TEXTER

Söndag och jag börjar jobba vid klockan två. Så just nu sitter jag i min lägenhet och peppar för en ny vecka och planerar vad som ska göras. Vad jag behöver plugga på, vilka sysslor som ska göras hemma, maten som ska lagas och så vidare. Jag behöver ta bort min julbelysning från min balkong också, det känns som att den inte fyller någon funktion just nu och vi går faktiskt åt ljusare tider även fast det inte känns som det just nu.

Jag är liksom inte tillfreds med min vardag och det skrämmer mig att tid går så fort. Vad hände med tidsuppfattningen som jag hade när jag var barn, när ett år kändes som hur lång tid som helst och när ett sommarlov kändes som ett år i året.

Nästa vecka går vi in i Februari medan det kändes som om vi lämnade 2017 förra veckan. Jag känner mig inte delaktig i mitt liv längre, det är som att jag går på autopilot och allt som händer bara händer. Det är som att andra styr mitt liv när det är jag som ska styra mitt liv. Jag skulle kunna göra vad som helst, allt det jag drömt om men istället sitter jag här och våndas över att tiden går fort och snart sitter jag gammal någonstans och ångrat allt jag inte gjorde. Jag vet inte om detta är en slags fas som jag går igenom just nu men inget känns kul och jag är så trött och skör. Det är jobbigt att hålla upp en fasad om att man är så lugn och glad hela tiden. Det är okej på dagarna att fokusera när man har vänner omkring sig eller när jag är sysselsatt med saker som ska göras men det är svårt, för på kvällen när jag ska sova kommer allt tillbaka och sköljer över mig och det är så svårt att tysta tankar.

Så därför tar jag en vecka i taget just nu och försöker tänka på att allt ska lösa sig, eller det måste lösa sig. Jag tar ett steg i taget för att gå mot ljusare tider.. Oavsett om det handlar om att ta ner min julbelysning från balkongen, gå en promenad eller baka så känns det ändå som att jag kommer lösa det, för har jag klarat allt hittills i mitt liv så ska jag klara av det här halvåret också.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

TEXTER

Idag är det ett år sedan vi låg där i din säng och du sa att du inte gillade mig längre. Ett år sedan jag senast pratade med dig. Där och då sprack min bubbla, min varma mysiga lilla värld som jag hade byggt upp likt murar för att stänga ute allt annat som hände utanför den. Den värld där saker som skilsmässa, sjukdom och en oro om att inte räcka till eller komma in på någon utbildning kretsade.

Tårarna som rann ner för min kind då slutade inte, det rann bara mer och mer. Jag kunde inte andas bakom alla tårar och du försökte trösta mig så gott du kunde. Du bad om ursäkt och sade att du kände dig som ett as som gjorde det just då när jag inte mådde bra och nära inpå min födelsedag. Jag sov inte så mycket den natten. Jag somnade, vaknade, somnade, drömde och vaknade igen.

På parkeringen när du skulle till jobbet och jag skulle hem, kramades vi och du sade att vi hörs av. Jag svarade med att nicka och torkade bort en tår innan jag skyndade mig till bilen så att du slapp se mig gråta ännu mer. I ett tomt dokument skriver jag några dagar senare att du nog var min fasta punkt som jag hade under förra året och att det nu har försvunnit. Jag skrev att jag kände mig tom och helt ur balans. Jag fortsatte skriva:

”Jag tror han var det, någon att vända mig till för att inte tänka på mina föräldrars skilsmässa, inte tänka på vad det ska bli av mig eller glömma allt det andra och bara få umgås med någon som gillade mig och ville va med mig och hur allt kändes bra när jag var med honom.”

En vecka efter att vi hade skiljts åt hade jag tagit mig igenom veckan så gott som jag kunnat. Jag hade fyllt den med jobb och att inte försöka att tänka allt för mycket på dig. Jag skrev då:

”Det är värst på mornarna och kvällarna när jag är ensam i sängen som jag delat med dig.

