Header

Hej. De senaste dagarna har varit riktigt tuffa, har haft ett envist, återkommande illamående och knappt kunnat göra något annat än att ligga ner och småäta. Jag skulle egentligen lagt ut min Graviddagbok del 2 häromdagen, men jag orkade inte ens ta mig upp till datorn, så jag struntade i det och låg kvar i sängen.

Idag ska jag iallafall jobba på gymmet mellan 15:30 och 17:30 sen så ska jag och Emmet bara mysa resten av kvällen. Har funderat på att se filmen Water for Elephants ett tag, så jag kanske passar på att se den ikväll också.

Nu ska jag bada och sen göra mig i ordning för jobbet. Kram så länge hörrni

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Contains affiliate links

Beställde lite nya kläder till mig själv på ASOS rea! Alltså hur fin mamma-tröja med inbyggd bh? Blev kär när jag såg den och kunde verkligen se mig själv i den under sommaren! Lägger länkar till liknande kläder under bilderna så ni kan in och kika om ni vill! Längtar verkligen efter att få ha tighta, fina, kläder när jag fått en stor mage! Främst klänningar!

Tänker lite på Kylie Jenner, ni fattar? Hon som gravid är typ det vackraste jag sett för att tillägga. Hon är ju liksom bara ett år äldre än mig, vilket gör mig inspirerad, för hon har ett sååå stort namn och krossar många normer genom att skaffa barn ”tidigt”!

Bilderna kommer från Kylie & Travis video ”To Our Daughter” på youtube, förövrigt den finaste videon jag sett, kollar på den typ varje kväll haha. Är så blödig också i och med graviditeten så jag gråter ju lika mycket varje gång...

Likes

Comments

Var din graviditet planerad?

Ja, ungefär så planerad som den går att bli. Både från mitt och Emmets håll, jag trodde dock inte att det skulle hända så fort som det gjorde. Det tog ju liksom knappt en månad, hade min sista mens den 19e december och fick plus på stickan två dagar innan beräknad mens i januari.

Har du slutat träna?

Nej det har jag inte gjort. Kommer inte ge upp träningen bara för att jag är gravid, träningen är mitt största intresse och kommer nog alltid att vara det. Både jag och lille H mår bra av de endorfiner som träningen ger! Sen är det ju självklart för mig att jag inte ställer mig och tar personbästa i marklyft när jag höggravid och inte nu heller för den delen, man ska ju inte utmana ödet i onödan.

Hur har du mått nu i början av graviditeten? Känner man ens av att man är gravid i början?

Oj! Bra fråga. Jag har mått typ så dåligt som man någonsin kan må. Illamående, trött, extremt hungrig men kan samtidigt knappt äta nånting. Ja ni fattar, alla symtom som ingår i listan, har jag. Alltså det är verkligen olika från person till person, jag känner ju av graviditeten extremt mycket och har gjort sedan dagen efter vi fick reda på det, allt kom som ett brev på posten i princip. Men som sagt, det är olika för alla och vissa känner ju inte av graviditeten alls på flera månader och vet därmed inte ens att de är gravida.

Har du några tips till en nybörjare som vill träna? Är verkligen inte överviktig eller så, vill börja endast av intresse och inte för att banta typ. Vad är dina personbästa inom träningen?

Ja du, alltså det beror ju helt på om du vill träna hemma eller på ett gym. Men om du vill träna på gym är ett jättebra tips att gå dit, kör igenom hela kroppen och alla muskelgrupper, på så sätt kan du ju få en ganska bra bild av hur stark du är och på ungefär vilken nivå du ligger på. Jag gjorde så de första två-tre gångerna jag var på gymmet! Sen lärde jag mig extremt mycket på Instagram och YouTube också. Så det är nog mina bästa tips! Sen mina personbästa... haha. I marklyft är det 72,5kg, knäböj 50kg och kronlyft 100kg. Sen har jag typ inte så mycket koll. Har väl inte riktigt lagt så mycket energi på att maxa hela tiden haha.

Hur länge har du tränat?

I typ 8 månader.

Bor du i Östersund eller Karlstad? Hur länge har du och Emmet varit ihop?

Både och skulle man väl kunna säga, Östersund är ju min hemstad och jag har hela min familj där. Men jag och Emmet bor ju i Karlstad nu så. Vi har snart varit tillsammans i tre år.

Det var allt för denna gång. Jag får ju in ganska mycket frågor varje dag, det blir ju ganska mycket samma samma, men nu hoppas jag att ni har fått svar på de mest vanliga iallafall. Det är såklart bara att ställa fler frågor om ni kommer på något mer, antingen här i kommentarerna eller på min Instagram.

