Det är jag.

De värsta med att leva tycker jag är att leva.
När jag levde destruktivt så var de ändå enkelt på nåt sätt. De fanns bara ett sätt och de var mer destruktivitet. Tro mig när jag säger att jag lyckades. Att må dåligt för mig var ingen konst. De var min grej.
Så spolar man fram åren och kommer till för bara några år sen, då jag typ upptäckte att min känsla om att livet måste vara fint nånstans stämde. De måste finnas ett annat sätt att leva än att överleva livet varje dag. Satan släppte taget om mig och jag fick försöka. En dag i taget. Men de var så himla mycket med mig själv som jag liksom fick på köpet som jag var tvungen att fixa. Numbero 1, my feelings. De var inget lättviktspass om man säger. Jag fick aha-upplevelser om mig själv hela tiden.
Och att sätta gränser, våga säga nej, våga säga ja. Och mina relationer. Hur ville jag ha dom? Jag trodde att de var viktigt för mig att ”passa in” så jag kämpade på. Tills jag märkte att jag och dom inte spelade i samma liga.
De som var viktigt för mig var inte viktigt för dom osv.

Så jag tog avstånd ifrån allt där i nästan 1år. Koncentrerade mig på processen och sen kunde jag liksom välja. Vilket jag har fått göra med precis allt i mitt liv idag. Handplockat livet för att kunna leva de.

De jag vill säga är, att när man är så här rak, obekväm och klarsynt som jag är så är de så himla svårt att ta att en människa ska tala om för en vad man ska göra ”sluta tänka” ”sluta känna” ”åka med” osv. Ja Gud de är säkert lätt att spotta ut sig orden för att de kanske skulle bli bekvämare situation för omgivningen. Men jag är inte sån.

De är jobbigt att veta vad man förtjänar när andra inte vet de. De kommer aldrig att fungera att köra sitt eget race bredvid mig. Jag vet vad kärlek och respekt är tex. Jag känner när du ljuger för dig själv och hur ska då jag kunna lita på dig? Sånt gör mig så sorgsen. För då känner jag att en del kanske tror att jag är knäpp och att jag inte förstår men jag förstår mer än vad som är bekvämt för dom flesta, för jag är den som är vaken när dom flesta har gått och lagt sig...

Hörs! ❤️

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

  • 129 Readers

Likes

Comments

Och godmorgon på er, hoppas ni fått sova gott och att ni känner er utvilade.

Själv har jag sovit sjukt skumt. Somnade jätte tidigt, sen vaknade jag vid 3 typ då datorn drog igång (!!!) vi har en bärbar dator som Mio har massa filmer på som han brukar titta på. Så igår när han var klar så drog han igen locket och drog ur sladden men ändå så drog datorn igång inatt och filmen han såg på, så dom började liksom prata i filmen en kort stund sen slog den av igen. Märkligt.
Finns säkert en helt normal förklaring.

Vabruari va? Töntigaste begreppet ever har jag tyckt hittills. Tills den slog mig på käften!
Mio har troligtvis haft influensan och mått dåligt ett bra tag, tills i söndags då en ögonlocksinflammation också uppenbarade sig. Nästan som ögoninflammation fast den sitter i körtlarna på ögonlocket. Aldrig sett så mycket var i ett öga nångång förr eller senare. Äckligt!

För övrigt så är de bra med oss. Allmänt så där. I min skalle är de kaos om man säger så. Så jävla rörigt just nu så jag blir på riktigt illamående och vill spy när jag tänker på de!
Jag vill låsa in mig och aldrig se en människa igen.
Nu får jag ta och sätta lite fart här tror jag så jag slipper tänka.

Trevlig helg alla fina 🦋

  • 241 Readers

Likes

Comments

Det finns resor du gör bara en gång på en väg som du vet går åt fel håll.
Ögonblicket när en öppen dörr stängs, när du inte längre skiljer mellan fiende & vän.
Det kommer dagar du ber om att glömma saker händer som aldrig får hända
Men du reser dig upp, du måste resa dig upp igen min vän.

Jag ville ge dig en perfekt värld men det var bortom min makt mitt förstånd.
Och är det en sak jag har lärt mig av mina misstag, skyll inte ifrån dig.
Det förtjänar att sägas en gång till
Skyll inte ifrån dig
Det förtjänar att höras en gång till
Skyll inte ifrån dig
Det förtjänar att sägas en gång till
Skyll inte ifrån dig
Jag skyller alltid ifrån mig.