Det har varit en känslomässig berg- och dalbana de senaste dagarna. Gråtit på jobbet, på toaletten hemma för att jag inte vill att mina föräldrar skulle höra och gråtit mig till sömns om natten.”

Två veckor efter uppbrottet blev jag arg och besviken när du inte skrev något på min födelsedag. Jag gick ut dagen efter det och jag minns knappt något från den kvällen. Jag hade bedövat mig genom att dricka för mycket alkohol och rökte för mycket. Jag som annars aldrig röker. Jag skickade ett meddelande till dig att jag saknar dig, du skrev att det kommer gå över.

En månad efter uppbrottet och jag hade slutat gråta över dig. Jag hade tagit bort saker som tillhörde dig och jag tänkte inte lika ofta på dig längre men jag saknade dig fortfarande. Jag spenderade mycket tid hos min doktor, började på mediciner och kortisonbehandlingar. Jag kollade på en lägenhet som jag skulle flytta in i och jag hade sökt några utbildningar.

Jag åkte till New York över jul och nyår med min mamma. Det var så fint och mysigt men jag kände mig trött och utmattad dels av hur ont jag hade i handlederna men också över hur jag var helt tom på känslor inombords med tanke på hur det senaste veckorna hade varit. Jag kunde inte sova, jag drömde så mycket konstigt och på alla restauranger vi var på började jag tänkta på dig igen. Jag laddade ner tinder men svepte bara vänster och snart visste jag att du också skulle vara i samma stad som mig.

Nyårsafton på en takbar i New York med massa människor runt omkring mig skålades 2017 in men jag kände mig så ledsen och ensam. Jag saknade alla mina fina vänner som jag inte kunde fira med just då. Jag tog upp mobilen för att se, bara en tanke på om du kanske hade skrivit gott nytt år. På skärmen var det tomt så jag drack upp champagnen i glaset och torkade bort en liten tår som började rinna ner för min kind.

Två månader efter och jag hade kommit in på Göteborgs Universitet, träffat mycket nya härliga människor och flyttade in i min lägenhet. Mina vänner hjälpte mig att flytta mina möbler och alla saker, då jag hade för ont för att bära några tunga saker själv. Jag hade tagit bort vår smskonversation nu men om nätterna drömde jag fortfarande om dig hela tiden fast där var du bara elak och när jag vaknade upp var jag bara så frustrerad över dig.

Tre månader gick och jag kysste någon annan för första gången men kände ingenting. Jag tänkte inte på dig men när jag träffade en släkting till dig på bussen började jag att tänka på dig igen. Tänkte på om du mådde bra, om du hade det bra nu, om du var lycklig.

Ett halvår efter och jag hade nu gått min första termin på universitetet, och sommaren började. Jag tänkte inte alls på dig längre och jag hade börjat gå på mediciner som gjorde så att jag mådde bättre i handlederna. Jag kände mig piggare och hade mer energi. Jag jobbade mycket, umgicks med mina föräldrar och vänner samt åkte på resor. Det hände så mycket annat så jag slutade att fylla mina tankar om dig.

Ett år har nu gått och när jag tänker tillbaka så har det varit en stor resa för mig. Jag har jobbat mycket med mina egna känslor. Så mycket som jag har gråtit i början av det här året har jag nog aldrig gråtit förut men jag har också fått skratta så mycket. Jag har fått utstå mycket smärta både psykiskt och fysiskt men idag mår jag bra. Jag kan kolla tillbaka på allt och känna mig glad, starkare och säkrare i mig själv än vad jag var för ett år sedan.

Vi alla har olika sätt att bearbeta känslor och händelser i livet. Det har tagit tid men det har nog varit bra för mig att det har just tagit tid. Att få göra saker i min egna takt, att få känna, tänka och bearbeta allt som hänt det senaste året. Jag har verkligen vuxit i mig själv och jag är så stolt över det. Idag behöver jag inte bygga upp en mur och vara beroende av en annan människa för att glömma hur dåligt mitt egna liv är. Idag går jag en utbildning som jag trivs med, jag har blivit van över att mina föräldrar inte längre är tillsammans men att de är fint att se att de ändå är bra vänner. Jag vet att jag kan bli kär igen och framförallt vet jag att jag duger precis som jag är.