Likes

Comments

Känsliga läsare varnas.

Jag måste erkänna en sak. Jag är besatt av mina egna trosor. Tolka inte detta fel nu, grejen är den att jag tror att man blir det som tidigt gravid. Så fort jag känner något rinnigt, blött eller varmt i trosan så är jag där nere och spanar efter tecken på missfall. Missfall. Usch, jag väntar ju barn, inte missfall.

Men jag förstår mig själv, och jag vet att jag inte är ensam i detta. Trosor och allt som händer i och runt dem blir helt enkelt en besatthet i början av en graviditet. Har enda sedan vi fick reda på att vi väntade barn sprungit till toan cirkus sjutusenåttiotre gånger om dagen för att jag tror att "mensen" kommit. Den stickande känslan i huden när man tittar efter, och lättnaden efteråt när det inte är något. Jag vet ju inners inne att det inte kommer att vara något blod, men jag kan inte hjälpa att jag blir orolig, det går liksom inte att göra något åt, det får bara försvinna med tiden antar jag. Måste även flika in att detta är FÖRSTA gången jag är gravid, har alltså aldrig gjort en abort eller haft ett missfall tidigare, det finns egentligen ingen anledning till att vara orolig. Min oro grundar väl sig egentligen på att min livmoder inte skulle vara trivsam för en bebis, har ju till exempel varit rökare tidigare och gått på p-piller i fleeeera år (vilket man hört från skolsköterskan kan minska chansen att bli gravid), visst, chansen kanske minskar minimalt, MEN den minskar; och med alla risker kommer oro.

Om vi tänker tillbaka till för 100 år sedan, 1918, kvinnor blev gravida som aldrig förr och det närmsta du kunde komma en kondom var en tygbit. Fanns denna oro för missfall då med? Jag menar, då fanns ju inte alla hundratals appar och forum att skrämma upp gravida kvinnor med. Då var det väl mer, du är gravid och kommer att få ett barn inom 9 månader, eller? Vill såklart tacka utvecklingen för att vi har dessa hjälpmedel idag, men ibland hade det varit skönare att bara få vara gravid, ifred liksom. Utan moraltanter som minsann vet att det inte är någon mening att fira graviditeten innan v.13, för man kommer väl få missfall ändå. Nä vet du vad, usch säger jag.

Bilderna har egentligen inget med texten att göra, men visst är dom fina ändå? Kvinnokroppen va <3

Likes

Comments

Hej alla. Och tack ännu en gång för alla fin respons. Fick så himla mycket positiva meddelanden och lyckoönskningar.

Idag tänkte jag skriva ett inlägg som blir lite min respons till alla som har undrat om jag är dum i huvudet som "planerar" barn innan jag fyllt 20. Och ja, jag vet vad ni tänker, onödig energi. Ja, men jag vill samtidigt kunna uppmärksamma och lyfta fram alla unga mammor som faktiskt bevisar att man inte behöver ha rest jorden runt, studerat i 10 år eller ens ha fyllt 30 innan man skaffar barn. För vad jag har sett så finns det ingen åldersgräns på när man får skaffa barn? Om jag ska vara helt ärlig så har jag velat ha barn så länge jag kan komma ihåg och om jag hade blivit gravid när jag var 14 så hade jag behållit det utan att tveka en sekund. Grejen är den att jag tycker verkligen inte att varken mognad eller "att man är redo" har med ålder att göra, i denna fråga alltså. Jag tycker mer det handlar om att man vet vad man ger sig in på och att ett barn inte är någonting som man bara skaffar för sitt eget nöjes skull. För mig handlar det även om att man lyssnar på sig själv och vad man själv vill, för oavsett vad som händer i allt så är det du som är gravid som är viktigast, dina känslor och dina tänker väger tyngst, inte vad din omgivning känner och vill.

Jag har nästan bara fått positiva reaktioner och fin respons på graviditeten. Vissa i min närhet har varit lite skeptiska. Jag tror dock inte att det handlar om att dem tvivlar på mig eller min förmåga att ta hand om ett barn, utan mer det faktum att jag inte har skaffat mig så mycket ”livserfarenheter” än. För att definiera ordet livserfarenheter så skulle jag behöva fråga runt bland folk på stan. För enligt mig finns det ingen riktig definition kring vad dessa erfarenheter egentligen är eller vart man skaffar sig dem. Det är helt enkelt olika för alla.

För att knyta ihop denna lite röriga respons, så skulle jag bara vilja förtydliga att livet inte alltid blir som man tänkt, eller så blir det det, förstår ni? Det handlar om vad man själv gör det till och hur man väljer sina vägar; och oavsett vad så, för mig, handlar det alltid om att ha kul på den vägen man valt. Och ibland blir det fel, så är det bara, men en sak är säker, att jag ska bli mamma, är inte fel.

