Vad var det jag sa?

Jag har sagt det till mig själv så många gånger.....

"Em..... Vänj dig vid tanken på att du är ensam med allt det här... för så kommer det alltid att vara".

Människor som säger att de vill vara ensamma ljuger. Ingen vill vara ensam.... på riktigt alltså.

Jag har försökt intala mig själv att jag vill vara ensam och att jag är det just för att jag valt det själv... Själv valt att inte släppa in folk i mitt liv... varken som vänner eller ngt mer.

Men så ibland.... dyker det upp någon som verkar genuin och äkta.... då släpper man kanske garden lite. Det kan vara ngt de säger eller gör.... kan vara att DE varit med om liknande saker som jag har... och då känns det ju lättare eftersom man då kanske uppnår åtminstone.. ömsesidig förståelse.

Alldeles för ofta har jag fått höra saker som "När jag ser dig så återupplever jag mitt egna trauma eftersom jag vet vad du varit med om", "Allt som hänt är så jobbigt för oss omkring dig", "*Usch nä.... Jag kan inte hantera allt du varit med om", eller min personliga favorit "Du är så stark" (betyder nämligen egentligen "Jag får dig att tro att jag tror du är stark och inte behöver mig så jag slipper engagera mig").

Men om man inte vill höra på.... FRÅGA INTE DÅ!!!

Jag kommer aldrig någonsin att berätta för någon om vad jag varit med om igen. Det kommer att finnas här att läsa om ngn är nyfiken.

Jag ÄR inte mina upplevelser och vill man inte se MIG så har man ju inget med mig att göra heller.

 

Ja, jag är ledsen idag. Känner mig lite som en urvriden disktrasa. Samtidigt är jag arg..... För ibland så vinner han utan att behöva göra ngt alls. Han har ju redan gjort det.

För det är precis vad sådana män vill.... De vill att man ska vara ensam... Ensam för att ensam i deras bok är det samma som svag.

Så.... Jag gör som jag brukar i stället.... Jobba-barnen-träna-barnen-jobba-träna....

Men är jag svag?

Skulle inte tro det...

 

 

  • 0 visningar

Gillar

Kommentarer

Guest
Guest,
<3
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229