Så tack antagligen för att allt blev som det blev.

Likes

Comments

TEXTER

THIS IS WHY SHE DOESN'T GET ATTACHED ANYMORE

By Rania Naim, published 10 oktober 2017

She doesn’t get attached because she simply learned that attachment is the root of all evil. It makes her cling to things she should let go of. It makes her chase people that are wrong for her. It makes her go after things that are probably not meant for her. It clouds her logic and her judgment because she’s holding on out of fear rather than conviction.

She doesn’t get attached because she learned that not everything is hers to keep. That there are blessings in letting go and goodbyes and releasing whatever was holding her back. She knows that the more she is attached to something and afraid of losing it, the more she will push it away because she’s only focused on receiving rather than giving.

She doesn’t get attached because she knows that people eventually leave.They don’t always mean what they say. They don’t always keep their promises. They don’t always come back. They don’t always love her forever and even if they do, love is sometimes not enough to keep a relationship going. She knows that getting attached too soon will always end in disappointment. She knows that people change their minds overnight.

She doesn’t get attached anymore because she’s tired of people pulling away, people changing their minds, people leaving, people not knowing what they want or what they’re looking for.

She doesn’t get attached anymore because she realized that one-sided attachment hurts. One-sided attachment always brings her pain. One-sided attachment makes her love herself a little less and makes her forget her own worth. She realized that when she gets attached, she loses herself and she vowed never to lose herself for anyone ever again.

She doesn’t get attached anymore because she’s learning to let go, she’s learning to move on, she’s learning that it doesn’t always have to be her way. She’s learning that her heart is not always right and attraction can be blind. She’s slowly learning to detach from everything that makes her question herself or her love.

She doesn’t get attached but she still knows how to love. She’s finally accepting that they’re not the same. She’s finally learning that if you really love someone, maybe releasing them is the ultimate expression of love. Letting them be who they truly want to be or be with the partner they’ve always wanted. She’s finally learning that if she’s meant to be with someone, they’ll both kind of attach to each other by default, like a magnet, without anyone pushing or pulling, without anyone detaching and without any need to control one another.

She doesn’t get attached anymore because she’s finally learning that everything is temporary and maybe the whole point of love is just to enjoy it while it lasts instead of trying to cling to it forever.

​(Text och bild från thought catalog.)

Likes

Comments

TEXTER

Jag brukar oftast ha en årssammanfattning i slutet av varje år med bilder som jag samlat på mig under året och sedan skriva tillhörande texter under men i år går jag en annorlunda väg. Jag tänkte mer köra en lista av höjdpunkter och annat som hände under 2015 med tillhörande bilder från dessa tillfällen. 

 

DE 15 BÄSTA SAKERNA SOM HÄNDE UNDER ÅRET

 

- Jag flyttade med min familj in till stan. Jag såg det inte som något bra då och jag hade en del ångest i början av året på grund av att allt var en enda röra då jag inte hittade saker och jag sov på en madrass i ett annat rum dem första veckorna men nu i efterhand älskar jag att vi flyttade till stan, jag älskar gångavståndet jag har till centrum, till kanalen och att ha kollektivtrafik så lättillgängligt när jag i princip bor granne med buss- och tågstationen.

 

- Jag var ansiktet utåt för Sveriges Yngsta Reklambyrås casefilm. Den spelades in på Cordovans kontor i Göteborg, i ett konferensrum som hette New York (passande va?). Jag var väldigt nervös, jag sa fel många gånger och snubblade på ord, men jag tog om och tog om tills det blev bra. I efterhand kanske inte resultatet blev helt perfekt men jag blev väldigt hedrad att få göra filmen. Jag blev även stolt över vår reklamfilm som vi spelade in på en liten pizzeria en regnig oktobermorgon i Göteborg och till den filmen var det jag som fick göra voiceover, vilket jag var väldigt glad över att få göra och jag kände mig väldigt stolt när jag satt i biostolen och hörde mig själv på duken. Hur som helst, jag gjorde något som var utanför min comfort zone, att stå i ett rum ensam framför en kamera med ett antal personer bakom kameran. Jag minns hur stolt jag var efter inspelningen och hur det liksom bubblade av glädje när jag lämnade deras kontor. Jag hade kastat mig ut i något okänt.

