Förlossningsberättelse

Hej på er! Jag har länge sagt och tänkt att jag ska skriva ner min förlossning med Millie. Mycket för att kunna blicka tillbaka senare, så att jag inte glömmer. Tiden går så fort så jag kanske inte får med allt iallafall då minnet sviker lite.. Men låt se...


Jag skrev ett inlägg på eftermiddagen 12 oktober om att jag var sjuk och att ingen bebis hade kikat ut. Jag hade inga känningar alls och jag minns det som att jag var ganska trött på att vara gravid vid det här laget.

Men på fredag morgon när jag vaknade kände jag att något drog i magen och bak i ryggen, runt 7.30 första gången. Som en kraftig mensvärk. Jag tänkte inte mycket mer på det då vi skulle upp med Moa till dagis och vi skulle åka till Rudskoga för att hämta hem barnvagnen som vi skulle sälja. Värkarna fortsatte komma men inte alls regelbundet, men jag vågade inte tänka på att det kunde vara på gång. För om jag sa något högt trodde jag det skulle ge sig. Jag minns att det började göra lite ont. Men inget som jag inte kunde hantera. Jag tänkte på att gå in i andningen så gott det bara gick och det funkade. Väl hos Marcus föräldrar skulle vi fika innan vi åkte hemåt igen men jag valde att bara ta något att dricka om jag minns rätt, orkade inte äta något. Värkarna kom här fortfarande inte regelbundet men de kom och de höll i sig en stund.

Påväg hem fick jag säga till Marcus att ringa köparna till vagnen för att kolla om de kunde komma tidigare och hämta vagnen OM det här var värkar som inte ville avta. Det börjar också göra lite ondare här. Jag minns inte vad klockan var men strax innan lunch tror jag.

De kunde komma tidigare som tur var så runt 13.00 fick vi vagnen såld och hämtad. Värkarna fortsätter men jag klockar dom inte så jag vet inte hur täta de är. Jag andas och kämpar på trots att det gör ont. Vid 13.45 ringde jag min mamma för att kolla om hon eventuellt kunde ta Moa OM vi skulle behöva åka iväg under natten, det var inga problem, hon packade iordning och skulle komma till oss efter att vi hämtat Moa på dagis.


Runt halv 3 -3 när mamma kommit och värkarna kommer tätare så börjar vi klocka värkarna. De är oregelbundna fortfarande. De kommer mellan 6-10 minuter emellan. Ibland längre. Men nu är det på gång. Jag sitter i soffan och andas, jag går runt i hemmet och andas ut värkarna. Jag kan andas igenom värkarna med det gör ont! Vi kommer på att vi inte har ätit någon mat så vi köper pizza. Jag får i mig en bit pizza och tar några värkar emellan tuggorna. Här är klockan någon stans mellan 15.45 - 16.15. Nu gör det så ont så jag ber Marcus att ringa förlossningen. Jag vill åka in nu och få något mot smärtan. Vi ringer runt 16.20 och pratar med en barnmorska som hör att värkarna är långa och att de kommer med jämna mellanrum. Trots det så får vi stanna hemma om vi vill eller så var vi välkomna in när som helst. Strax efter att vi lagt på så packade vi in det sista i bilen och åkte mot Karlstad.

Det här var den längsta bilturen till Karlstad någonsin, Värkarna eskalerar och kommer flera gånger under 10 minuter. Här kan jag inte längre hålla räkningen och det börjar bli jobbigt att sitta still i en bil och att försöka andas igenom värkarna. När vi kommer in på parkeringen och in till förlossningen hinner jag även där med några värkar. Vi ringer på klockan och en sköterska kommer. Under tiden får jag en värk till så vi får stå och vänta ut den innan vi kan gå vidare in på ett förlossningsrum. Åter igen får jag en värk.

Jag får på CTG för att registrera värkarna. Hon frågar om jag vill ha något för värken och jag tackar snällt ja. Innan måste dock en barnmorska titta till mig. Här kollar dom tempen och helst ska man kissa här men det klarar jag inte av. Värkarna kommer med 2 minuters mellanrum så tiden till att återhämta sig är knapp. Jag får lustgas på 30 % och ber om att bli undersökt. De måste vänta 20 minuter innan så ja fick snällt ta värkarna och vänta på att tiden skulle gå. Barnmorskan Kristina som hon heter kom in och sa att om jag inte öppnat mig något så kommer de att nedgradera mig till ett mjukrum. Okej sa jag och fortsatte att andas. För ont som in i h****** gjorde det. Hon märkte ganska snabbt att detta inte var någon latensfas och att jag istället var mitt uppe i ett riktigt värkarbete. Vi blev inskrivna 17.15 på förlossningen och runt 17.45 - 17.50 kände hon att jag var öppen 5cm. Än fanns det lite tid kvar innan det skulle bli bebis sa hon.


Marcus sms:ar vår familj vid 17.55 och meddelar att jag är öppen 5 cm så att de får en uppdatering. Han är världens bästa stöd under tiden vi är inne på förlossningen. Det måste vara så sjukt jobbigt att bara sitta bredvid och se sin partner ha ont. Men med fina ord och peppning är han helt AMAZING!

Runt den här tiden kommer plötsligt känslan av att jag vill trycka på. Jag frågar Marcus om jag får krysta. Han säger nej och trycker snabbt på knappen för att få in personal. In kommer sköterskan som inte heller vill att jag ska krysta. Jag kan inte hålla emot och det gör såå ont. Lustgasen hjälper lite grann tack och lov. Barnmorskan kommer in och känner efter som säger att det är fritt fram att krysta för att jag var öppen 10 cm. På 10-15 minuter har jag öppnat mig 5 cm. Vi som trodde det skulle ta hela kvällen.

Jag krystar 2-3 gånger sen kommer vår efterlängtade lillasyster 18.05! Jag minns att jag under tiden tänkte: Gud vad skönt, nu är det över och jag behöver aldrig mer vara med om detta. Nu har vi vår bebis här. Hon mådde bra och vi mådde bra. 50 minuter inne på förlossningen var lagom. Ingen mer bedövning än lustgas på 30% tog jag. Rätt så stolt över mig själv att jag fixade det. Jag kunde inte haft det en bättre förlossning än vad jag hade med Millie.

Jag sprack inte denna gången heller och fick inte ens ett skavsår. Så det var skönt. Och efteråt kom den berömda frukostbrickan. Det var så gott med smörgåsar efteråt!

Stolt pappa! <3

Gillar

Kommentarer

Emiliatorstensson
Emiliatorstensson,
å va kul att läsa 😍 vad snabbt det gick 😀
nouw.com/emiliatorstensson