emmabroberg

​​ (ni vet när en får skrivflow på väg hem på bussen för att en är fylld av livsglädje, varsågoda)

Vårnattens varma luft slår emot mig när jag går mot bussen. Hela min kropp är fylld av pirr och lugn på samma gång. Pirr för att jag är så jävla glad. Lugn för att jag hittat rätt.

Spegelblankt vatten. Ljus som reflekteras och mås efter mås som cirkulerar över älven. Deras läten ekar samtidigt som det skär genom öronen men det gör inget idag. Inte ikväll. Lyktstolparnas sken speglar sig i det mörka vattnet. Tre vänner. Skratt. Tänk vad enkelt och fint det kan vara när saker bara får vara som de är. När man inte försöker utan bara ÄR. Bara är och plötsligt känns det som att man hittat sin plats i världen.

Vårnattens varma luft slår emot mig. Tankarna slår emot mig. Jag är så jävla stolt över mig själv. Jag har byggt upp detta. Jag har skapat mig ett liv här. I en stad 50 mil hemifrån och med "nej, jag kände ingen här innan jag flytta. Förutom min pojkvän då". Ett liv jag aldrig hade kunna drömma om för 1 år sen. Jag vet vem jag är. Vad jag vill. Men viktigaste av allt har jag min plats i världen. En plats i världen både här, i min nya stad. Och min plats i min gamla stad. Alltid min första, men aldrig min permanenta.

Att det var så enkelt. Inte visste jag det. Efter alla nätter av osäkerhet för var fan jag passar in??. Men jag vet ju nu. Med några vänner i sällskap, skrattsalvor och utbytande leenden och blickar som betyder mer än ord. Där hör jag hemma. Där i vårnattens värme.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments