Den patologiske narcissisten och hans normaliseringsprocess

Minns hur han ganska snabbt skapade ett beroende. Ett beroende av honom.
När han lämnade mig ensam så blev tomrummet enormt. Tryckande och ledsamt t o m.
Han fick ju mig att tro att jag inte kunde göra något utan honom....
Utan honom var jag ingenting. INGENTING!!!
Han var den ende som uppskattade mig på riktigt. Alla andra var bara på låtsas. Ingen annan ville mig väl. Bara han. Alla andra gjorde mig illa....

Ja det fick han mig att känna. Trots att han gjorde mig illa varje dag såväl verbalt som fysiskt.

I ett fängelse av känslor.... som han styrde.

Han ville att jag skulle sakna honom när han gick, att jag skulle känna skuld när jag gick hemifrån.
Han ville att jag skulle tro att jag inte var någonting utan honom. Att jag var värdelös och svag. Att alla andra tyckte illa om mig och att jag skulle vara glad att han fanns så jag hade en anledning att leva.

Han skapade som sagt ett beroende.... ett liv där ingenting var komplett utan misshandeln.

När en stark kvinna som alltid gått sin egen väg... alltid klarat sig själv, levt som fri, haft många vänner och SÅ mycket roligt och sunt kring sig plötsligt sitter på köksgolvet... 20 kg tyngre än förut... och undrar ” Varför slår han inte idag? Älskar han mig inte längre?”.

Hon gråter... känner sig plötsligt så ensam. .. Hon tänker på sin mamma.
”Mamma.... hjälp mig!”


Tänk er mannens son... som utsätts för samma normaliseringsprocess.... hur han måste känna varje gång han blir lämnad på skolan efter en helg tillsammans med denne far... som skapat ett beroende...som smutskastat pojkens mamma och gjort drama av att de nu inte ska ses på ett tag...

Tänk på hur den pojken känner sig när han blir lämnad på skolan ensam och det är flera timmar kvar tills mamma kommer och hämtar.... en mamma som pappa säger inte bryr sig om sina barn.

Tänk på den pojken!

#nouw30daychallenge

Kärlek,
/Em.

  • 156 visningar
  • Nära Trelleborg

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229