precis som de låter, nästan. Mobilen fungerar och går faktiskt att använda, men skärmen är trasig. Den är inte så trasig att man inte ser någonting, är mer som ränder över hela skärmen och touchen hänger sig ibland. Hade satt den på laddning och när Leonel lekte råkade han dra ner den, han blev så ledsen fast att jag höll mig lugn och bara så nejnejnejnej till mig själv. Han vet om att telefoner, ipad och tv är saker man ska vara rädd om så han förstod direkt att det inte var bra. Vi kramades en stund sen hade han glömt det. Men inte jag, haha. Telefonen är inte ens ett år gammal och även den gången gick den förra sönder på samma vis. Heja småbarnslivet! den här gången kommer jag inte köpa ny utan får bli en lagning av skärmen istället.

Har precis lagt in Leonel i hans säng för dagsvilan, jag är SÅ trött idag. och SÅ tacksam att vi äntligen lärt honom somna på egen hand i sin egen säng utan oss där inne. Har längtat hela förmiddagen tills jag skulle få lägga honom och lägga mig själv på soffan. Äntligen kom den tidpunkten. Började med järntabletter för tre dagar sen, vet inte hur länge de tar innan man känner skillnad? För att inte tala om den ständiga halsbrännan, känner mig som en drake. De brinner verkligen i halsen, och jag har testat allt man kan testa mot det, förutom receptfria tabletter men jag gillar inte att stoppa i mig tabletter, inte i vanliga fall och absolut inte som gravid även att de inte ska vara någon fara. (är en sån som drar mig för att ta en alvedon tills de verkligen blir outhärdligt). Och med dagens mående förstår ni som varit/är gravida att det enda jag önskar mig är en heldag i soffan med täcke och lösgodis. Blir svårt för mig att få något av det då Rasmus är på träning och lösgodis finns inte i affären, puh... heja måndagen.

Förövrigt är Leonel fortfarande super snorig och har nu börjat hosta jätte illa, nätterna är värst även om de inte verkar störa honom så mycket så måste vi gå in flera gånger om natten för att se så han andas bra för de låter så illa. Inatt tog rasmus det och ändå sitter jag och klagar på min trötthet, haha..Den som kämpar på mest är nog pappan i huset ändå som vill ta hand om oss på bästa möjliga vis.


Ikväll ska vi träffa ett gäng svenskar här i Haifa, håll tummarna att vi alla är piggare då!
Här kommer en gammal bild på mina grabbar.


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Alltså gud vad verkligheten kom ikapp mig igår. När vi låg i sängen sa jag till Rasmus ”känn på magen han är galen där inne” sen kollade vi vidare på paddan. Efter en stund slog de mig att jag är SÅ säker på att de är en pojke där inne, för jag har inget annat att relatera till. Jag vet på riktigt inte hur min reaktion skulle vara om det visar sig vara en liten tjej när ”den” kommit ut? Är så långt ifrån det i mitt huvud. Menar såklart inte att vi inte skulle älska henne från första stund utan snarare chocken, jag ser mig som en pojkmamma deluxe och har alltid gjort det sedan vi började prata om barn. Spännande!

Men nu till rubriken. Magen har verkligen växt med en rasande fart, och jag är ju tyvärr (enligt mig tyvärr) en av dom som också får gigantiska bröst under graviditeten. Vantrivs något fruktansvärt i stora bröst, man känner sig SÅ mycket större...Magen älskar jag den får gärna växa som den vill!! Men brösten... hur kan man vilja operera dom stora? Fattar inte. Har kanske gått upp 5-6 kilo än så länge men ser ut som 15-20 bara för dom två melonerna. Mitt psyke är så inte redo för denna kroppsförvandling igen, med Leonel brydde jag mig inte ens men denna gång känns annorlunda vet inte varför. Bryr mig inte så mycket hur jag ser ut egentligen, men vill inte känna mig otymplig och ofräsch vilket jag gör. De är tur de är värt den lilla 9månaders resan och egentligen, hur mycket är 9 månader? Jag borde istället njuta mer av den lilla krabatens ständiga kickande där inifrån, än så länge är de ju bara ”han” och jag<3