 

- Gymnasiearbetet blev klart och inskickat. Jag minns hur lättade vi var att det var över. Så många timmar utav inspelning, redigering, skrivande, och allt annat runt omkring som hade tagit tid var nu äntligen klart och vi firade allesammans på Olearys.

 

- Alla spontana resor jag åkt på. Jag har varit i Söderköping, Karlstad, Borås, Smögen, Vargön, Vänersborg, och självklart även i och runt omkring Trollhättan. Jag hann även med att besöka Skagen och Fredrikshavn i Danmark. Alla resor har varit med olika gäng och olika personer. Det har varit badplatser, städer, berg och vandringsleder. 

 

- Utmaningen 2015. Den sista utmaningen mellan de två största gymnasieskolorna här i Trollhättan som jag fick vara delaktig i som en i elevkåren. Det är sista året var jag tillsammans med min tidigare klasskompis från grundskolan konfrencierer som representera varsin skola. Ännu en sak som helt var utanför min comfort zone, och även här gick det inte smidigt, micken jag hade var inte direkt bra och nervositeten gjorde mig väl lite darrig på rösten men det var väldigt kul och jag är så stolt över mig själv att jag gjorde det. 

 

- Åkte till Stockholm med Lovisa för Golden Year Gala. Vi hade så tur med vädret när vi var i Stockholm för att vara i maj. Det var varmt, solen sken och humöret var på topp. Vi hade dock mindre tur med våra platser men vi hade väldigt kul ändå! Minns att vi skrattade väldigt mycket på hotellrummet åt ingenting. 

 

- Studentresan. Jag åkte på min roligaste resa som var studentresan till Kos i Grekland. Det innehöll allt jag hade tänkt mig som en studentresa ska vara. Det var mycket skratt, fint väder, poolhäng, middagar med klassen och fest med både vår klass och paralellklassen på kvällen. Jag tyckte nog den roligaste kvällen var när vi satt på stranden, bara pratade om allt möjligt och drack cider och öl ur burkar med en stjärnklart himmel över oss. 

 

- Studenten. Både den roligaste och påfrestande dagen och kvällen i mitt liv, då man gick upp himla tidigt och var ute till himla sent. Dock den roligaste dagen i hela mitt liv, adrenalinet när man sprang ut, lyckan när man åkte flak och dansade det bästa man kunde. 

 

- Balen. En dag efter studenten ägde balen rum på ett hotell i stan, alla var väl mer eller mindre uppdressade till tänderna  var även väldigt rolig men också sjukt smärtsam.

 

- Jag fick jobb. På Hotell Liseberg Heden i Göteborg, jag var lättad och glad över att fått ett jobb och äntligen få tjäna pengar på riktigt, fick även ett till jobb nu i slutet av året på ett hotell här i stan. 

 

- Jag reste till Dublin. Jag åkte dit med Line, Sarah och Lovisa och det var en väldigt mysig resa och jag blev kär i den staden.

 

- Jag reste till Brighton/London. Jag åkte med min barndomsvän Anna. Det var en rolig och spännande resa på alla plan, så mycket fel det blev men så mycket som jag skrattade, gjorde det faktiskt inte något. 

 

- Jag fyllde 20 år. Jag var peppad på att fylla 20 år faktiskt och jag hade en väldigt mysig födelsedag men när och kära för att sedan bli överraskad av mina söta vänner som hade gjort en fest för mig med temat USA.

 

- Jag hittade min träningsform. Det stavas Sarah och hon är även en utav mina bästa vänner och även nu min trogna träningspartner som jag driver en blogg tillsammans med om hälsa och även snart en podd som vi kommer släppa i början utav 2016 där vi mer fokuserar mer på allt som berör det så kallade livet.  

