EN VÅRSTÄDAD VERANDA & LITE FÄRGSNACK

Så har kan vi inte ha att tänkte jag! Säkert femton gånger, minst. Men så blev det en lördag med solsken, snö som droppade från taket och fågelkvitter. Perfekta förutsättningar till att äntligen städa undan jul och bröte på verandan. För visst är jag en av dem som gärna njuter av granris lite längre än just tiden vid jul men kanske att det så här i mitten av mars var på sin plats att säga adjö till barrande grenar.



Befriande! Även om en liten gran fick stå kvar på bordet. Inte kastar jag en fullt levande växt. Granar borde njutas mer av. Förutom denna som trivts bra ute har jag en stooor rumsgran inne som jag planerar att hålla vid liv till nästa jul. Jag fick den av mormor och morfar i examenspresent, de träffade helt rätt kan man säga. Så glad över den. Och den på bild här ovan fick jag av farmor inklusive den döläckra krukan när hon var här på fika i julas. Mor och farföräldrar va. <3

Som ni ser pryds villan av dova toner i grönt och gult. Fönster och dörrar är täckta av en nästan eldigt rödton. När huset byggdes i början av 1920-talet målades fasaden röd och spröjsen vita, vi vill tro att dörrarna varit gula men bilderna från den perioden är svartvita så det är lite svårt att tyda just det. En period har villan varit vit och beige, inte helt dumt det heller. Det är en skräckblandad förtjusning att vi en dag ska avgöra hur villans utsmyckning ska fortsätta. Jag älskar dessa dova Pippi Långstrump färger samtidigt som jag har svårt att tänka mig att jag själv skulle välja dem om jag fick chansen att färgsätta ett hus. Tanken på vitt och beige känns fin men också lite tråkigt. Ett trött hus med vita knutar och en gul dörr har jag alltid föreställt mig själv i så ni kan ju gissa vad som lockar mest.
Hur som, är målning utvändigt ett projekt som förmodligen (kanske snarare förhoppningsvis) ligger några år framåt i tiden och jag älskar huset precis så som det är nu.