"Man kan dra paralellen till tortyr"

"Varför går hon inte? Processer kring att stanna...

Vålds- (eller misshandels-)process, normaliseringsprocess och nedbrytningsprocess är begrepp som använts för att beskriva dynamiken i våldspräglade relationer och konsekvenserna för den som blir utsatt. Här i norden är Eva Lundgrens teoretiska modell av våldets normaliseringsprocess främst bekant.

Förenklat kan man säga att i denna process förlorar en utsatt kvinna gradvis greppet om vad som är gott och ont, kärlek och våld; till slut uppfattar kvinnan våldet som en normal del av hennes vardag, menar Lundgren, och våldet har då helt normaliserats.

Att detta är möjligt förklarar Lundgren utifrån olika former av kontrollmekanismer som är en del av mannens våldutövning. 

Två av de mest centrala kontrollmekanismerna iLundgrens modell beskrivs nedan.

Den kontrollerade isoleringen består i att mannen på olika sätt avskärmar kvinnan från omvärlden och hindrar henne från att ha kontakt med vänner och anhöriga. Detta innebär att kvinnans livsutrymme krymps på ett sätt som har avgörande konsekvenser för henne. I och med den fysiska men inte minst psykiska isoleringen av kvinnan kommer mannen, enligt Lundgren, att känslomässigt helt dominera kvinnans liv.

Kontroll med växling mellan våld och värme består i att mannen växlar mellan vara aggressiv och våldsam och att vara kärleksfull och omvårdande.

För kvinnans del innebärdet att hon utvecklar ett känslomässigt beroende av mannen. Här kan man enligt Lundgren dra parallellen till tortyr, där man kan finna en liknande dynamik.

Kvinnans primära strategi i normaliseringsprocessen är enligt Lundgren anpassning. Anpassningen innebär inte bara att kvinnan ”gör som mannen vill”, utan att hon gradvis anpassar sig till mannens föreställningar om våldets orsak och upprinnelse och i förlängningen av detta hans bild av vad det betyder att vara kvinna respektive man.

Våldet internaliseras så gradvis i kvinnan, och hon börjar se på sig själv med mannens ögon i vilka ansvaret för våldet inte sällan ligger på henne.

Om gränserna mellan kärlek och våld är upplösta, våld en del av vardagen, och ansvaret för våldet uppfattas av kvinnan som hennes:

då är det inte så lätt att gå. Våldets normaliseringsprocess har därför blivit en mycket använd modell för att tolka och förstå varför utsatta kvinnor inte går vid första slaget. Beskrivningar av våldsprocessen som bär likhet med Lundgrens modell, liksom begrepp som normalisering och internalisering, återfinns också hos forskare på den internationella arenan vilket naturligtvis ger dessa extra tyngd.

I den engelskspråkiga litteraturen beskrivs ofta våldsprocessen som en – åter igen gradvis – entanglement. Ordet ”entangle” betyder ”trassla in, fastna”, och vad som beskrivs är alltså att kvinnor bit för bit blir mer och mer intrasslade, indragna och fast i relationer som är våldspräglade."

Källor:

Lundgren 1991; 2004.

 Ferraro & Johnson, 1983; Graham, Rawlings & Rigsby, 1994; Herman, 1992; Kearney, 2000;

Lempert, 1996; Wood, 2001.

Ja det har ju bevisligen forskats i detta lääääääänge. Min fråga lyder fortfarande:

NÄR SKA MYNDIGHETERNA SOM MÖTER DE FÅ KVINNOR SOM FAKTISKT LÄMNAR ANAMMA FAKTA???

Ni måste sluta upp med att behandla dessa kvinnor... dessa livrädda kvinnor som.... ja som vem som helst.

Dessa kvinnor har nämligen blivit utsatta för tortyr och bör få stöd och ev omvårdnad därefter.

/Em.



  • 304 visningar

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229