt problematiska våldtäktskultur förstärks. Kvinnor blir inte knullade, vi har precis lika mycket sex med er som ni har med oss (förmodligen mer, eftersom vi måste göra allt jobb själv. Googla klitoris. Ja, den finns där. Nej, det är ingen myt). Till och med när det är tjejen som tar initiativet är det vedertaget eller ansett att killen liksom plockar henne, som en blomma, och sedan kastar henne när han fått komma. Så är det ju självklart inte. Så sluta snacka skit om ditt och din snopps äventyr, det är verkligen inte så intressant.

- Uppenbar manschauvinism. Det finns killar som av någon anledning- trots att det är 2017- tycker att killar är överlägsna på vissa områden. Att det bara ÄR så. Eller åtminstone slentrianmässigt uttrycker sig som om det vore så, kanske med en "humoristisk" twist. Bara att kalla en tjej för "lilla vännen" på ett nedlåtande sätt kan ju få vem som helst att bli galen. Och inte minst avtänd. Newflash: Det finns ingen som är bättre än andra. Visst, ni är fysiskt starkare, det leder till olikheter och saker som gör att alla människor, oavsett kön skiljer alla individer åt. Vissa är bättre och sämre än andra på saker. Det kan bero på intresse, men det är inte förstämplad på vad killar är bättre än vad tjejer är på. Och killar med detta som tror sig vara högre rankad för att dem tror att dem är bättre, som kan säga en twist som "gumman", gör i alla fall mig att bli nervärderad.

Likes

Comments

En av de bästa sakerna jag vet är att krypa ner i min säng. Har nyss krypit ner i min alldeles för stora säng för min lägenhet. Har en sovalkon men eftersom min säng är för epic får den stå ut rakt fram (bra förklarat eller inte). Men det är fint faktiskt. Stor säng ska det vara, mysigast såklart.

Apropå annat än min säng; Ingen får mig mer emotional än Post Malone, alltså hans musik är balsam för själen. I fall apart ger mig hjärtesorg. Har lyssnat på den konstant i en månad och jag skojar inte heller, jag älskar den för den träffar mig rakt i hjärtat. Kram

Likes

Comments

....tills jag fyller 19 år. Vilken värdelös ålder om jag får kalla det själv. Och jag har världens åldersnoja. Trodde liksom jag kunde bli odödlig när jag fyllde 18 år liksom. Jag längtade ju till varje födelsedag förut, men jag vill stanna i 18-årsåldern. Förra året vid denna tid längtade man ihjäl sig nästan, nu är det exakt tvärtom. Hoppas det som är positivt med att fylla 19 år är att dörrvakterna på krogen tycker jag ser någorlunda äldre ut så jag slipper bli stoppad varje gång jag ska på krogen. Man kan ju alltid hoppas i alla fall. Det enda som jag genuint ser fram emot är att få träffa min familj igen. Det skulle vara en fin present enligt mig. kram

Likes

Comments