Header

Jag känner ingen större press med det här nya året och allt vad det innebär. Dels för att jag har insett att man aldrig ska behöva stå med en alldeles för tung vikt vilandes på axlarna, det orkar man inte alls länge. Och kanske till störst del för att just år 2017 fick förbli mitt år på så många olika sätt att det för alltid kommer ha en särskilt varm plats i mitt hjärta. Med skräckblandad förtjusning så klart. Därför vill jag dela med mig av detta till er <3


Jag har bevisat för mig själv igen att det går att flytta någon helt annan stans, börja om och skaffa ett nytt liv helt ensam. Att lyssna på sig själv, absolut inte på någon annan, och kasta sig ut i det där som oftast inte är jätte bekvämt. Men sen blir det så bra att det krampar i magen av längtan till det där man plötsligt inte längre har, och då syftar jag på allt som rörde min praktik på Baluba och vardagen i Stockholm. Men innan det blir så där perfekt kanske man får ett krossat hjärta, torkar tårarna inne på toaletten på jobbet, köper en alldeles för dyr och fantastiskt röd kappa, sitter hopkrupen längs med en husvägg på Strandvägen med händerna i knät uppgiven av gråt eller får lite Fashion-week-anda. Helt plötsligt vart man ägare av inget mindre än en basker, kattmamma åt två knäppa siameser; en med astma och en med ADHD, börjar sedan inse hur fina människor jag är omringad av och spenderar även tiden utanför jobbet med dem, sliter som ett arsle också på helgerna på restaurang för att få ihop ekonomin, vilket ändå gick åt helvete, saknar mina vänner allt för mycket och bestämmer mig för att åka hem och hälsa på. Kommer tillbaka till ett ensamt Stockholm och en tom lägenhet, inser att det är sååå stor skillnad på att vara själv och att känna sig ensam, gråter till sömns och saknar ihjäl mig efter kärleken som så många andra kvällar när man somnar ensam. En eftermiddag går jag från jobbet och kommer tillbaka en timme senare med 15 centimeter kortare hår, en annan dag åker lunchlådan uppochner på köksgolvet, spenderar timmar i bil och agerar privatchaufför, stressar runt i Stockholmstrafiken med lunch som nästan kallnat till ett helt team, går runt i cirklar på Ica Maxi Nacka och nollprocentig matinspiration, hinner med ett par solnedgångar på Södermalm med hämtmat och trevligt sällskap som underhållning.

Jag får äntligen det jag pekar på (ni som vet, ni vet), finbesök från Gbg, blir nekad till bild med Veronica Maggio </3, jag känner hur ensamheten kommer krypandes men viker mig åter av skratt en halvtimme senare på jobbet, får äran att vara VIKING i en musikvideo i samband med TV-inspelningen, firar Sofias 20-årsdag, går på kollegans stand up och skrattar bort mina ledsna tankar. Äter tisdagsfrukost på Baluba, vinner fredagsquizzet (så klart), tar en AW på stan med kollegorna, halkar på yoghurt inne på Hemköp; det är kul, vinterkräksjukan tar mig med storm i mitten av jobbstressen, studiopreppet börjar och jag vet inte om att det mest fantastiska tiden precis har börjat. Långa dagar i Filmhuset, sändning efter sändning, jag sitter i kontrollrummet, lagar middag för mig själv, många timmar i telefon för att bota just ensamheten, timmar vakna pga grannarna som styr till med fest på en torsdag.

Bäst i Test får ansvar för diskveckan, Jossan, Emelie och jag överraskar kontoret med frukost, Axel hälsar på, vi går på fotografiska och dricker kaffe i solnedgången med utsökt utsikt över Stockholm som jag älskar så, mitt hår blir lockigare(?), jag försöker sakta med säkert övertyga kontoret om att Håkan Hellström kan sjunga. Äter lunch uppe i en domarstol, bakar kladdkaka på kontoret, blir lurad på ett jobb som aldrig blir av, gråter av stress inför studioinspelningen, trevliga vindejter, vågar säga ifrån när folk är jobbmässigt efterblivna och missbrukar sitt maktinnehav och klappar mig själv på axeln, en till tisdagsfrukost, timmar av gött tjöt med receptionisten Viktoria som jag för övrigt saknar ihjäl mig efter. Jobbar sent tillsammans med rekvisitan på kontoret, vi bowlar tillsammans, förhandsvisning av Gift, helt plötsligt slutar en efter en i redaktionen, vi har hejdå-fika konstant, jag får en julklapp av kollegorna, AW på kontoret och utgång fast jag är hemma redan kl halv 8, Stockholm är så kallt, springer till fel buss en morgon och halkar på en isfläck och det gör SÅ ont. Sedan händer det som tyckes vara omöjligt; jag inser en morgon på bussen att det inte gör ont längre. Att det äntligen är över, att det känns okej att vara ensam. Tiden springer iväg, sista inspelningsdagen, en sista slutfest och plötsligt hejdå-fika för mig. Vemodigt traskar jag ned till Rusta för att inhandla flyttkartonger och känns ångestfyllt att packa dem. Och det är så typsikt att det är nu när man mår som en jävla drottning som man ska behöva återvända hem till Göteborg och allt som fått en att må dåligt från första början. Men sedan bestämmer man sig för att det inte ska bli sådär dåligt och så inväntar man slagläge. Närmare bestämt rätt tidpunkt att återvända. Så jag gör det jag känner för och om en vecka lämnar jag Göteborg igen för Stockholm. Det pirrar!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

