Tack morfar för allt!

Igår var det dags för dagen som man nu har gått och väntat på i flera veckor, nämligen morfars begravning. Jag tillsammans med min syster samt kusin hade skrivit ett tal som vi också höll under begravningen. En begravning är ju jobbig i säg men att sedan gå upp och ställa sig och prata samtidigt när man ser hur ens nära och kära framför en sitter och gråter är verkligen så mycket svårare än vad jag hade trott. Dock är jag väldigt glad att vi valde att göra detta för att hedra älskade morfar. På något sätt har jag forfarande svårt att förstå att han är borta. Kommer man någonsin att förstå det? En sak är säker det är att saknas oss och det är ett stort tomrum efter han. Morfar var verkligen en speciell person som gav oss mycket skratt och glädje, och det känns tomt att komma hem till mormor och se att morfar inte sitter på sin plats i köket...

Vi kommer aldrig att glömma dig morfar och din kämparanda kommer att leva kvar i alla oss. Vi ska ta hand om mormor, det lovar jag. Sov gott!


Gillar

Kommentarer