Jag stänger dörrarna.

Nu var det länge sedan jag skrev.

Den senaste tiden har jag jobbat hårt med mig själv.
Total krasch kräver omprogrammering.

Det är svårt att acceptera sina svagheter när man utan att stanna upp har slagit sig fram i nästan 10 år.
När man nästan gett upp... för att sen plocka upp resterna av sig själv och kämpa vidare.
Inte en gång... utan flera... om och om och om igen.
För rättvisa, hopp, kärlek.... för att skydda och vårda. Aldrig för att straffa och aldrig för min egen skull.

Allt detta för att möta SVEK, lögn, hat, påhopp, förtal osv osv...

Nu.... lever jag ibland rester av mig själv som jag inte tänker plocka upp igen.
De är förbrukade.
Jag sopar ut lite i taget.
Låter vinden fånga dem och ser de blåsa bort till ett ingenting.
Befrielse.

Sveket....
Det var det som golvade mig.
All kärlek och värme i mig försvann... jag blev ARG! JätteARG!
Tyckte inte om mig själv då. Jag är inte en arg person.
Jag tänker inte illa om andra människor på det sättet som jag gjorde då.
DÅ ville jag hjälpa Karma på vägen och många såg det som en styrka i mig men.... det är inte JAG.

Så nu stänger jag tre dörrar, låser och låter ingentinget ta nycklarna.

Jag lägger ingen energi till att försöka nå fram till människor som inte är nåbara.

Jag kommer inte att ge monster inblick i mitt liv. Alls.
De kommer att snoka till den dagen de slutar andas ändå. Leta fel och brister för att sedan luska genom att låtsas bry sig.
STÄNGD! LÅST!

Jag kommer inte att samarbeta kring NÅGOT som jag inte tror på och min tillit räcker endast till mina absolut närmaste nära.

Är det något jag lärt mig på denna resan... så är det följande:
De människor som verkligen genuint bryr sig OM mig.... är fortfarande MED mig.
Det är en fantastisk känsla att ha människor i min närhet som ser HELA perspektivet och samtidigt bekräftar mig.

För är det någon som tvivlat på mig så är det ju jag själv.
Så blir det när man ständigt blir ifrågasatt.... speciellt efter att en gång varit i en normaliseringsprocess med psykiskt och fysiskt våld.
Man tvivlar alltid.

”Det är din upplevelse!” Som de orden ekat i mina öron.

Nu ska jag försöka bygga MITT pussel. Sakta men säkert....
Det känns jobbigt nu men jag är helt övertygad som att det blir spännande allt eftersom energin kommer tillbaka.

Håll ut, alla ni som kämpar mot monster och myndigheter.
Möt hatet med tacksamhet för vad ni har kvar... om än så litet🙏🏻
Har kommer av ondska... Monster är onda.
Och de väntar bara på att ni inte ska orka mer.
Styrkan finner vi i tacksamheten.
Hur stört det än låter.
Lägg locket på ilskan och lyssna. Där finns svar ändå.
Jag VET.

Det finns för mycket kvar av livet för att hålla dörrarna öppna.

Kärlek❤️
/Em.

  • 450 visningar

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229