Nu var det så länge sedan jag skrev här att jag knappt vet vart jag ska börja. Jag. har kommit in på Civilekonomprogrammet på Umeå universitet. Jag har börjat flyttat in i mitt lilla korridorsrum. Jag. har sprungit/lunkat/gått 44.2 km. Jag har spenderat en rolig semestervecka i Stockholm och jag har fjällvandrat med min pappa (det är det sistnämnda jag har tänkt att prata om idag).

Så här kommer en liten repa på årets fjälltripp: Resan började i lördags morgon (det är nästan så jag vill räkna 05:45 som natt). Med en kopp nybryggd kaffe och frukosten nedpackad började den långa bilresan. Som alltid när jag och pappa åker bil så lyssnar vi på gammal musik från hans barndom/ungdomsår. Ni vet sån musik som han influerat mig med och fått mig att älska. Jag styr låtarna och han får gissa på band och titel. Ibland medföljer även en kortare historia på vart i världen han befann sig när just den låten spelades intensivt. Det är vår lilla grej. Det är så vi får tiden att gå.

Vi nådde parkeringen i Kläppen runt 11. Där parkerade vi bilen, knöt på oss kängorna och påbörjade den 12 km långa vandringen mot Helags fjällstation. Det var en hel del uppför. Ja faktiskt bara uppför. Strax före 15 var vi framme vid fjällstationen, och kunde blicka upp mot den mäktiga glaciären. Den eftermiddagen tog vi det relativt lugnt. Vi satte upp tältet och kokade nudlar. Gick en liten promenad mot Sylarna, badade fotbad i ån och drack öl. Spelade yatzy och somnade samtidigt som solen gick ner bakom bergen.

På söndagen var det dags för topptur upp på glaciären. En vandring som visade sig bli betydligt jobbigare än vad vi trodde. Men vi klarade det, utan några stukade fötter eller andra skador! Och wow vilken utsikt! Utan tvekan värt varenda steg. Om det är någon vandring som jag skulle kunna göra tio gånger om så det den här, utan tvekan.

Och om någon annan funderar på att ta sig hit så har jag två råd: Ta med två flaskor vatten samt energitäta snacks att tugga på längs vägen. Det ÄR en krävande vandring, ni kommer behöva energin. Mitt andra råd är att ha bra skor. Efter ungefär 2/3 så blir det rejält stenigt. Då gäller det att vara stabil på fötterna för att undvika skador.

Söndag kväll lovade vädret åska. Själv är jag inte jättebekväm med att befinna mig utomhus när det åskar, och framförallt inte på fjället. Därför var det nära att vi faktiskt packade ihop våra saker och gick tillbaka till bilen en dag tidigt. Men efter mycket övervägande bestämde vi oss för att chansa och faktiskt stanna en natt till. Och vilken tur det var! För de där blixtarna dök aldrig up. Istället fick vi se den mest fantastiska solnedgången någonsin. Tänk att solnedgångar och soluppgångar är gratis, vilket lyx!

Efter andra natten i tältet var det dags att gå tillbaka till bilen. Som alltid gör det lite ont i hjärtat att lämna. Jag mår ju så bra ute i naturen. Varför skulle man någonsin vilja lämna det?

Den här gången var det 12 km vandring rakt ner. Väskorna var nästintill tomma, då vi hade ätit upp majoriteten av dess innehåll. Skönt! Vi nådde bilen, åt en snabb lunch och åkte hemåt. På hemvägen lyckades vi (omedvetet) passera Sveriges högst belägna bilväg, ett gäng kor som stod och betade längs en grusväg (obs. utan staket runt sig), massor av renar och ett vattenfall. Succé!

Nu är det dags att fokusera på höstens studier. Böcker ska inhandlas, hemförsäkring ska fixas, adressändring ska göras, internet ska beställas, CSN.... ja en hel del ska fixas med andra ord. Tre veckor kvar ... Önska mig lycka till ...

Hej.
Först och främst, jag lever. Bloggen må ha varit död ett tag, men jag lever.

I lördags var jag och mina föräldrar iväg en tur till Smacken, en strand vid Indalsälvens delta. Har aldrig varit dit vintertid innan, så det var en riktigt häftig upplevelse. Titta på bilderna nedan så förstår ni nog varför. Så vackert! Vilket drömlandskap!

Vi stannade där i några timmar, grillade korv och hamburgare, spelade backgammon och njöt. Äntligen är det ljusare och varmare om dagarna.

Senare på kvällen blev det prosecco och lets dance hemma i soffan. Jag tänkte göra ett försök att faktiskt följa programmet det här gången, precis som man gjorde när man var liten. Vi får se hur det går...

I söndags blev det morgonträning med Samuel följt av lyx-middag på Bastard Burgers med honom och Albin. Det var trevligt. Skönt att få komma ut och prata med lite andra människor.

Annars då? Dagarna rullar på i full fart. Till helgen ska vi upp till Brunflo för ännu en omgång av avståndsfika med släkten. Det ska bli mysigt.

Vad har ni för planer den kommande veckan? Berätta gärna!

#bestofnouw

Vilken mysig dag jag haft!

Idag har jag varit in till stan en sväng med några kompisar. Vi åt sushi, drack kaffe och pratade. Mysigt och välbehövligt. Tänk att senast jag såg dem var i höstas. Galet. Så lång tid får det aldrig gå mellan gångerna igen. Det är dags för mig att kliva ut ur min lilla mentala grotta. Börja träffa mina vänner igen. Den senaste tiden har jag fastnat i någon slags ”jobba - äta - sova” cirkel. Jag kan knappt komma ihåg sist jag var uppe efter midnatt, och än mindre sist jag spenderade en hel helg med vänner. Visst har jag varit iväg och tränat med kompisar, spelat paddel osv. Men förutom det så har jag inte lämnat huset mycket. Någon annan som känner så? Att det sociala livet har kommit i skymundan?