När hjärtat går i tusen bitar.. Två gånger.

Ni vet den känslan när hjärtat går i tusen bitar. När kroppen gör ont och man inte vet vart man ska ta vägen. Så kändes det för mig i tisdags när Moa, min stora tjej trillade framlänges och tog emot sig med munnen. Som tur var så var pappa M hemma och kunde ta henne när jag såg att blodet droppade ner för hennes händer, ner på hennes fina Elsa-klänning och när hon skrek och grät av chock och över att det gjorde ont. Stackars liten. Jag gav dom papper att torka med sen hängde jag oroligt i vardagsrummet under tiden.

Fläskläppen växte och jag har inte tidigare sett någon läpp så stor. Fortfarande när jag tänker på det får jag rysningar. Men Moa är en stark och duktig tjej som efter en stund lugnade ner sig och sa att det gick bra och att hon inte hade så ont, mammas hjärta. Hon slog i framtänderna och fick svullet & blodigt tandkött också. Hon vill inte äta eller dricka något på kvällen och hon sov otroligt dåligt den natten. Jag tror hon drömde om vad som hänt.. Varje gång hon vaknade till eller sa något i sömnen så vaknade jag och tyckte synd om henne.


Morgonen efter, alltså igår, var läppen lite bättre men fortfarande väldigt stor. Vi torkade bort det torkade blodet runt mungiporna och på underläppen och inväntade pappa som skulle ringa tandläkaren. Vi fick som tur var tid samma dag för att kolla tänderna.


Helt plötsligt fick vi en fullspäckad eftermiddag. Samma dag skulle Millie få sitt första vaccin nu när hon närmar sig 3 månader. Så vi fick slänga oss i bilen när M kom hem från jobbet och köra Moa till min farmor och hennes man under tiden som vi var på BVC.

Där var dessutom andra gången mitt hjärta gick i tusen bitar. Det finns inget värre än när barnen får ont eller mår dåligt. Jag visste vad som skulle hända då vi var med om samma sak tidigare när Moa var mindre. Så jag valde faktiskt att gå ut ur rummet. Jag ville inte se när mitt barn får en sån chock att hon stannar upp i ren panik innan hon skriker av att hon inte vet vad som händer. Det gick över ganska fort som tur var. Stackars hjälplösa liten. MEN jag skulle inte för allt i världen strunta i att vaccinera mina barn så det var ju för något gott. Så snälla, ni som tvekar- VACCINERA era barn!

När det var dags för tandläkarbesöket stannade jag kvar hos min farmor och matade Millie. Moa var jätteduktig och gapade och lät sköterskorna känna på tänderna. De tyckte att en tand var lite lös efter smällen så hon ska dit igen om två veckor för undersökning. Vi ska inte borsta hennes tänder på någon vecka så allt får lägga sig och hinna läka samt inte ge henne hård mat. Så här blir det yoghurt, gröt och annan mat som enkelt går ner i magen utan att behöva anstränga munnen.

Efter att ha varit så duktig hos tandläkaren och för att mamma-hjärtat och pappa-hjärtat gått i sönder för att vår tjej fått såå ont fick hon en liten present. Hon fick välja en sak på Maxi och valde denna bedårande lilla docka. (Ibland får man skämma bort dom lite).

Idag har svullnaden nästan lagt sig helt. Lite svullen fortfarande och ett blåmärke på läppen har hon men hon verkar inte bry sig så mycket om det. Det är härligt!

Gillar

Kommentarer