Likes

Comments

Okej, magen sa POFF och blev ungefär lika stor som den var med Leonel i vecka34. Och jag är alltså i vecka 22 nu? Med Leonel i vecka 22 såg ingen på mig att jag var gravid ens. Var ska det här sluta. Hohoh.. och i mitt psyke är jag verkligen inte redo att bli stor igen, har inte förstått att det är på riktigt än, att det verkligen är en liten människa där inne. Däremot är det inte ömsesidigt där inifrån då det sparkas för fullt och bebisen verkligen vill göra sig påmind hela tiden. Mysigt och tokigt. Kommer nog inte förstå riktigt fören den är ute. Standard påståenden här hemma just nu är:

”tänk att vi ska få uppleva allt det där igen”

”tänk att vi ska föda barn igen”

”tänk när det kör igång och vi lämnar Leonel, så jobbigt”

”tänk om jag måste ligga kvar någon dag jag kommer gråta så mycket efter Leonel”

”Undra om vi kommer känna samma sak som vi kände för Leonel när han kom ut och skrek”

Mycket funderingar och eftersom vi varit med om allt en gång blir det naturligt att man drar jämnförelser. Än så länge finns ingen som helst likhet med denna graviditet och Leonels. Spännande!! Och nej, vi ska inte ta reda på kön.

Rasmus är på behandling för sin onda rygg, barnet sover och jag dricker en kopp kaffe i soffan. I eftermiddag blir det lek ute, solen lyser och de är 17grader. Så så välbehövligt med lite D-vitamin.

Likes

Comments

Har ett litet dilemma. Eller egentligen inte för vi har redan köpt en vagn, men jag måste vänja mig vid tanken på syskonvagn. Har till och med tänkt så långt att Leonel får sluta åka vagn när bebisen kommer. Men insåg snabbt att det går inte, han kommer bara vara 2 år och jag är ensam hela dagarna med barnen. Jag kan inte gå i trafiken med Leonel vid sidan av vagnen, dessutom kommer han ju fortfarande vila på dagen och är vi inte hemma då behöver vi en vagn som tar två barn. Syskonvagn är de är det värsta jag vet verkligen då jag tycker de inte finns någon som är bra och smidig. Jag vill ABSOLUT inte ha en syskonvagn på bredden, hur hopplöst när man är ensam i en affär tex? För er som inte är så insatta, en vanlig vagn är mellan 60-63cm breda. En syskonvagn minst 73... förstår ni? Känns som ett rymdskepp alla jag provkört. Så vi, eller jag eftersom jag är ensam med barnen(just nu barnet) så mycket bestämde tidigt att det går bort med dubbelvagn.

Vad finns kvar då? Jo på längden. Så fult, så snygg vagn får också gå bort och de gör lite ont. Har letat och letat, ett krav är att när man använder den som enkelvagn ska det inte synas att de egentligen är en syskonvagn. För tanken är att när Leonel slutar åka vagn ska den vagnen vi köper nu funka att ha kvar till lillebror/lillasyster. Som tur är kom en ”ny” modell till Sverige för inte så länge sen och den har fått så mycket bra kommentarer, dessutom en varukorg som tar 13kg!! Vem behöver inte de med två barn. Vagnen heter UppaBaby Vista. Här har ni den!

Likes

Comments

Vet ni? Jag funderar så mycket redan på hur allt kommer bli när den lille krabaten i magen tittar ut. Vi hade helt ärligt ett helvete med Leonel som nyfödd, just där och då tänkte jag att jag inte vill ha fler barn. Och då ska ni veta att de krävs en hel del för att få mig att känna så, då jag alltid drömt om många barn och tycker i allmänhet barn är roligare att lägga tid på än vuxna haha. Men jag överdriver inte nu de var hemskt när vi fick honom och aldrig har jag känt mig så dålig och otillräcklig som människa.