Likes

Comments

Hej hörrni. Måste bara börja med att säga tack till alla som var så positiva till att jag skulle blogga igen, det värmde mitt lilla hjärta. Måste även, innan vi börjar, säga att känsliga vuxna (över 50) varnas. Det kan förekomma saker i detta inlägg som kan komma att verka stötande för er konservativa äldre som inte vill att man ska planera barn innan man är över 30 och har en master-examen i filosofi. Fuck er.

Det som ni kommer att läsa är skrivet i mina anteckningar på mobilen.


22 december 2017.

Idag började jag och Emmet med Natural Cycles, jag har läst på en massa forum att de tjejer som har fått koll på sin mencykel och ägglossning har lyckats att bli gravida inom 3 månader. Sjukt, 3 månader? Jag förstår dock skeptikerna i detta, bevisligen så funkar inte hormonfira preventivmedel på samma sätt som de som innehåller hormoner. Logic. Men jag måste även ge en stor eloge till er tjejer som vågar avstå från hormoner och testa annat.

26 december 2017.

Enligt appen och min höjda kroppstemp är det snart dags för ägglossning. Shit. Jag tog med mig Emmet till apoteket idag där han fick köpa ägglossningstest, fegis jag är. Sedan testade vi direkt, och fortsatte testa varje dag fram till den 29e, jag vet inte om det någonsin visade helt positivt, för jag tröttnade på att testa när det såg likadant ut varje dag. Jag har själv inte använt ägglossningstest tidigare så jag har liksom inte en blekaste om hur dom fungerar. Men ett streck betyder tydligen negativt, likaså ett svagt och ett starkt streck. Det är alltså endast två väldigt starka streck eller ett starkt och ett svagt som betyder att man har ägglossning at that very moment, typ. Lägger in en bild nedan så ni kan se.


2 januari 2018.

Att en app kan känna mig bättre än vad jag känner mig?! Idag är det dags för ägglossning, kroppen är liksom redo så att säga. (För er info så hade jag och Emmet SÅKLART sex varje dag under dessa dagar, för att inte missa chansen liksom). Och om jag ska vara ärlig så var detta sex extremt tråkigt, jag kände mig lite som en fabrik, som endast är till för att producera barn. Fattar ni? Ingen spänning, ingen vidare lust, ingen känsla, endast bebisfabrik.

8 januari

Idag ska vi till Karlstad och hälsa på. (bodde i Östersund at this moment). Enligt appen och vilken välutbildad barnmorska som helst så kommer mensen ungefär två veckor efter ägglossning. Detta kan variera, såklart. Så inom en vecka borde alltså min mens komma. Och så väl som jag känner mig själv så känns det redan nu som att den kommer komma, punktligt som vanligt.

Övriga anteckningar om veckorna 1-3.

Om jag ska vara ärlig så har jag alltid trott att jag aldrig kommer att kunna bli mamma på naturlig väg, av någon anledning. Så jag hoppades väl inte alls på att jag skulle bli gravid, utan jag lät liksom kroppen sköta sitt så gör jag mitt. Och nu tänker ni säkert: "men om du inte hoppades på att bli gravid, varför försökte ni ens?". Självklart så hoppades jag, någonstans i min innersta cell så hoppades jag mer än allt annat, men jag ville på något sätt inte heller bli besviken om mensen kom, så jag tänkte liksom inte alls istället.

Mitt liv fortsatte liksom normalt under dessa veckor, eftersom vecka 1 och 2 egentligen inte ens är veckor där man är gravid, utan bara de veckor mellan mens och ägglossning, så kunde jag ändå inte gå runt och känna mig gravid. Även om jag nu, i efterhand, kan erkänna att kroppen är en jävla slug jävel som gör saker bakom ryggen på en. Man tror att man känner sig själv, har koll på hela köret med mens, ägglossning och hur allt det funkar; och varför det funkar som det gör. Man vet ju inte ett skit.

Det var faktiskt allt från mina anteckningar vecka 1-3. Svårt att skriva så mycket mer eftersom man inte vet alls vad som händer i kroppen, eller jo, såklart man vet. Men det är ju inget man känner liksom. Och som avslutning så vill jag bara säga, LÄR KÄNNA er kropp, onanera, njut, känn efter, prova nya saker, få koll på er menscykel, testa era gränser, kolla upp vilken blodgrupp ni har, whatever som kan få er ett litet steg närmare er själva.

Det var allt. Hejdå <3 

Likes

Comments