När allt händer på en och samma gång...

Livet i all ära...

För de flesta går det lite upp och lite ner. Få förunnat är en jämn lunk med en nöjd känsla.. Så även här.

Men kära livet.... Överdriver du inte liiiiiite nu?

Mitt i allt vackert som hör hösten till och som jag i regel brukar älska. Min favorittid på året utan tvekan:)
Alla färger... Tända ljus... Sköna skogspromenader... Murriga morgnar och varma filtar. Ah! .... Så rofyllt och läkande.

I allt det jag brukar njuta av har dessa svarta äckelmoln gjort det omöjligt att ens SE.

Hur mycket ska en människa tåla? Och när man tror att man mött den nedrigaste människa på jorden så.. Hör och häpna... Visar det sig att det finns FLER!

Idag är jag arg och ledsen... Inte så mycket mer. Bara arg och ledsen faktiskt.
Idag kan jag inte se färgerna alls... Det kunde jag inte igår heller.

Gå med sanningen brukar jag säga.... Men kära vänner och ovänner... Det är inte så lätt när det finns monster som spelar fula spel.
För att vinna över monster måste man kanske själv spela fula spel.... Vad vet jag.
Men jag vägrar. Det måste bli rätt nu. Med sanning!

Till er monster:

Tala sanning då!
Ni vet kanske inte hur man gör? Jo för det slog mig igår att ni kanske inte vet det...
För har man ett val... Att tala sanning eller lögn... Så talar man ju naturligtvis sanning!!!!
Personligen ser jag inte det andra som ett alternativ.

Men ni är ju inte kloka!!!! Ni går över lik för att mätta era narcissistiska egon.
Ni vältrar era feta kroppar i skitsnack och grovt förtal.
Ni sitter och flinar med choklad mellan tänderna över era äckelplaner om hur ni ska skrämmas och manipulera både vuxna och barn.

Hur kan någon bli så meningslös att de måste lägga så mycket tid på att försöka krossa någon annan? Hur?
Kanske älskade era föräldrar er inte så som ni ville bli älskade...
Möjligen lider ni av en osynlig sjukdom eller två...
Troligtvis har ni aldrig älskat något eller någon och sörjer er oförmåga i detta...
Naturligtvis älskar ni inte er själva.

Men jag kan inte tycka synd om er. Det går inte. Ni är bara onda i mina ögon. Onda monster.
Bara ett monster misshandlar sina barn och bara ett monster försöker använda sina barn i sitt egna svartsjukedrama trots att de far illa av det.

Det är äckligt det ni gör!
Bara sluta!
Sluta!

Nog om er nu.


Kära vänner... Behövde få det ur mig.
Livet leker inte nu men en liten uppdatering ska ni få.

Vi börjar med barnen.
De har inte mått såhär bra på jättelänge. De är lugna, glada, äter bra, sover bra, resonerar klokt och är väldigt kärleksfulla mot varandra på ett sätt som får mammor och pappors hjärtan att smälta.
Såhär när båda är i trotsperiod så känns det jättestort att de kommit till ro.
Inga mardrömmar mer än natten efter att monstret hälsat på sonen på skolan. Då blev han orolig igen.
Annars lugnt.

Rättsprocesserna kan jag inte skriva om här och nu då de är i full gång.
Det är jobbigt och ett nödvändigt ont... Det måste bli rätt för våra små nu.

Jag är trött och aningen virrig.. Lite som dement light;)
Mycket snurrar i huvudet hela tiden och ibland är set svårt att fokusera på det som är för stunden. Tränar på det.
Det är ren kärlek som håller mig uppe... Som gör att jag orkar lite till trots att bensinen tog slut för 2 år sedan.
Kärleken till mina barn, min familj, till sambon och mig själv.

Men det är tufft och med stort stresspåslag... Så pass så att hälsan sviktar nu. Det kan jag inte heller skriva mer om här men det är definitivt ngt jag tänker vinna över.

Just nu får jag inte träna och det gör allt mycket jobbigare.
Det är ju i träning jag laddar batterier!
Riktigt pissigt faktiskt.
Lååååååånga promenader får det bli och yoga.
Ja! Jag får nog bosätta mig på yogamattan!
Där har vi lösningen;)

Fler laddningstips? Jag behöver energi nu.

Tänk den dag man får lugn och ro..... Fri från monster och elakhet.

Styrka<3
/Em.

  • 436 visningar

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229