Det är sånt här som är farligt med minnen.
Plötsligt ser du hur åren bara rinner iväg och ingen vet varför det blev som det blev.
Du kan inte blunda för allt du inte vill se, det finns en tid när allt hopp kommer hänga på den svagaste länken i kedjan.
Men du ska resa dig upp.
Du måste resa dig upp igen min vän.



/J.B

  • 358 Readers

Likes

Comments

Aja. Grattis till mig va? Fast anställning och allt.
Helt otroligt tacksam är jag.

Hur har ni de? Mitt skrivande är inte på topp så att säga, livet händer och mitt i allt så försöker jag sortera vad jag vill berätta och inte samt att jag kommer på saker som jag verkligen vill att ni ska veta men som jag glömmer. Glöden är direkt där, prioriteten.

Fast tjänst då som sagt. De känns ju magiskt. Så klart. De är ett fint ställe med massor av fina människor. De känns lugnt, skönt och respektfullt. Hörde direkt vad dom hade för mentalitet där ”vi måste respektera att vi alla är olika” vilket känns fint. Alla får plats liksom. Så de känns lite annat så sätt. De kan inte bli annat än bra känns de som.

För övrigt så känns nästan allt annat som ett kaos just nu. De är liksom draamaa everywhere. Folk visar sina rätta ansikten till slut, de är ju så. Jag tassar inte på tå kring nån för att pleasa. Jag vill alltid kunna vara mig själv och bli accepterad för de i alla angelägenheter om ni förstår. Jag ska kunna säga vad jag känner utan att tänka på hur, typ! För känner man mig så vet man att jag inte är ond, att behöva tänka på att så här kan jag inte säga för då kanske nån blir sur men glöm bort de lika snabbt du kom på de.
Man märker så klart när en människa tar första bästa tillfälle att kasta en. Så.

Så klart jag fattar att jag har gjort nånting snett som själv fått detta att hända. Allt är inte andras fel. Jag tar på mig mitt ansvar och lär mig till nästa gång. De jag tillåter ske i mitt liv är mitt ansvar.
Jag bara behåller min cirkel mindre, de lönar sig sällan att sträcka ut en hand.
Aja nog om detta. Har annat att tänka på! Inte de heller några trevligheter faktiskt.
Nu ska jag gå igenom samma gamla visa som så många gånger förr. Nån eller något vill inte att jag ska få ha den här delen av livet hos mig just nu. Jag ska vara ensam verkar de som.
Ja de är hårt de där när man vet vad man förtjänar på nåt vis. Man kan inte nöja sig med mindre trots att man nästan är beredd att göra de ibland.

Aja hörrni. Ni blev de lite yrningar fr 8an.
Hoppas ni alla har de fint ❤️

/E

(Här är den enda pojken i mitt liv, 14 veckor gammal👇🏽😍)

  • 522 Readers

Likes

Comments

Jo men eller hur? De är ju faktiskt mitt i natten.

Jag älskar natten. De är liksom nånting helt magiskt i mörkret. Jag älskar att vara ensam här i natten och svepa runt och kolla på stjärnorna och månen. Världen. Den är ju så stor för en människa att förstå.

I min alldeles egna lilla värld är de rätt mycket som händer just nu. De handlar om sånna här viktiga frågor i våra liv dessutom. Jag tänker ba, 2018 liksom. De är då de händer. Sen nyårsafton har de varit mycket magi om man säger. Dock varit mycket på jobbet som slukat de mesta av min energi men där har jag även ett ansvar och ett val. (Vilket jag tagit så klart)
Tänker på dom stackars människorna som tror att dom sitter i situationer som inte går att lösa. Livet är ditt eget ansvar. Finns ingen anledning att må dåligt på jobbet, i relationen, i hemmet etc.
Gå inte och trampa i gamla hjulspår och tro att livet inte gå att lösa.

Du är här, så gör nånting bra av de.

Nu har jag de här behovet av att dra ner på gifter igen. Allt ifrån vad jag tvättar mig i och till vad jag stoppar i mig. Jag blir ledsen när jag ser hur nonchalant jag är emot mig själv. Hur jag tex inte rör mer på mig och sånt, som får en att må bra.
Ja godetid. En lever bara en gång.

Har haft så himla mycket konstiga drömmar. Jag blir jagad och de är labyrinter och sånna konstiga saker. Ja man fattar ju vad de handlar om utan att gå närmare in på de.

Nä nu ska jag sluta skriva, kändes så osammanhängande oviktigt ikväll 😂

Sovgott ❤️

  • 709 Readers

Likes

Comments

Jag hoppas innerligt att ni har de alldeles magiskt. Att julen har varit den bästa för alla er hittills.

