Så hur ska man sammanfatta det året då? HELT JÄVLA fantastiskt , alltså blir nästan tårögd då jag tänker på det. Det är så mycket som hänt, de fina människorna jag träffat men också de människor som lärt mig något. 2017 var också sista året av min utbildning, Jag har gråtit, varit arg, irriterad och frustrerad men framförallt har jag haft ett år av så otroligt mycket skratt, minnen för livet med personer jag tycker om, mina nära och kära har varit relativt friska och det är väl egentligen bara det som spelar någon roll i slutändan. Så jag vill tacka 2017 av hela mitt hjärta för att det året visat för mig att jag fortfarande fanns kvar under alla sår att jag fortfarande är och alltid har varit samma tjej med ett stort hjärta. När jag stängde av mig själv efter allt så var det för att jag trodde att ett stort hjärta var en negativ sak. jag har nu insett att det är en av mina största styrkor trots hur ont det kan göra ibland. Jag har också lärt mig att så länge mitt stora hjärta används till rätt saker och rätt människor är det absolut ingen svaghet. Jag är fullt medveten om att 2017 inte varit de bästa året för många jag känner utan kanske rentav de värsta för vissa och till er vill jag bara säga att det blir bättre även om de tar flera år så blir det bättre även om det kan kännas otroligt mörkt mellan svängarna.

Så nu går jag in i 2018 med en liten klump i magen - japp jag är riktigt rädd

och då kanske ni undrar varför ? jo det ska jag berätta för er.

I slutet av 2017 fick jag känna lycka jag inte känt på väldigt många år , jag kan säga att jag faktiskt var lycklig och 2017 var också ett år där jag generellt varit väldigt glad. Men igår vid tolvslaget insåg jag 2 saker då jag tittade upp mot fyrverkerierna. jag insåg att jag var riktigt lycklig och att jag nu ska påbörja ett nytt år med alla människor jag tycker om . jag vet ju inte hur det här året kommer bli och självklart hoppas jag ju att det blir lika bra. Dock vet jag ju att det inte riktigt brukar bli så efter ett sånt här bra år och det är det som skrämmer mig, jag är rädd för att något hemskt ska hända det här året och kanske har jag bara den magkänslan för att 2017 var så bra. Jag hoppas verkligen att min magkänsla har fel även fast den tyvärr inte brukar ha det.

Trots detta så ger jag 2018 en ärlig chans, för om precis 11 dagar TAR JAG EXAMEN , och om 14 dagar jobbar jag min första dag som Sjuksköterska.

Slutligen vill jag bara säga återigen TACK MITT ÄLSKADE 2017 för ett år jag aldrig någonsin kommer glömma


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag vet inte egentligen hur jag hade tänkt börja detta inlägg, den här bloggen är inte direkt jätte väl använd till att börja med men antar att jag på något sätt ändå kommer vilja ha det här inlägget någon gång. Så därför tänker jag väl att jag skriver några rader mest bara för att jag troligen fortfarande är ganska chockad.

Jag klarade alltså både de praktiska och teoretiska slutprovet, Jag blev alltså så chockad så jag först grät och skrattade och sedan påriktigt typ intalade mig själv att resultatet på den teoretiska tentan inte kunde vara mitt? hahaha alltså va? inser ju nu hur otroligt dåligt jag egentligen måste tänka om mig själv, jag menar kom igen? JAG KAN JU DET DÄR , de är ju inte så att man gått en utbildning i 3 år och inte lärt sig något. Det är ju inte så att jag på riktigt tagit mig upp för det här berget och ramlat ner gång på gång och det inte gett mig något. SJÄLVKLART har det gett mig en hel del och det gör mig ärligt lite ledsen att jag själv inte förstår det alla gånger.