I mängder. Det känns nästan som att jag blir klokare för varje dag som går. Men det bästa beslutet av dem alla är, som jag också skrivit om så många gånger tidigare, min kommande flytt till Stockholm. Samtidigt är jag så himla delad! En del av mig undrar varför jag inte gav mig av tidigare, direkt när jag fick chansen, men så säger den andra halvan tvärsemot. Den säger att det här året på hemmaplan har gett mig alla de perspektiv, allt underlag som jag behövt för att kunna ta ett sådant här beslut. Jag är trött på allt småstadsprat, samma krogar fyllda med samma människor. Jag är trött på att bli påmind om hur annorlunda mitt liv var för ett år sedan, vilka människor som blomstrade kring mig men som nu har kroknat. Jag är trött och behöver gör slut med Göteborg ett tag fram över.

Nu vill jag tänka på mig själv, ta mig själv i första hand. Se vad jag går för. 

Hela min kropp pirrar när jag tänker på det. Att packa flyttlådor fulla, att tömma garderoben på kläder, att packetera mina egna tavlor för att sedan få hänga upp dem på en helt ny vägg, i en lägenhet som bara är min. Eller ja, min till hälften för jag kan ju inte riktigt räkna bort Josse. Jag känner i hela mig att detta kommer bli så bra, trots att vi ännu inte har blivit med lägenhet. Men det löser sig ju! Det måste det göra... För jag har skaffat mig en inkomst i Stockholm. Ett jobb! På en liten mysig restaurang i Gamla stan, och jag kan dessutom kalla Matilde för min kollega. Så jäkla härligt, men också märkligt. Det känns lite som om jag redan har påbörjat ett liv där uppe som bara väntar på att jag ska packa upp de där flyttkartongerna och låta det börja på riktigt. Som ett par säsongsskor, som ligger och vilar i garderoben, i väntan på att bli använda. Fan vad jag längtar efter de där skorna.


: )



​Ett glatt glas från Valborg vill jag bjuda er alla på en fin onsdagskväll som denna <3
(älskar min nya tröja från H&M)

Likes

Comments

En tisdag mitt i livet, men en tisdag så olik vilken tisdag som helst. Fy! Känner mig faktiskt lite ledsen i skrivande stund, där jag sitter i mörkret i min säng med Veronica Maggio på högsta volym i öronen. Varför detta då? Jo, vinkade av Anna tidigare idag eftersom hon flyttade till London senare under kvällen. Ännu en bästa vän som gav sig iväg för att leva livet! Och det gör hon så rätt i men ush vad tomt det kommer vara här hemma framöver utan henne. Vet att jag kommer skriva till henne ett antal gånger för att få med henne på promenader eller för att skvallra lite över en kopp te, för att sedan komma på mig själv. Haha! Hoppas tiden flyger iväg tills det att vi får krama om varandra hårt och länge i London. Min fina vän, önskar dig all lycka i världens vackraste stad.

CHEEEERS

Likes

Comments

Min hemlängtan till London (om jag får uttrycka mig så) har varit jätte stor det senaste. Det kan bero på att jag hittade min gamla spellista från tiden där borta. Många låtar, många minnen. Och för er som har missat, så bodde jag i London 2014-2015 och gick på Svenska skolan i Richmond. En väldigt konstig upplevelse eftersom allt verkligen pendlade från att vara jätte bra - till att bara vilja hoppa på nästa plan hem. Ja, jag hade det lite knepigt med det mesta. När det var sådär jobbigt var jag särskilt glad att det fanns ett par platser som fick mig att finna extra mycket ro, känna mig trygg. Platser som liksom är så självklara att det känns som att de följt mig genom livet, trots att det verkligen är tvärtom. Platser där allt plötsligt känns så självklart. Dit tog jag mig när det blev för mycket, i både sällskap och ensamhet.

En bit från mig, kanske 15 minuters promenad från Barnes där jag bodde, fanns en ganska liten bro som gick över Themsen till Hammersmith. Förmodligen är det en av de vackraste broarna i hela London, för det vilar något magiskt över den där mossgröna bron, speciellt i skymningen då lamporna tänds och då dess ljus badar i floden under. Då satte jag mig på en av de där bänkarna med utsikt över staden, kröp ihop med armarna runt om mina ben, fascinerad av hur stilla denna staden kunde vara. Så rogivande och klok på något knäppt sätt. På ett sätt som fick alla mina tankar att bara hamna på rätt plats, som att just denna platsen kunde öppna upp mina sinnen och tillåta mig att känna trygghet så långt bort från ''hemma''. För det var ju bara jag som satt där på den där kalla bänken, under en himmel upplyst av tusentals stjärnor. Det är häftigt att kunna känna sig så liten och obetydlig men ändå så stor och vuxen. Och jag tror mig veta att det är just sådär det känns i kroppen när man växer som person, när man blir starkare och inte tillåter sig själv att ge upp. För annars hade jag liksom gjort det för längesedan. Så viktig var den platsen för mig, så liten men ändå så stor i ett annat sammanhang. Visst låter det jätte töntigt? Det är det inte.


