En torsdag mitt i livet

Okej, det var otroligt längesen jag satt med datorn i famnen för att skriva någonting här på bloggen. Har otroligt svårt att hitta något spännande, intressant eller något som folk vill läsa om när livet bara "pågår". Förstå mig rätt, livet pågår hela tiden men när man bara springer ekorrhjulet känns ingenting speciellt intressant att skriva. Men idag ska jag ge det ett försök, mest för min egen skull. Att inse att livet är häftigt även fast man inte reser jorden runt, försöker rädda världen eller flyttat till en ny stad.
För nu ni kompisar, efter ca 2 år levandes i flyttkartonger är jag på hemmaplan, och inte för mellanlandning denna gång. Hemma för att stanna, för att landa. Och ärligt så trodde jag aldrig den dagen skulle komma, men just nu är det exakt det jag vill och behöver tror jag. Landa, komma hem.

Jag och Jens låg och pratade om framtiden för någon kväll sen, om hur och vars vi ser oss i framtiden just i denna stund.
Jag ser mig boendes i ett hus tillsammans med Jens och två barn. En hund och ett 7-4 jobb tänker jag också att jag har. Men en sak som jag sa och har reflekterat sen dess var att jag sa att jag faktiskt bara hoppas på att jag kommer fortsätta göra exakt det jag vill. Att jag aldrig struntar i saker på grund av att saker kommer emellan, går runt på ett jobb som jag egentligen inte gillar men stannar på grund av det är bekvämt. Ni fattar, är det en sak som jag hoppas på så är det att jag alltid kommer fortsätta göra det jag vill och det som känns bra just då.

Jag har också varit en bekvämlighetsmänniska. Jag blev bekväm på mitt fasta jobb, i min hyfsat fräscha lägenhet med billig hyra. Tills den där varma fredagen i Juni, sista dagen innan semester då telefonen ringde och jag hade fått jobb i Grekland om 1 månad. Ringde mamma direkt, berättade, la på sen tågade jag in på chefernas kontor och sa upp mig. Utan att tänka efter en endaste sekund. Det bästa beslutet jag tagit någonsin. Så otroligt klyschigt men tänk hur många dörrar som öppnas när man stänger en annan. Det gjorde det för mig i alla fall och har aldrig en endaste gång ångrat mig. Får gåshud just nu av att bara sitta och skriva detta, har upplevt så otroligt häftiga saker och träffat så många fantastiska människor som gjort avtryck hos mig för all framtid. Herregud, vet inte vem jag hade varit utan allt som blev efter jag stängde en dörr den där helt vanliga fredagen.

Oj vad mycket detta inlägg handlade om mitt liv hemma, inte speciellt. Men nu ska ni få höra.
Har precis i denna skrivande stund sagt upp våran lägenhet, hade velat skriva att vi hittat ett hus och ska flytta. Men inte än. Nu är det dags att byta lägenhet då jag inte trivs i den vi har för tillfället. Och gud så jobbigt att flytta tänker ni (i alla fall ni som flyttat och vet vilket jobb det är) och så tänker jag också, men då var vi där igen. Tänker aldrig bli bekväm med något som jag egentligen inte trivs med, och då får man ta smällar som att behöva flyttstäda och bära möbler uppför trappor.
Annars så försöker jag bara fortsätta upptäcka livet och se det som något spännande. Det är otroligt lätt att tappa det och bara låta livet pågå. Vill inte vara så, inte på andra sidan jorden med livet i en ryggsäck men inte heller hemma i vardagen. Jag fortsätter jobba med det, och trivs nog ganska bra med det just nu också.

Ta hand om er och varandra kompisar så hörs vi igen, kanske imorgon eller kanske om ett år. Ingen vet.
Men en sak kan jag lova er, när jag vill och behöver skriva kommer jag att göra det. Mer än så kan jag ej lova <3

Gillar

Kommentarer

Liknande inlägg