Det känns...

"Våld är varje handling riktad mot en annan person, som genom denna handling skadar, smärtar, skrämmer eller kränker, får denna person att göra något mot sin vilja eller avstå från att göra det den vill."

Dessa ord har följt mig sedan dagen jag först förstod dem.... strax efter att jag bestämt mig för att lämna.

Det handlar inte som att vända ryggen till och gå. Hade det varit så hade det varit enkelt och snabbt avklarat.

Det handlar om att möta monster på ett sätt man aldrig trodde fanns på riktigt, finna styrka man aldrig trodde fanns, att krossa allt normaliseringsprocessen byggt upp, blotta sig själv, bygga upp sig själv igen, skydda barnen, orka ännu mer, bli kränkt på nytt.... av myndigheter, finna mer styrka och bygga upp sig återigen efter varje möte med dessa..... och att aldrig glömma vad som verkligen hände.

För det hände..... Det hände oss.

Idag mötte jag en kvinna som jag tidigare bara hört talas om. Jag såg det direkt.... I hennes ögon. Vacker som en dag.... men så tydligt jag såg det.

"De tror oss inte" sa hon lugnt och uppgivet. Jag nickade.... Samförstånd. 

Jag märkte att vi tittade ner på våra barn och sen på varandra igen.

"Vi måste ta hand om oss och vara starka." svarade jag.

"Du är inte ensam" var hennes avslutande ord innan vi skiljdes åt.

"Inte du heller" var mina.

Det hör till saken att vi sade inte mycket mer än just dessa meningar.... för vi visste..... Vi visste exakt vad vi talade om..... och vi känner inte varandra alls. Vi bara vet om varandra och råkade stöta ihop i en mataffär.

Jag önskar att jag kunde avsluta detta året med ro i själen..... Men så blir det inte. Kanske nästa.... eller nästa.... För nu vet jag att jag orkar... om än så på gränsen.

MEN jag tänker avsluta 2013 med glädjen över allt och alla jag haft omkring mig på resan så här långt... som hjälpt mig att orka lite till.... och lite till.... och lite till.... osv....

Tack Mamma för den förebild du varit. Starka mamma som jag många gånger tyckt varit kall och orättvist hård..... bara för att upptäcka att du är expert på "hjälp till självhjälp". Många gånger behöver man en spark i ändan mer än vad man behöver en kram.... Och ibland funkar det bättre med en liten "utskällning" när man sitter och ojar sig över hur dålig och värdelös man är. Faktiskt. Speciellt när utskällningen visar sig vara en eloge till ens inre styrka. Jag älskar dig mamma<3 Så oändligt mycket.

Tack min bror som ställer upp ovillkorligt så länge man frågar efter det:) "Inga problem" säger du. Vi pratar inte om det.... Men jag vet att vi delar både frustration och ilska över allt som hänt och händer. Om du visste hur ledsen jag är över att dessa känslor drabbar även dig... samtidigt som jag är glad att jag inte är ensam med dem. Du är en klippa<3 Jag älskar dig alltid.

Tack A-M för att du lyssnat och lärt mig att jag har rätt till mina känslor. Att det är okej. Att du visade mig vägen ut och hjälpte mig göra slag i saken en gång för alla. Jag glömmer dig aldrig.

Tack alla på T som till slut fick mig att förstå att det inte var mig man kunde ställa diagnos på. HONOM skulle ni däremot gärna "sätta tänderna i" efter att bara träffat honom en gång. Där gick det upp ett ljus för mig.... och sakta men säkert. Ni tryckte verkligen på on-knappen. TACK!

Tack S som lärde mig ta hand om mig... för att orka. Så inspirerande och vänlig.... generös med dig själv. Bamsekram till dig:)

Tack P för din vänskap och det samförstånd som får mig att känna mig mindre ensam i allt det här. Ovärderligt<3

Tack M för din värme och stunder där jag kan slappna av, skratta och vågar bara vara. För din omtanke och uttalanden som än en gång bekräftar att det inte är mig det är fel på när jag kräker av mig. Tack för att du finns<3

Tack KG som öppnade mina ögon ytterligare för varför jag inte ska ifrågasätta mig själv. För att vi satt där med samma historier.... som att vi levt med samma man. Tack för er värme och alla berättelser ni delat med er av... och för att ni tog er tid att lyssna på min. All styrka till er.... vackra människor<3

Tack K för all förståelse och hjälp, för uppmuntran och belöning.

Tack J för att du aldrig ger mig chansen att känna mig riktigt ensam:) För glada skratt, omtanke, kramar, långa pratstunder, galenskap, gemenskap, pepp, tips, brutal ärlighet, för att du är du och för din vänskap<3

Det finns fler och ni vet vilka ni är.... Alla ni som skrivit till mig och peppat mig, alla kvinnor som kontaktat mig som genomgår liknande resor, alla som ngn gång skänkt oss en tanke åt rätt håll eller som delat med sig av egna historier.

Tack alla ni som ngn gång sagt "säg till om du behöver hjälp med något".

Tack till polisen som visat sig vara ett enormt stöd när andra myndigheter sviker.

I morgon firar vi att detta året är slut och tänder hopp om att 2014 blir betydligt bättre:)

Kärlek<3

/Em.

Gillar

Kommentarer

matilldaa
matilldaa,
Kämpa på<3nouw.com/matilldaa
throughthegrapevinemedia
throughthegrapevinemedia, throughthegrapevinemedia@gmail.com
Hej,
Råkade snubbla över din blogg av en höndelse. Har varit med om samma sak. Läst hyllmeter på hyllmeter psykologi och psykopatologi. Gått i terapi. Träffat andra överlevare. Vill gärna ha kontakt med dig och andra. Kommer så småningom ta ett samlat grepp om detta samhällsproblem och arbeta aktivt i större skala med samhällsupplysning, utbildning och stödverksamhet. Samla ihop "överlevare" och professionella. Vill du vara med?
Du kan nå mig på throughthegrapevinemedia@gmail.com

Bästa hälsningar
Maria
ememmely
ememmely,
Låter intressant! Jag hör av mig.nouw.com/ememmely
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229