Då jag i termin två inledde med att spendera första dagen i skolan på psykakuten kan jag väl ärligt säga att det inte såg super ljust ut men det var ju ingenting gentemot i slutet av termin 3 då jag hade 8 omtentor plus alla nya tentor som skulle göras. Och såhär i efterhand vet jag ju hur jävla mycket jag kämpade mig upp för innan sommaren hade jag klarat alla tentor. Jag såg aldrig under den tiden själv allt som jag kämpade mig själv igenom som nått speciellt . sen då termin 4 kom och nya problem uppstod tänkte jag bara vad i hela friden är det någon som DRIVER med mig åsså följde dessa med mig in i termin 5 men skillnaden var att jag verkligen hade bestämt mig för att bli klar. Ja och även jag har haft riktigt dipdowns i vad jag vill under denna utbildning oxå vilket jag är väldigt säker på att dom flesta har åtminstone någon gång under utbildningen. sedan hade jag i princip min bästa sommar i mitt liv i år och så inledde jag termin 6 på utbildningen extremt förvirrad. åsså tyckte återigen problemen att dom skulle försöka trycka mig under marken skillnaden den här gången var att min enda tanke var BRING IT ON. och nu står jag här med heltidsjobb från och med januari och om en månad tar jag examen.

Under de senaste 10 åren i mitt liv har jag verkligen gjort så mycket förändringar, men framförallt har det blivit nått av mig till slut, för VEM kunde någonsin tro att LillEmmy skulle bli legitimerad sjuksköterska.

Sedan skulle jag vilja tacka så många fina människor som funnits runt omkring mig om ni bara visse vad det betyder. och mina kära föräldrar som ställt upp dessa år <3 och min underbara dotter <3

Dessa tre år har jag klarat mig igenom med smärta,skratt och tårar

Men det absolut viktigaste av allt är

I really did it. OMG I REALLY DID IT

Likes

Comments

Döden betyder ingenting, ja ni läste exakt rätt, Den betyder ingenting, däremot gör den fruktansvärt ont och innebär att ni åkt iväg lite i förväg och att vi andra fortfarande är kvar här men nej återigen döden betyder ingenting. Jag valde att se bilderna som togs dagen innan begravningen igen, jag såg dem senast 2011 och då tyckte jag fortfarande att de såg läskigt ut minns jag att jag tyckte, jag vet inte riktigt varför om det beror på att jag är så förstörd eller om det faktiskt är så att det beror på de erfarenheter jag tagit mig igenom under dessa 8 år för denna gång så såg jag faktiskt att bilderna såg fridfulla ut även om det såklart inte är kul att titta på dom så är det ju trots allt de sista bilderna jag har. Det varierar otroligt mycket varje gång jag tittar på dom vad som snurrar runt i mitt huvud, någonstans försöker jag ignorera skadorna som olyckan orsakade och jag var ärligt rädd att bilderna skulle fastna på näthinnan men de är ju faktiskt inte så längre för det är inte så jag har valt att komma ihåg er , jag har ju valt att komma ihåg er som de fina varmhjärtade omtyckta människor ni var. Och jag antar att det bland annat var därför bilderna denna gång inte såg läskiga ut på samma sätt. Med tiden så har jag väl lyckats inse att det faktum att jag bara var 14 år då det hände också spelar stor roll i hur jag upplevde allt, för mig så var det inte att se min lillebror och morfar döda som enbart var de värsta utan också att hela min familj som vart så stabil helt plötsligt splittras och innan jag visste ordet av bodde jag på ett ställe , mamma på ett annat och pappa på ett ställe. Ingenting skulle någonsin bli som det hade vart tidigare och det var väl därför jag tyckte bilderna såg läskiga ut eftersom att för mig så var det inte endast min bror och morfar som låg där döda utan att jag också såg hela min familj splittras och försvinna framför mina ögon och det enda jag egentligen kunde göra var att stå och titta på samtidigt som jag visste att jag aldrig någonsin skulle kunna se min bror eller morfar igen, det var förmodligen de som gjorde att bilderna för mig som 16 åring fortfarande såg läskiga ut. Idag har jag lärt mig leva med vad olyckan förde med sig även om jag nog aldrig kommer acceptera det. Jag hade under flera år en skam inom mig för att jag egentligen skulle följt med den dagen och klandrade konstant mig själv , ibland kommer de tankarna fortfarande men skillnaden idag är att jag lärt mig vifta bort dom. Skam är ju trots allt en av de värsta känslorna vi människor kan ha.

