Att ångra sig i början av graviditeten

Godkväll!

Sitter och småskriver lite på Stellah's förlossningsberättelse och reflekterar lite över hur graviditeten var.
Jag mådde ju något sjukt illa de första veckorna.. tror inte det blev bättre förrän framåt vecka 20. Låg ju däckad i sängen hela dagarna typ och Robert fixade allt här hemma. Iallafall, Stellah var ju planerad MEN när jag mådde sådär dåligt i flera veckor och jag hade svårt att se ett slut på det då funderade jag allvarligt på att göra abort. & vad jag skämdes sen då, över att jag ens funderade på det. Ett barn, som jag medvetet planterat i magen, ska jag ta bort det nu då?
Nej usch, det kändes hemskt men jag mådde verkligen skit.

Jag tror det är väldigt vanligt att fundera på sådant i början av graviditeten, innan man helt förstått att det ligger ett litet barn där inne och man mår så sjukt dåligt. Då är det lätt att vilja få det jobbiga att sluta så snabbt så möjligt. Men man får ju verkligen ut något underbart av det, om man står ut.

Är så glad att jag hade sånt bra stöd och det var så skönt när det värsta illamåendet slutade.
& allt var ju så värt det i slutändan ♥

Gillar

Kommentarer

Lexochlogan
Lexochlogan,
Fullt förståligt och tror också många tänker så, vi funderar på en nummer två men är så rädd för förlossningen, den första var hemsk, och jag hade många veckor med illamående och värk i lederna.
nouw.com/lexochlogan
emiliali
emiliali,
Förstår det! Är ju inte bara bestämma sig för ett barn till och så är resten som en dans på rosor tyvärr.. men hoppas att du får det lätt och hanterbart med allt om ni "vågar" ge er på en till ♥
nouw.com/emiliali
Christer,
Tror nog som sagt va du inte är ensam om det här, det är nog ganska många av en eller andra anledning funderar på abort eller liknade.. Men på något sätt överlever vi och tar oss igenom det och då som ett par eller som ensamstående.
www.christerholm.nu