Kollade nyss på filmen "to the bone", har undvikit den hur länge som helst pga handlingen men det sägs att den är jättebra och jag satte på den ikväll. Som det tog emot.
För er som inte vet hade jag en ätstörning för några år sen som heter ortoexia och den här filmen handlar om just det, alltså om en tjej med anorexia/ätstörning. Kände igen mig i så mycket och flera gånger satt jag med gråten i halsen. Kände mig rädd och sorgsen. Dels för vad min familj fick gå igenom och hur det skadade dom och dels för jag är rädd att hamna där igen. Jag har inte tränat ordentligt på fleeeeera år för jag är innerst inne rädd för att jag kommer bli besatt av det igen. Att jag kommer ligga där på golvet igen och gråta medan jag gör sit ups. Det tar så otroligt mycket på psyket också, man mår sämst, asså literally sämst.

Samtidigt vill jag börja träna igen men det känns som vad jag än kommer göra kommer det inte synas någon skillnad på mig för jag kommer säkert göra det fel och jag får inga resultat. Tror det är där jag hakar upp mig och det blir till nånting dåligt och jag gör det för mycket för jag får för mig att jag inte får något resultat.
Jag står aldrig i köket heller längre för jag får bara ångest över all mat som får mig att gå upp i vikt, jag är där inne så lite som möjligt så jag inte behöver tänka på alla kalorier allting innehåller eller hur mycket onyttigt som åker ner. Just nu håller jag mig antingen till mamma och pappas mat, hämtmat eller frukt. Saken är att jag tycker jättemycket om att laga mat och så men det blir bara för mycket för mig och nu när jag vuxit lite mer än vanligt gör det mig ännu mer stressad.

Pga detta har jag inte satt en fot på stranden på flera år, minns inte när jag va där sist för att sola och bada för jag skäms för mycket hur jag ser ut. Kan inte gå förbi en spegel idag utan att tycka jag själv ser äcklig ut. Ändå tar det emot att göra något åt saken. Jag går emot mig själv. Jag har osunda tankar men försöker leva ett normalt liv om ni fattar vad jag menar?
Bilderna nedan var under tiden på gymnasiet och jag tror jag vägde runt 46-47 kg, tappade t.o.m. håret som man kan se på bilden längst till höger, det hänger bara en liten tuss. Vill verkligen inte hamna här igen.

Hej hopp, nu ska vi se om jag kan skriva ett inlägg eller om detta bara blir kaos. Jag ligger nämligen inne med en biverkning av gårdagens sömnmedel som gör att jag är helt groggy. Känner mig full men utan det roliga, haha.

För att uppdatera er lite så vill jag bara säg att mår bättre än på länge, har ändrat mitt tankesätt och tagit tag i mitt eget mående. Det är en sån power känsla verkligen. Man låter ingen köra över en, man står upp för sig själv på ett helt annat sätt och man vet vad man förtjänar.
Såklart har inte jag lyckats med detta helt själv utan det är faktiskt gäster i framgångspodden som motiverat mig och det är också det som gör mig så jäkla förbannad.
För en av dessa människorna som hjälpt mig att rycka upp mig själv är nämligen Paolo Roberto som vi ser överallt nu pga sitt "misstag".

Den här mannen har alltså åkt fast för att ha köpt sex från en utsatt kvinna. Finns det mer att säg?
Detta är så äckligt och jag känner mig så besviken på att jag har lyssnat på den här idioten, tagit åt mig vad han sagt och gått efter det. Han har inspirerat så många människor att detta gör är svårt att ta in. Trodde verkligen han var lycklig, hade sin tjej som han verkade avguda, sina barn och sån framgångsrik karriär och så går han och kränker den här kvinnan så grovt.

Jag, som ser mig själv som en feminist är detta ett BIIIIIIG no no. Man gör inte såhär. Jag fattar inte heller hur det kommer sig att han redan har fått uttala sig, jag menar, det är inte så att det är han som är offret. Han får mer mediatid för något så grovt.. Hoppas verkligen den här kvinnan har blivit räddad och sitter säkert från människorna som utsatt henne samt att hon får all hjälp som hon behöver. USCH.

Jag spyr på dig Paolo.