 

- Alla nya människor träffat och lärt känna. Det är personer via jobb, fester, olika länder och städer. Men även också äldre vänner som jag återfunnit kontakt med och vill inget annat än att dem ska stanna kvar i mitt liv. 

 

Så tack 2015, du var ett utvecklande, sjukt roligt och helt crazy år. Jag hoppas 2016 bara blir ännu bättre! 



Likes

Comments

TEXTER

 

Innan jag fyllde 20, läste jag en text om där 30-åringar gav råd till sina 20-åriga jag, vad dem hade önskat att dem hade vetat, eller vad de skulle kommit ihåg som 20-åringar. Jag älskar att läsa olika listor och tips så självklart tyckte jag detta var roligt att se vad de hade för tips och nu när jag har fyllt mina 20 år tänkte jag dela med mig utav några tips som jag också kommer ta till mig och försöka att komma ihåg. 

 

  • ”Du har talang. Det enda som håller dig tillbaka från framgång är din egna rädsla att misslyckas. Du kommer misslyckas några gånger ändå, då kan du lika gärna göra det bra.”

 

  • ”Fråga dina föräldrar om råd oftare. Det vet rätt mycket mer än vad du tror.”

 

  • ”Res. Res så mycket du kan nu. Roadtrip och backpackning är nu, inte sen.”

 

  • ”Det är okej att känna sig vilsen. Omfamna det. Allting brukar lösa sig i slutet. Lita på din magkänsla.”

 

  • ”Lär dig laga mat”

 

  • ”Träna”

 

  • ”Allt handlar inte om dig. Bry dig om dina nära och kära.”

 

  • ”Ta hand om dina tänder. Använd tandtråd”

 

  • ”När det inte känns rätt med en kille. Gör slut.”

 

  • ”Ha självförtroende”

 

  • ”Inaktivera din facebook och umgås med dina riktiga vänner”

 

  • ”Acceptera att ditt liv alltid kommer vara lite fucked up”

 

När jag läste dessa livstips kom jag även på att jag sedan ett år tillbaka har en anteckning på telefonen där jag skrivit upp saker som jag lärt mig och vill komma ihåg så här kommer även några tips från mig som jag tycker är bra att tänka på. 

 

  • ”Du kan bli kär och att inte nöja sig med något halvbra.”

 

  • ”Sover du inte tillräckligt, mår varken din hy eller kropp bra.”

 

  • ”Att banan minskar nervositet.” (har Lovisa att tacka för detta tips då hon berättade det för mig, jag tog nämligen med mig en banan till min uppkörning och åt den innan jag skulle köra, uppkörningen gick alldeles utmärkt och jag var inte ett dugg nervös)

 

  • ”Att börja plugga två dagar innan ett prov aldrig fungerar.”

 

  • ”Det är dem små stunderna som är dem bästa och värda händelserna att komma ihåg”

 

  • ”Säga ja, när någon frågar om promenad, shoppingrunda eller bara att prata.”

 

  • ”Gråta är den bästa terapin och befrielsen efteråt är oslagbar.”

 

  • ”Kärlek kan vara förvirrande.”

 

  • ”Ta vara på all kärlek du kan få.”

 

  • ”Ta chanser. Gå på dejter. Strunt samma om ni inte blir tillsammans, du har förhoppningsvis fått en vän.”

 

  • ”När du får en komplimang, tacka.”

 

  • ”När du får ett nej på ett jobb du sökt, ge inte upp, sök nya jobb och kämpa vidare”

 

  • ”Följ dina drömmar och lita på din magkänsla.”

 

  • ”När du väl bestämmer dig för att du vill göra något, gör det med en gång.”

 

  • ”Du kan få vem som helst, bara du är dig själv.”

 

  • ”Dansa precis som du vill, det är ingen som är bra på att dansa.”

 

  • ”Våga släppa taget ibland, du mår bra av det.”

 

  • ”Försök vara ärlig, även hur jobbigt det än kan vara.”