När han föddes, var han efter alla omständigheter så lugn och tyst. ALLA andra bebisar grät och skrek, tyckte vi. Vi blev kvar på BB i fyra nätter och fem dagar eftersom jag blev akutsnittad och Rasmus (som inte har ett vanligt jobb) var tvungen att träna redan dagen efter och jag kunde inte sköta Leonel ensam från sängen så barnmorskorna fick assistera mig under tiden Rasmus tränade. Så här i efterhand borde vi stannat längre för min kropp var inte redo för hemfärd men sen vet vi alla som har fött barn att man psykiskt inte vill annat än hem till sitt eget. Väl hemma gick allt bra. Sen kom natten, Leonel skrek heeeeela natten. Han tog inte napp och inte ersättning så jag fick aldrig ett break. Han ville ha mitt bröst i munnen konstant annars skrek han. Och från den natten fortsatte han så, men även dagtid. Det sägs att bebisar sover mycket, inte vår bebis. Han var på riktigt alltid vaken. Jag kunde knapp ta en 10 min dusch utan att han skrek. Det var hemskt. Jag vantrivdes med vårt nya liv verkligen, min babyblues blev otroligt lång och jobbig. Jag ville ha livet som tidigare, såg ingen utväg.
Vi började samsova på nätterna och de verkade vara Leonels önskan hela tiden, från sin 2veckors dag har han alltid sovit hela natten. Tack gud för det! Någon såg oss. Och vi blev nöjda med att få sova nätter även om det svåra och jobbiga var kvar dagtid. Han var ju såklart trött men kunde inte koppla av, och ni ska inte tro att han skrek lite som en bebis gör utan de var sådär hjärtskärande HELA tiden. 3-4 månader sedan vände det, och jag skulle säga runt 6 månader när han började äta mat fick vi en helt ny bebis. Och när jag slutade amma gick han med på att ta nappen osv. Allt ordnar sig ju, men det är en sorg i mig som kan blossa upp att jag aldrig fick riktigt mysa och gosa med min bebis under den där korta tiden dom är pytte små.

Ni kan tänka er mina förhoppningar nu Hahah.... tänker samtidigt att skulle det bli som med Leonel så är vi beredda på det. De är ju den enda erfarenhet vi har. Och det kan absolut inte bli värre, då jag aldrig träffat en bebis som varit så som Leonel var. Men jag hoppas av hela mitt hjärta att det blir annorlunda denna gång. Men det viktigaste av allt är att den är frisk såklart, sen får den skrika hur mycket den vill <3

Likes

Comments

... och som jag är otroligt dålig på att följa.

1. Gå upp varje morgon och tänka yes en ny dag!

Jag sover tills Rasmus väcker mig och behöver åka på träning.

2. Göra sig iordning och klä på sig

Två gånger i veckan max som Rasmus ser mg fixad, ok klär på mig gör jag varje dag men de tar tid.

3. Hitta rutiner fast man inte har några

Här är jag ok! Vi har ett litet schema varje dag som påminner om en arbetsdag på förskola, vi äter på fasta tider, vilar på fasta tider och går ut så fort vi får läge. Tack vare Leonel har jag dessa rutiner, annars skulle jag nog gå i pyjamas hela dagen och gymma.

4. Älska det man har inte klaga över det man inte har

De är lätt att hänga upp sig på hemlängtan, ”hade vi bott i Sverige hade dagarna varit mer meningsfulla” ”hade vi bott i Sverige hade jag kunnat göra det och det” ”när ska jag få plugga och göra allt jag vill?” Det är inte lätt. Men har insett att nu är det såhär vi lever, och förmodligen i många år till. Jag måste försöka se allt från ett annat håll och faktiskt acceptera att ”min tid kommer” men just nu får jag skjuta undan vad jag vill och känner för jag har gått med på att leva såhär. Och jag skulle aldrig neka Rasmus att göra detta som är hans dröm. Är så stolt över honom. Hans tid är nu. Jag är bara otroligt glad över att vi ändå har möjligheten att få vara här tillsammans. Men det är inte lätt, och för mig som knappt värdesätter pengar känns det faktiskt många dagar så otroligt onödigt att vara här för tiden man missar där hemma med nära och kära kommer inte tillbaka. MEN det är alla dessa tankar jag får skjuta undan, för jag har min familj nära varje dag och de är det viktigaste av allt.

