Lever jag ens?
Tjallå!
Jo visst lever jag alltid. Den här bloggen däremot har varit ganska så död nu i säkert mer än ett halvår. Okej... kollade precis datumet i mitt senaste inlägg, det är snarare 1 år snart sen jag skrev något här.
Frågan är vart jag ska börja. Det kanske är lika bra att börja från början helt enkelt, för det är väl förmodligen ingen som kommer ihåg mig vid det här laget.
Om det mot förmodan är någon som kommer ihåg mig så har ni kanske lite koll på min historia gällande min psykiska ohälsa (annars kan ni alltid kolla tillbaka i gamla inlägg). Jag har sen sist genomgått utredning för Bipolär sjukdom, som resulterade i diagnosen bipolär typ 2. Jag är nu inne på min andra vecka med litium och det går bra än så länge. Om det fungerar kan jag inte svara på än. Jag har även fått en OSA-anställning via arbetsförmedlingen, så jag jobbar nu 50% och de resterande 50 procenten bråkar jag med försäkringskassan. Livet är väl för härligt?
Ingen depression har visat sig än så länge, trots att hösten är här. Det känns ju skönt må jag säga, men jag vågar inte ropa hej än.
Det är viktigt att hitta saker att ägna sig åt på hösten, som man mår bra av. Det bästa med hösten enligt mig är helt klart att vara ute och fota. Det är något som får mig att må bra.





Man vet aldrig med mig, men förhoppningsvis så är jag igång med bloggen nu igen.
Vi hörs snart!