 

  • ”Skapa kontakter över hela världen.”

 

  • ”Din magkänsla har ALLTID rätt, tvivla inte på den.”

 

  • ”Hur jobbigt en dag kan kännas just den dagen, kommer den inte kännas lika jobbig dagen efter.”

 

  • ”Ta vara på dina vänner, tacka dem och visa hur mycket dem betyder för dig.”

 

  • ”Ångra inget du gjort, du har troligtvis lärt dig något nytt eller vuxit utifrån det.”

 

Det var några punkter jag har skrivit upp på min telefon under det här året. Jag trivs faktiskt att vara tjugo år redan även fast det bara gått en dag men jag trivs i åldern på något vis.



Likes

Comments

TEXTER

Just nu ligger jag hemma och är sjuk, jag har dragit på mig en seg förkylning och det jag gjort de senaste dagarna är att kolla på avsnitt utav pretty little liars och vänner medan jag dricker te och vatten och ätit pulversoppa och glass. Jag var nära på att börja gråta I förrgår när jag inte kunde äta maten mamma hade lagat som bestod av pommes frites och kött, jag kunde knappt tugga maten så jag fick tugga det med framtänderna och när jag väl skulle svälja sedan kändes det som om det var en kniv som satt i strupen på mig och skar upp min hals. Det kändes hemskt när jag fick lägga ner mina bestick på tallriken och lämna den goda maten som jag längtat efter på grund av mina problem.

 

Ungefär så här har de senaste dagarna sett ut och när du blir sjuk är du tvingad till att stanna upp, andas och ta det lugnt. Det har fått mig att inse att jag har inte riktigt varit mig själv de senaste månaderna. Det var mycket inom skolan de första fyra månaderna in på året, sedan åkte vi till Kos på studentresa, där det kanske inte riktigt blev den avkoppling jag hade behövt och när vi kom hem från det var det dags för student och bal. Det gick på högvarv hela tiden, massa tankar, oroligheter och saker som skulle göras. Jag hade ingen tid till att mellanlanda innan varje sak, så när man väl hade gjort allt det som var på att göra listan och äntligen var “fri” från gymnasiet, verkade det som om jag glömde av allt vad jag hade stått för innan. Jag sov längre än vad jag brukar, jag slutade helt och träna, mitt rum var nästan alltid stökigt och jag orkade knappt göra någonting.

   Sedan började jag jobba, då fanns det heller ingen tid för att stanna upp och ta det lugnt. Jag jobbade på dagarna och när jag hade slutat hittade jag alltid på saker med vänner för att få ut så mycket som det bara gick från sommaren fast jag jobbade.

 

Så att bli sjuk kanske var min kropps sätt att säga till mig att ta det lugnt och börja att inse att jag måste ta hand om mig själv om jag ska orka med allt som jag vill göra. Nu när jag varit hemma dessa dagar så börjar det bli bättre. Jag har städat i ordning på mitt rum, jag planerar olika dagar som jag ska träna på när jag blir frisk igen och börjar ta hand om mig själv igen.

 

 

Jag är långt ifrån perfekt, jag är en människa och dem gör misstag men det gör så att man kan göra rätt till nästa gång. Jag vet vad jag måste göra för att må bra som jag gjorde för ett år sedan, jag vet hur jag ska äta, träna och vilka jag ska spendera tid med för att jag ska bli lycklig och att få inse det och hitta sig själv igen är något av det bästa man kan göra.  



Likes

Comments

TEXTER

Ni vet när man har känslor för en person men man vet inte vad eller hur man ska säga det för att få personen att förstå hur man känner?

   Exakt så har jag känt ett tag nu och när jag satt och läste nu kom jag över den här texten och jag älskade den eftersom den beskriver exakt vad jag känner och vill berätta. Jag kände därför att jag ville dela med mig utav den.

 

Take a chance on me.

 

I know those words are wrought with uncertainty. I know you’ve taken chances before and they have flopped and floundered and left you high and dry. I know that you are scared to start again after everything before this has failed you – I am too. But baby if I have to fail again, it is you I want to go down in flames with. I know that nothing ever works out but if it does, it would be this. It would be here. It would be you and me and whatever this fire is between us.