Våran jul började bra.. jag skulle jobba och Mio skulle vara i sina syskons familj. Kan säga att jag aldrig nånsin har haft så lite julkänsla nåt år hittills som i år. Verkligen inte hela världen då den gick mig rätt omärkt förbi förutom stressen som tog mig. Dock inte bara pga julen. De är mycket nu!

Mio blev sjuk dan före dan. Fick feber samt att han kräktes. Men de gick till sig ganska snabbt. Han har ju jobbigt med magen mellan varven stackarn.

Annars händer inte så mycket i våra liv just nu (tror jag) så stressad av allt ändå så jag kan inte tänka och för den delen så räcker de med allt som är. Pallar inte gå in på de mer än så 😢

Men herregud, jag måste berätta! Jag var iväg på en gata här i Granloholm igår. Och skulle bara dit en snabbis, så när jag ska köra därifrån så backar jag några meter och ska backa ner i en backe för att få utrymme att vända bilen. Kör fast så klart, de var en plogad iskant som jag fastnade i. Ser längre bort i radhus-längan att de står en gubbe och skottar och han ser ju så klart att jag kört fast så han kommer springades med spaden i högsta hugg. Hjälper mig att skotta lite och säger till mig att rikta däcken och backa sakta. Så gubben tar i framtill på bilen och liksom knuffar och lyfter och vi försöker liksom gunga loss bilen. Då ser jag hur gubben bara lägger sig ner (typ) på min framhuv och nästan gråter. Alltså han fick nåt fel i ryggen 😖 jag visste inte vad jag skulle göra men jag klev ut och frågade vad jag skulle göra och han sa att de bara knakade till. Så han tog spaden och fick liksom långsamt räta ut ryggen sin, fy fan vad hemskt. Men de kom flera från området och hjälpte mig och de är jag otroligt tacksam för.

Känner mig helt lobotomerade nu och lär nog somna ovaggad ikväll efter denna dag.

Var rädda om er! All min kärlek/E ❤️

  • 907 Readers

Likes

Comments

Alltså jag är så jävla förbannad så jag vill slå sönder nånting.
Alltså, människan!!!!!
Vart fan är vi påväg känner jag bara?! De är 2017.
Vakna!!!

För de första 😈 gruppvåldtäkten i Fittja. Samtliga förövare, frisläppta!!! Men lägg av, man får inte skoja om så allvarliga saker. De ÄR inte ens ett skämt. Elisabeth Massi Fritz säger att de här är den grövsta gruppvåldtäkten i hennes historia (typ 26 år) jag blir så upprörd. Vart är regeringen? Varför ändras inte lagarna en efter en när de gäller sexbrott? Jag. Kan. Inte. Begripaaa.

Och för de andra 😈 så blir jag så innihelvete le människor, alltså vuxna människor som behandlar andra vuxna som barn. Speciellt om de är en chef, en lärare eller en fröken. Som sagt att de är 2017 och de är bara att acceptera att alla människor är olika. Den enda människa du kan förändra är dig själv, DIN syn på andra människor. Du kommer aldrig kunna förändra mig.

Usch! De finns ingenting värre än inrutade och trångsynta människor. Jag går inte ihop med er!
Våga tänka utanför boxen hörrni. Jag föddes ju för fan utanför boxen, jag kommer aldrig kunna bete mig i boxen. Aldrig.
Men kom inte och säg att jag gör ett dåligt jobb som människa eller mamma. Jag gör saker på mitt sätt, vänj dig.

Nä fan hade jag inte varit ensam i detta hushåll så hade jag tagit på mig springskorna och sprungit en 120 mil nu. Fått av sig lite agg!

Var snäll människa. De kostar ingenting.

Kram ❤️

  • 1001 Readers

Likes

Comments

Just nu ligger jag på hallmattan och laddar telefonen, dricker kaffe och lyssnar på Mio från badkaret när han sjunger en egen version av Staffan var en stalledräng..
vet inte vad jag ska säga om de förutom att han har livlig fantasi 😂
Jag älskar att lyssna på hur han tänker. Han är så stor och liten på samma gång. Kan mycket engelska men de han inte kan hittar han på ord till, låter så där om man säger.

Nyss stod han och moonade åt mig med lillrumpan innan han klev ner i badet och jag skrattar ihjäl mig åt den där lillstjärten. Och innan de låg vi på mattan och killade varandra och brottades lite. Då tänker jag på hur skör han är. Verkligen långt ifrån hårdhänt och väldigt känslig. Min Mio.

Just nu är jag tacksam. Tacksam för dom fina människor jag har i mitt liv som sträcker ut en hand när de behövs, eller säger att dom älskar mig. De behövs så lite.

