Jag har kommit till en punkt....

..... där jag inte lyssnar längre.

Jag har lärt mig att det inte är lönt.
Det är inte lönt att lyssna på när människor säger att de ska göra si eller så eller på deras planer inför framtiden... löften... garantier.... lovord och annat som får åhöraren att må bra.... känna sig trygg... älska och respektera.

Ni förstår.... I mitt facit kan jag med lätthet läsa om hur ofta dessa ORD inte är förenliga med vad som verkligen ska hända.
De betyder alltså ingenting... INGENTING!!!

Sen är det ju så.... att vi kvinnor (inte alla så klart)... när vi hamnar i RIKTIGT tuffa situationer som t ex en orättvis skilsmässa som fullständigt ruinerar en såväl känslomässigt som ekonomiskt kanske greppar tag i ORD som lovar bättring, hjälp osv osv.....
För att man är så svag och förtvivlad i en situation man inte känner att man kan hantera.
Då blir det fel.
Det är ju DÅ man borde ha satt sig ner o rida ut alla dessa känslor ENSAM... låta det ta sin tid o SEN orka reda ut allt det där andra som är omöjligt... Ekonomin, logistiken, ansvaret, tiden som ska räcka till, jobbet, barnen, och allt annat man ska fixa ensam i ett liv byggt för två vuxna att klara av.


Men jag har varit med om för mycket och jag behövde hjälp med mycket i den sitsen jag ofrivilligt sattes i och jag var allt annat än samlad där och då.

Men när man går ifrån ett svek till att åter igen förlita sig på andra och deras tänk utan att ens fundera över vad dem eventuellt kan ha för dolda intentioner med vad de erbjuder.... ja då rör man sig allt annat än framåt och vidare.

Jag säger inte att det är fel att ta emot hjälp i svåra kriser/situationer i livet.
Jag är oerhört tacksam för hjälp jag fått...
MEN jag säger att det kan också göra saker mycket värre.

Vi har saker som:
Självkänsla
Stolthet (den bra sorten)
Mod
Säkerhet
Egentrygghet
Självständighet
Ödmjukhet inför uppgiften
Tacksamhet
Självförtroende
Styrka

... och mycket mer.

OM jag klarar detta... OM det sker ett mirakel som gör att jag faktiskt tar mig igenom denna utmattning och ruinerade tillvaro som är resultatet av dels kämpandet för mina barn I NIO ÅR och nu.... spiken i kistan som är skilsmässan och ett gigantiskt svek.....

SÅ SKA JAG ALDRIG NÅGONSIN VARA I NÄRHETEN AV BEROENDE AV NÅGON ANNAN ÄN MIG SJÄLV.

Jag lyssnar inte mer.
Jag tror på vad jag ser.
Och just nu....
...ser jag ingenting.


Jag hoppas med detta kunna stärka såväl mig som andra i situationer där ni varit i relationer där ni blivit beroende av er partner på olika sätt... Ekonomiskt, känslomässigt, genom normaliseringsprocess eller skuldbeläggning och emotionell misshandel.

Kanske bad han dig jobba mindre? Byta jobb för att det du hade tog för tid?
Kanske fick du sluta med mycket du ville göra för att han behövde tiden åt sina nya intressen istället?
Du behövdes hemma mer? Hos barnen? Både dina o hans eller era gemensamma?
Kanske tjänade du plötsligt mycket mindre.... kanske trivdes du inte längre med ditt liv?
Kanske gav du för mycket?
Medans han roffade åt sig och gjorde dig beroende... utan att du ens märkte det?
Var det så?
Han kanske hotade lämna så fort du blev ledsen?
Att han var den som gjorde dig ledsen spelade ju ingen roll.
Du blev jobbig va? Tråkig? Ledsen? Krävande?

Du..... Tänk på en sak och BARA den saken:

DÄR FANNS INGET TRÅKIGT MED DIG NÄR NI TRÄFFADES!

Tro inte på allt du hör.
Lita på vad du ser och upplever🙏🏻

Kärlek❤️
/Em.


  • 300 visningar

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229