 

Take a chance on me. Because the timing’s always going to be wrong and the stars are never going to align but I would break every clock in this city and I’d shut every star down from shining if it meant that for one afternoon we could cast all that aside and give in. Give in to the complete impossibility that something could work here, despite everything that stands in the way. Give in to the way that your touch makes me shiver and your words make my mind race and reel. Give in to the improbability that this is going to work out or end well or fall into place exactly as we’d hoped or that any of it will be even half worth it in the end. Give in to senselessness. Give in to you, finally giving in to me.

 

Take a chance on me – because tomorrow the Universe could collapse in on itself and this city could disintegrate to ashes and the sun could burst into a thousand disjointed rays and goddammit if I am going to die never knowing what it feels like to have your lips on mine. Because when the end comes, you could be at work filing papers and I could be sipping a latte at the coffee shop and your last thought could be “This paper won’t– “ and mine could be “What a delicious dr– “ but when that blinding flash of light emerges and our last moments on earth splinter senselessly, I want to remember the way you laughed right into my mouth while you kissed me and the feeling of your skin against mine.

 

Take a chance on me because no chance ever works out. Because every relationship seems to end in heartbreak and every new beginning eventually reaches a conclusion but we have all of the time in the world between those two points and I intend to enjoy every second. Because someday I might hate the way you squint when you’re concentrating and you might despise the way I pace when I’m nervous but right now you are perfect and endearing and pure and why shouldn’t we get to enjoy that? Because everything ends eventually and the whole point is to love what’s in between and if for me that gets to be you, then I am happy.

 

Take a chance on me, even though I cannot promise it will be worth it. I have no guarantees, no crystal ball, no vision of the future where we’re happy and healthy and together for the rest of our days. I have been promised too many forevers to have much faith in them anymore so instead I’d like to offer you right now. I can offer you only this moment, where I’m standing in front of you knowing all of this may someday fall apart but that someday is not what I’m looking for anymore. I have right here and right now and all I can hope is that that is enough. That we can figure out the future as it comes.

 

Take a chance on me – because I want to take a chance on you.

 

And it only has to work out once. 

 

By Heidi Priebe



Likes

Comments

TEXTER

 

(Instagram: emmahhenriksson)

 

Då var 2014 snart slut och det här året har varit ett väldigt bra år. Det har bjudit på så många överraskningar. Inte trodde väl jag i januari att jag skulle sitta här idag med ett körkort i handen, eller att jag skulle träffa så mycket nya människor som jag gjort den här sommaren och hösten. Eller att jag skulle klara av mattekursen på vårterminen eller att jag skulle få det där jobbet på Sveriges Yngsta Reklambyrå. Jag har lärt mig så mycket under detta året, jag har växt och jag vet nog för en gång skull vad jag vill med mitt liv och vart jag vill ta mig i framtiden.

 

Mina vänner har betytt mer för mig detta året än vad dem har gjort tidigare. Jag börjar känna av att dem kommer vara det viktigaste jag har framöver. Då jag inte har några syskon att dela med mig av allt jag tänker på om livet, utbildningar, killar och allt annat vänder jag mig istället till mina vänner. Det är dem som kommer bli min familj i framtiden och det känns både läskigt och härligt. Jag har kommit närmre dem vännerna jag hade innan och jag har lärt känna nya personer som betyder mer än personer som jag känt under hela mitt liv. Utan dem hade jag nog aldrig tänkt så som jag gör idag, jag skulle aldrig vågat eller ens tänkt tanken på det om inte dem var där vid min sida och hejade på mig och visste att jag skulle klara av det. Det gör mig så lycklig och veta att de kommer finnas där. Om ni ser detta, tack från hela mitt hjärta att jag träffat er och att ni är mina vänner. Jag älskar er och hoppas att få ha er som vänner tills jag inte finns mer. Tack!