Googla på Hammersmith Bridge och så tror jag nog att ni också förstår det stora i den där lilla bilden. Och så kanske ni ser mig sittandes där på en bänk, blickande ut över livet och allt som hör det till.

Kram.

Likes

Comments

Efter tre dagar på hemmaplan i GBG så tog jag tåget till Stockholm för att vara där torsdag-söndag. Ett av mina bättre beslut måste jag säga, för visst säger det en hel del om hur jag känner för Göteborg just nu. Vill inget annat än att komma bort härifrån, haha... Alla mina nära vänner befinner sig på andra sidan jorden, himlen är blytung och grå konstant. Fyfan. Behöver byta ut detta för ett tag känner jag, så därför kommer jag flytta till Stockholm i höst. Oavsett om jag kommer in på skolan eller inte, varför inte testa något nytt. Längtar jätte mycket efter att bli sambo med Josse, träffa nya människor, fyllas med ny energi och nya erfarenheter! Hösten 2017 kommer bli så bra. Har en så bra känsla om hela grejen. Men nog om detta, nu ska jag berätta lite mer om min helg!

I helgen har jag gått långa kvällspromenader i innerstan med Sofia och hennes lille valp Twiggy, bara 13 veckor gammal och världens sötaste. Ätit mini semlor på Karlavägen, druckit te och pratat igenom livet. Vaknade upp på fredag morgon och Sofia var på jobbet, gick en lååångpromenad (på 2 timmar) runt Djurgården, kom hem och tog en varm dusch för att sedan somna på soffan, skedandes med Twiggy under en filt. Vaknade efter någon timme, gjorde mig i ordning och gick de 10 minuterna till Stureplan och mötte upp Matilde. Vi satte oss på ett mysigt, lite gömt fik och drack kaffe tills det att Sofia anslöt. Vi strosade i ett par butiker, bland annat & Other Stories där jag hittade de snyggaste nike skorna som tyvärr var slut i min storlek.. Så typiskt! Runt 18 på fredag kväll tog vi tuben till Carro, dit vi var hembjudna på middag i hennes förvånansvärt stora lägenhet på en gata precis bakom Hornsgatan på Södermalm. Där bjöds det på bubbel, vin och vegetarisk lasange. Sedan bar det av mot stan för lite drinkar.

På lördag morgon vaknade jag med ett ryck av att Matilde ringde, och så klart hade jag ljudet på högsta volym. Hon frågade om vi var på väg, att vi skulle träffas om en kvart och det tog ett par sekunder innan jag förstod att vi hade försovit oss. Men 40 minuter senare stod vi i kön till Pom och Flora för att käka frulle, innan fotografiska, som förövrigt var wow. På lördag kväll var Sofia bjuden på 20-års kalas och jag fick bli + 1. Fest i Stocksund med 50, för mig anonyma, pers. Svin trevligt verkligen! Och väldigt olikt fester som man går på här hemma. Klockan hann bli sent innan vi kom hem och fyllekäkade i Sofias kök. Det där med fyllekäk är svårslaget. Somnade sedan med både smink kvar och oborstade tänder.

Till skillnad från lördagen så fick vi verkligen sova ut på söndagen. Tror vi sov till 11 i alla fall. Utan att stressa gjorde vi god frulle, fixade oss och gick ut på stan. Världens bästa Josefine kom in med tåget på eftermiddagen så vi mötte upp henne och Stasse på Haymarket, precis intill Hötorget. Drack kaffe och pratade om typ allt mellan himmel och jord. De är så fina tillsammans, verkligen gjorda för varandra. Finns det något bättre än att se sin bästa vän förälskad? Det liksom lyser om dem. Hihi.

Tyvärr var det dags för mig att bege sig mot centralen strax därefter. Jag och Sofia skildes vid spåret som ett kärlekspar, haha. Längtar tills jag får krama om henne och resten av brudarna nästa gång. Troligtvis dröjer det inte så länge.

Kram !!



Likes

Comments

Om det är något som balineserna har stenkoll på så är det frukost, och allt vad det innebär. Nybakat bröd, färska bär, pannkakor, juicer och smoothies. Dessutom är det helt galet billigt. En stor frukost med pannkakor, smoothie och kaffe kostade vanligtvis inte mer än 80 svenska kronor. För den pengen här hemma får du knappt en tallrik med pannkakor.. Har verkligen blivit bortskämd de senaste veckorna, inser jag nu.

Allt ovan är Organic Café i Canggu.

Likes

Comments