Likes

Comments

Sedan oktober 2015 har jag i stort sett aldrig varit ensam, det var då Leonel växte i min mage. Sen när han kom ut har vi i stort sett varit oskiljaktiga. Så galet egentligen och jag saknar inte alls att vara ensam, vet att det kan vara ohälsosamt, för att alla behöver vara ensamma ibland. Så jag ska verkligen tvinga mig till det oftare för ibland när jag sitter hos frisören tex, så vill jag be dom sluta för jag vill till Leonel och Rasmus. Hahah... de är sant och jag skäms nästan för att säga det. Och just nu spelar de ju ingen roll om jag åker till frisören för nu har jag ju en bebis i magen som kickar för fullt. Däremot när den valt att titta ut ser jag verkligen fram emot att gå till gymmet ensam. Vill känna mig stark igen för just nu tänker jag varje dag OJOJ hur ska kroppen klara av 15 kilos uppgång en gång till.

Leonel ville inte somna ikväll, så Rasmus fick lösa av mig och då däckade han direkt. (Hopplös) så nu ska vi börja fredagsmysa, äntligen! Avokadomacka ska bli riktigt gött

Likes

Comments

Vi hade så många fina namn när vi väntade Leonel. Då visste vi ju att det var en liten pojke i min mage, skillnaden nu är att vi inte vet och det är inget vi planerar att ta redan på denna gång. Även om jag vet att hur många barn vi än får så kommer det bara bli pojkar. Känner mig som en riktigt pojkmamma. MEN vi måste ju ha både pojk och flicknamn på listan nu, och faktiskt, denna gång visar de sig att pojknamnen är svårast att komma på!!! Just nu har vi inget som känns 100% och det stressar mig redan. Jag är inte sån som kan leva med att bebis är namnlös två veckor efter förlossning, tycker att det känns rätt respektlöst mot den lilla människan blir så opersonligt på något vis. (De är vad jag känner mot mina barn, inte vad jag tycker om er som väljer att vänta med namnet)

Har ni några bra förslag så ös på!! Vill ha moderna namn men inte något som är konstigt, svårt att uttala eller stava. Har HÖGA krav 😂👋🏻


Rasmus åkte precis på träning, Leonel gör det ni ser på bilden, och jag har nyss ätit. Fick sovmorgon idag och det behövdes verkligen. Ska få i mig en kopp kaffe innan vi går ut en stund i vårvädret. Här är det som riktigt fin vår i Sverige nu, älskar det. Så friskt.

Likes

Comments

Va? Redan 1,5 år? Är min första tanke, samtidigt som de känns som han funnits hos oss alltid. Jag är så glad och tacksam över att vi valde att skaffa honom, det bästa beslutet i våra liv. Fattar fortfarande inte att han är hälften av oss båda. Med Rasmus utseende och mitt humör, haha.. och för att ta tanken lite längre tänk att vi förhoppningsvis snart har TVÅ såna godingar. Fattar inte. Jag är så lyckligt lottad. Tänkte ge er en liten TB med bilder från graviditeten och Leonels första tid i livet.

Likes

Comments

Igår kväll spelade Rasmus hemmamatch, och dom går vi alltid på oavsett tid på dygnet (nästan) igår var den sent, 20.30. Detta för att det var en veckodag samt en stormatch. Dom mötte ett av de andra lagen som är med och slåss om titeln. Det visade sig bli första förlusten som jag och Leonel sett live. 0-2 slutade det, men kunde lika gärna slutat 0-0 ellrr 2-0. Precis som såna här matcher brukar se ut. Tillfälligheter som avgör. Däremot kan jag, utan att vara partisk, inte sluta imponerad av Rasmus som innermittfältare. Är SÅ kul att se honom spela där. I alla fall var vi inte hemma fören 23 och 23.09 sov Leonel, så trött var han. Skönt med sovmorgon imorgon tänkte vi. Slutade dock med uppstigning 08 samt en natt som han sov oroligt. Puh... detta händer dock aldrig annars så ska inte klaga, han sover normalt sett alltid hela natten. Har märkt att han sover sämre om han inte får lägga sig 19 som han är van vid? Ligger de någon logik i det?

Nu sover han middag i alla fall och vi ska slå på ett avsnitt av BRON.

Såg att polarn och pyret kör rea nu, ska försöka få tag i matchande pyjamaser till ”kidsen” (Hur sjukt att jag kan säga kidsen?! Två liksom) vagn har vi kammat hem på mellandagsrean också, ska visa er någon dag!

Nu kaffe! Som jag förövrigt kunde börja dricka igen sedan en vecka tillbaka.

Likes

Comments