Nu ska jag ta upp lillrussinet mitt och lägga mig i hans säng med honom och kolla på en ny film vi fick igår. Först en dusch.

Kram på er ❤️

  • 1046 Readers

Likes

Comments

Vad är de egentligen som betyder nånting när allting kommer omkring?

Jag ringde till en vän idag och jag ba, hjälp mig!! Hon frågade ju såklart med vad och jag kände ba jag vet inte. Jag kände verkligen så. Jag vill ha hjälp men jag vet inte med vad.

Som jag sa så har jag fastnat inuti mig själv. Hjärnan spinnet iväg med massa onödig skit och jag kan inte fokusera, jag förstår inte vad folk menar, jag har inget minne, jag svarar fel avdelning på jobbet hela tiden osv osv osv. Jag tappar de, inte från 0-100 utan från 0 - topplocket smäller av. Jag känner mig som en yr höna som bara springer runt runt.

Så jag sa de till henne med gråten i halsen och ba, jag har fastnat här. Jag kommer ingenstans och sjukt dåligt med energi samtidigt. Jag sitter mitt i röran med smutsig disk, ren disk, smutsig tvätt, ren tvätt, julpynt, skitig kattlåda, skitiga golv, klädhögar överallt och allt gör att de blir ännu mera kaos i skallen och ångesten växer och jag vill bara sova bort allt.
Hon är en av en par människor i mitt liv som verkligen känner mig. Hon vet hur jag fungerar och hur de känns. Hon har aldrig förminskat eller aldrig någonsin fått mig att känna mig konstig.
Hon kom iaf hit och när vi egentligen sätter oss ner och jag börjar bubbla så känner jag hur dålig stämning de blir och vad konstiga saker jag pratar om och jag blir bara så jävla trött på mig.
Jag kan inte sluta komma på saker som har hänt mig. Jag kan inte sluta älta i mitt förflutna. Jag vill verkligen gå vidare men jag vet inte hur man gör.

Hur förlåter man vuxna som gjort illa en som barn? Som har suttit så otroligt konstiga saker inpräntade i en om sig själv?

Sen julen. Jag försöker alltid glömma mig själv. För Mios skull. Jag glömmer min egen jul och firar den med honom, för honom. För de går aldrig någonsin att komma ifrån att julen är den största familjetradition vi har i Sverige. Folk åker kors och tvärs till sina anhöriga för att få vara med dom över julledigheten. De bara är så. Och visst firar jag för Mio, men de blir väldigt påtagligt att vi inte har någon familj och jag tänker inte ge mig själv dåligt samvete för att jag sörjer det här just nu. Jag önskar att jag hade en självklar familj som dom flesta andra. Som stod där med öppna armar för oss och jag vet att de snart kommer se annorlunda ut för oss men i år är de så här och de får vara de. Jag tror jag har stött bort de här för andras skull. För att ingen ska kunna säga att julen är för barnen, för de vet jag.

Hon la iaf armarna runt mig och tittade rakt in i min själ och hon sa att, jag vill inte att du ska ha dom här negativa tankarna om dig själv Emma, jag vill att du ska tänka hur bra du är, samtidigt så ler hon och hennes ögon tåras och hade jag kramat henne lite längre så hade hon börjat gråta, så där som bara hon gör i smärta för andra. Och om de så är de enda jag vet idag, så är de att hon aldrig skulle säga ett enda ord som hon inte menar till mig, hon säger de för att de är så hon känner för mig. För de finns aldrig någon tvekan i henne, hon är ärlig i varenda blick.

  • 1150 Readers

Likes

Comments

Jo men helgen skulle bli fin. Två helt lediga dagar med rolig planering inför Mios kalas, julpynt, julmarknad samt 1a advent.

Vad hände?

Jag fastnade i nån slags apati. Jag föll rakt ur allt vad rutiner heter och tappade all ork. Allt har känts så sjukt tungt att påbörja så de har inte blivit av. Att gå ner i källaren och börja rota i alla julsaker kändes ungefär som att jag skulle ta en tv under var arm och börja promenera 11 varv runt jorden. Och jag fattar inte varför allt ska känns så tungt med sånt magiskt motstånd? Ja och ni fattar ju själv, dessa helger blir en ond spiral bara. Jag känner mig som världens sämsta mamma också, såklart. De blir ju så.

Så idag är de otroligt skönt att få komma till jobbet, där man vet vad man ska göra och man behövs. Man bara fungerar på autopilot.

Annars är de bra tror jag. Har glömt mina antidepp här några dagar så de blixtrar i nervsystemet men de är överkomligt.

Hoppas ni har de gott där ute ❤️

  • 1152 Readers

Likes

Comments