Jag är tillbaka men framåt🙏🏻

Ibland måste man lägga saker på is en stund för att förstå meningen.

Jag är inte krigisk.
Jag är inte bitter.
Jag är inte ute efter ngn form av hämnd.

Jag är förtvivlad.
Som så många andra kvinnor med mig.

Vi vill förstå varför det är som det är.
Så att vi kan göra något åt det.

Systemfel säger några.

Rädsla säger många.

Vissa menar att okunnigheten styr och om det är felet så kan vi väl bara säga upp all den ”okunnigheter” och sätta rätt person på rätt post for once. Eller?


Jag får ofta höra hur min röst ”behövs” ”är nödvändig” etc.
Men vad kan jag göra här med min lilla blogg mer än upplysa och belysa?

Jag ÄR hjärtligt glad över att vara behövd och jag blir helt varm när jag får höra hur jag hjälpt ngn eller stöttat genom ngn text jag lagt ut osv.

Men nu är jag frustrerad!
För det är så vanligt! Fortfarande!

Våld i nära relationer/mot kvinnor är VANLIGT!

Varför?

Det finns tusentals med upplysande sidor på nätet och massor med ideella verksamheter som hjälper våldsutsatta kvinnor.
Föreningar och organisationer som DAGLIGEN vädjar till våra politiker att insatser krävs, uppmärksamhet krävs, lagändringar kanske, myndigheternas ”hjälp” bör ses över med råge etc etc etc etc...

Men vad händer?
Ännu en kvinna dör
Ännu ett barn blir vittne till misshandel
Ännu ett barn blir misshandlat
Ännu en tjej blir våldtagen

Hur kan detta vara VANLIGT i Sverige?
HUR?

Hela jag bokstavligen brinner för dessa frågor och jag SKA få svar en dag.
Vi måste få svar!
Varför är det ok?

Varför släpptes vi ur ert påhittade skyddsnät för att kunna leva i samhället... men ändå utanför.

/Em.

  • 43 visningar

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229