Jag skulle försöka förstå...

Ibland drabbas vi av saker som vi i våra hjärtan så gärna vill förstå.

Men om vi är drabbade av människor av kallhjärtad sort så är att förstå en meningslös strävan.

Vi kvinnor som fått våra hjärtan utslitna och söndertrampade.... vi tror ofta att vår bearbetning av det vi varit med om ska innefatta att förstå varför. VARFÖR!

Vi som levt med män som misshandlar, manipulerar och utövar härskartekniker vi inte ens kunnat fantisera om.... Vi vill förstå. VARFÖR gjorde han så?

Vi som genomlevt normaliseringsprocessen i en våldsam relation och brutit oss loss.... Vi vill förstå.
VARFÖR? Varför behandlade han mig så? Var inte jag den han ville att jag skulle vara?

Vi som drabbats av narcissister och psykopater etc etc.....

Vi som blivit lurade och bedragna...

Vi måste förstå VARFÖR?????

Svaret är ju enkelt.
FÖR ATT HAN ÄR ETT SJUKT SVIN!

Jo.... så klart är det så. Släpp det!

Men när någon har stulit ens tid. Ens dyrbara tid här på jorden.... bara för att förstöra... ja då nöjer man sig inte med den förklaringen.

När någon orsakat en så mycket smärta så att man aldrig någonsin igen ens kommer att kunna se åt en man.... av fen rädsla över att det kommer att hända igen.
Då blir man arg och ledsen.... kanske t o m bitter.

Bitter är ett fult ord. Det vill jag inte vara.

En man som behandlat en kvinna han påstått sig älska enligt ovanstående har ju givetvis inte någon form av empatisk förmåga... så att söka svaren där är lönlöst.

När sanningar kryper fram så går han dessutom gärna under jorden... om han inte är en tvättäkta psykopat så klart... är han det så ringer han runt till alla och smutskastar en... kanske försöker han glorifiera sig själv med hjälp av lögner om en. Osv....

Idag lägger jag L, T, M, J, M, S och K samt alla jag inte vet om... tillsammans med F på bordet. Som en kortlek att beskåda.

Vad har de gjort?
Identifierar jag mig med det?
Är jag ens delaktig när jag inte medverkade i min ovisshet?
Har jag något gemensamt med dem?
Har jag gjort dem något?
Känner jag dem ens?

De har alla på något sätt varit med och bedragit mig.
Svar på övriga frågor är NEJ.

Får jag svar på varför? Nej.

Så ser jag på dem.... och all denna smuts.

Vill jag befatta mig med det? Nej.

Det gör ont som fan. Det gör bara ont. Och det är inget som går över för att jag söker svar.
Det som gör ont ska göra ont... ett tag... tills det går över. Som allting gör så småningom... Det går över.

Och att jag blivit bestulen på min tillit.... Det får vara så.
Inget fel i att leva ”ensam”.

Kanske kastar jag lite skit när jag är arg.
Kanske ger jag honom en fajt han aldrig kommer att glömma.
Kanske skiter jag i alltihop.
Kanske gör han plötsligt rätt för sig iaf.
Kanske söker han hjälp.

Men mest troligt är att han redan har ett nytt kort som fått en ny historia att tro på med en fin bild... av en fin man.... med en knäpp fru och ett antal allierade älskarinnor som vill han ont.... och naturligtvis så talar INGEN av dessa tokiga kvinnor sanning... ja?

Nåväl.... Jag och dessa kvinnor/tjejer.... gör bäst i att ta hand om oss själva.
Var och en på sitt håll.

Så dagens goda råd är:
Lägg dem på bordet.
Beskåda.
Sopa undan dem....
Och ta hand om ditt eget.


❤️
/Em.

  • 278 visningar

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229