Just nu pågår det mycket runt om mig som är väldigt jobbigt och jag tror väl att orsaken till att jag ville se bilderna just nu också för att någonstans inte glömma vem jag faktiskt är. eftersom olyckan hände under den åldern som jag dessutom skulle försöka hitta mig själv så formade den mitt "vuxna" jag på både gott och ont. Under de senaste året har jag till och med avslutat en vänskap som jag trodde betydde mycket för mig för att den personen tyckte att den hade rätten att ifrågasätta mina "sätt" att hantera saker på, jag tror aldrig jag blivit så arg faktiskt som den gången. kanske beror det på att jag aldrig skulle komma på tanken att jämföra mig med någon annans strategier för att överleva. jag har inte alltid valt rätta vägen så det säger jag inte heller men att som vän säga de sakerna som den gjorde är så nära det smutsigaste man kan göra jag var såg arg så jag grät av ilska och för att jag ska göra det ska det krävas en del. Då denna föredetta vän själv hade ett destruktivt sätt att hantera saker och verkligen inte hade någon rätt att ifrågasätta mig insåg jag rätt fort att jag inte skulle ta åt mig för oavsett hur man än vrider och vänder på det är jag där jag är idag av en orsak och det är inte för att jag alltid valt rätt väg utanför att jag aldrig slutat försöka, Det finns alltid människor som ska komma med sina åsikter om saker de aldrig någonsin hade kunnat sätta sig in i eller ens kunnat föreställa sig behöva hantera och sådana personer ska man helt enkelt bara ignorera.

Då jag såg dessa bilderna så insåg jag nog för första gången vilken kämpe Emilia 14 år egentligen var och hur mycket Emilia 23 år faktiskt kämpat under dessa år och fortfarande behöver göra och kommer behöva göra speciellt nu, livet är verkligen inte lätt men det är absolut värt varenda tår och varenda smärta man får känna. Man får träffa så mycket fina människor som lyfter upp istället för att försöka sänka och det är bland annat det som gör att det är så värt det. Nu har jag börjat närma mig slutet av min utbildning vilket också innebär att jag börjat närma mig ännu ett uppnått livsmål, som återigen min lillebror och morfar inte fysiskt kommer kunna vara med på. Men någonstans vet jag ju hur otroligt stolta ni skulle ha vart och den lilla trösten får räcka för nu.


Jag har övervunnit så mycket, klivit upp så många gånger fast jag knappt orkat, Då jag var 14 år trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle stå här som 23 åring nästan färdig med en treårig högskoleutbildning och världens bästa femåriga dotter.

Enough said no matter what happens next im so proud of who im today

Likes

Comments

Hej allihopa, ikväll gjorde jag ett lite roligt test som jag tänkte dela med mig av, det är alltså ett psykologiskt test som ska visa vilken personlighetstyp man har, har lagt in länken nedan så ni kan prova, Väldigt intressant om man svarar 100% ärligt,


lägger även till den personlighetstypen jag fick, och ni som känner mig? tycker ni den stämmer?









https://www.16personalities.com/sv/gratis-personlighetstest

Likes

Comments

Okej, dags för ett sjukt tråkigt inlägg, det var rätt länge sedan jag skrev , brukar ju lätt bli ett tag mellan gångerna, varför? tror det beror på att sommaren vart ganska fullproppad med saker. nu närmar det sig termin 6 , vilket innebär att om allt går som det ska är jag sjuksköterska om 6 månader.... HJÄLP. okej inte alls konstigt att ja känner så. allt som är nytt är väl lite läskigt right? antar att det är extra läskigt eftersom jag kämpat som en "idiot" i 3 år och sedan helt plötsligt är det bara över? helt sjukt vad tiden springer iväg. missförstå mig inte är så stolt över att jag fixat det trots allt som hänt under dessa år och förmodligen kommer jag gråta av lycka den 12 januari då jag tar examen. MEN just nu är jag LIVRÄDD, jag vet INTE vad jag ska göra då jag är klar, och det kanske jag inte heller behöver veta, jag får ta varje dag som den kommer. man behöver ju faktiskt inte alltid veta exakt allt.