 

(Instagram: emmahhenriksson)

 

I år tänkte inte jag ha några nyårslöften då jag innan haft löjliga löften som ”jag ska träna mer”, ”sluta äta godis”, ”sluta äta socker”.. Ni förstår, jag har haft löften som aldrig går att uppnå. Det är inga hållbara löften för mig i alla fall så i år tänkte jag på det och jag har faktiskt skrivit ner några nyårslöften eller nyårsmål låter bättre som jag ska sträva efter. Jag ska till exempel klara av sista terminen som jag har kvar på gymnasiet, jag vill börja att plugga på min drömutbildning, jag vill lära mig något nytt, jag vill ha något nytt projekt att göra och självklart vill jag njuta av livet med mina vänner, må bra, vilket innebär att jag äntligen ska börja träna igen så som jag gjorde i våras och sedan ska jag bara försöka leva här och nu. Det kanske låter mycket men jag tror inte det. Jag är så peppad nu för ett nytt år, att få starta om. Det kommer bli skönt.

 

Jag börjar 2015 med en förändring som kan ses som stor för många men liten för andra. Jag kommer nämligen att flytta. Vi har bott i detta hus i fem år och jag vet inte vad det är med oss i min familj men vi flyttar nästan alltid var femte år. Jag har nog aldrig bott på ett ställe i mer än fem år så det är rätt spännande med ännu ett nytt hem och nytt rum. Jag har därför levt lite packat ett tag då mitt rum är fullt med flyttkartonger och alla mina saker är huller om buller i rummet. Så nästa vecka sitter jag i ett annat rum och skriver till er.

 

Ikväll kommer jag spendera dem sista och första timmarna av 2014 och 2015 med mina vänner såklar. Jag tror att det kommer bli bra. Klockan sex ikväll har är jag hemma hos Linnéa tillsammans med hela tjejklanen från klassen. Vi ska äta trerättersmiddag, dricka gott och ha roligt. Sedan kommer nästan alla vi åka bort till Jonathan för en hemmafest och där kommer jag avsluta 2014 och välkomna 2015, sedan är natten ung så man vet aldrig vart jag hamnar härnäst men det får natten ta och visa tycker jag. Som jag skrev tidigare så tror jag att det kommer bli bra. Gott Nytt År på er! Vi syns nästa år! Puss och Kram!



Likes

Comments

TEXTER

Jag har skrivit om det i olika sammanhang både i skolan och privat. Ni kan också se det på min header att mitt hjärta klappar lite extra för New York City. 

 

 

Förälskelsen i denna stad började nog runt 2007 då teveserien "Gossip Girl" började att sändas. Jag satt bänkad framför teven varje söndag och väntade med spänning efter varje avsnitt på det nya. Gossip Girl är också den serien som jag gråtit till när den tog slut i december 2012. Jag trodde aldrig att jag skulle sätta min fot i New York tre år senare efter serien dragit igång och träffa staden på riktigt. Det var kärlek vid första ögonkastet. Lyckan och kärleken som sköljdes över mig när jag klev ut på gatan vid vårt hotell och gick några meter till Times Square. Sedan den stunden har jag varit fast och fångad utav New York. Människorna på gatorna, ljuden utav tutande bilar och ambulanssirener och ljusen från skyskraporna och neonskyltarna på Times Square på kvällen. Dessa saker gör mig lugn och stark. Jag känner mig säker och hemma vart jag än går där. Det känns som om staden tillhör mig och att det är New York jag är ämnad för. Varje gång jag tänker på staden eller ser en bild därifrån smälter mitt hjärta och jag blir så glad. Jag ska göra allt jag kan för att få spendera så mycket tid i mitt liv som jag kan i New York för det är staden för mig. 

 

 

Om allt går som planerat kommer jag nog i framtiden kunna åka över till USA och vara där en längre tid antingen via att jobba som Au Pair eller att ta mig råd att plugga där. Fram tills dess lever jag i New York genom serier, bilder, filmer, andra människor och på mina egna minnen. 

 

 

New York, I love you.

 

(bilder från när jag var i New York 2010)



Likes

Comments