men först måste jag klara dessa 6 månader med allt vad det innebär , åh gud , blir nervös av bara tanken.

och sommaren är snart slut`? hade inte den just börjat? helt sjukt.

men nu åker vi till kreta om exakt 17 dagar :O

p.s hittade ingen bättre bild att infoga :*


Likes

Comments

Hej, jaha så nu börjar det närma sig både min födelsedag(som för övrigt inte känns värd att fira alls) får man säga så? 22 var ju en rätt bra ålder,(jag har inte tid att bli äldre) tiden springer ju ifrån mig haha

kanske beror det bara på att jag är så stressad hela tiden, och inte är det konstigt heller, inlämningen av c-uppsatsen närmar sig nu med stormsteg, HUR kan jag redan gå i termin 5 ? rättare sagt HUR kan ja snart vara klar med termin 5, helt sjukt egentligen hur fort tiden går om allt går som det ska är jag LEGETIMERAD SJUKSKÖTERSKA I JANUARI ?? whooooot ?!?!?!?! förövrigt sååå ja vad säger man .... Det har ju dock fortsatt vara vinter typ tills idag, så hoppas verkligen vädret vänder nu , VILL HA SOMMAR , alltså jag ÄLSKAR sommar, ÄLSKAR VÄRME , hatar kyla.... är så trött på snö...

måste ändå säga att trots att ja konstant är trött och stressad så är det bra, dock saknar ja ju min lilla tjej som inte är hos mig i veckan men de gör ja ju alltid varannan vecka så <3



Likes

Comments

Okej hej igen , skriver här väldigt sällan men tänkte att jag kunde uppdatera er, ja skriver c-uppsats just nu, så stressen är på topp just nu, men sedan om allt går som tänkt är jag då klar med termin 5 , har haft mina första inskolningspass på mitt sommarjobb intensivvårdsavdelning på NUS , trivs verkligen jätte bra, kommer ju återigen i sommar att bara jobba natt, men de fungerar ju bra då man är en nattmänniska, det är så skönt att de börjat bli soligt och ljust ute, sedan ja skrev senast har jag firat min mormors mamma som fyllt 90 år , älskade Gerda ❤, och självfallet mysit med min underbara lilla flicka ❤❤

Jag kommer försöka skriva igen snart de är alltid kul att kunna titta tillbaka sedan, 🌹

Likes

Comments

Det är helt sjukt att jag går termin 5 av 6 på sjuksköterskeprogrammet, nästa vecka börjar vi med c-uppsatsen, det ska bli intressant men också lite läskigt, fast egentligen är det ju läskigt att man går i termin 5 också , att man har en uppsats att skriva tills i juni och sedan sommarjobba och sedan ha praktik och slutprov i utbildningen och sedan helt plötsligt vara färdig sjuksköterska? Emilia Johansson legitimerad sjuksköterska? oj det låter så konstigt. får väl öva på att uttala det för mig själv i sommar eller nått... och vart vill jag börja jobba då jag är klar då? vad skönt att jag har några månader på mig att komma fram till det. fast det känns som jag nyss kunde säga "va skönt att jag har några år på mig att bestämma mig" och nu är det bara månader jag har på mig, MEN det ska samtidigt bli så otroligt skönt att bli klar med utbildningen, kommer sakna att plugga på universitet såklart, men det kanske man hinner göra en sväng till haha man vet ju aldrig.

aja har tenta på måndag, så sitter här på Medicinska och pluggar haha, är samtidigt så otroligt less och trött på att plugga, men nu är det ju bara slutspurten kvar, ska försöka skriva något mer inlägg annars hörs vi i juni då ja återfår lite av mitt liv igen.



Likes

Comments