Ett ärligt inlägg

Ligger i min säng och det gör så ont. Det gör bara så jävla ont och jag orkar inte. Jag orkar inte ens hålla tårarna tillbaka fast än att jag vet att huvudvärken just nu blir värre av att jag gråter... Inte ens får man vara ledsen utan att man ska behöva få ännu mera ont.. Huvudvärken som har varit så bra nu i över en vecka och jag började hoppas på att kanske en bra period var påväg men nej. Igår kväll började det bli värre och jag försökte bryta det med mina mediciner och de blev bättre fram tills i eftermiddags då det bara blev värre och värre och nu ligger jag här, frustrerad, arg och ledsen. Jag försöker verkligen vara så positiv som jag bara kan vara och kämpar för att hålla huvudet högt, men ikväll rasar mina murar. Ikväll är jag inte glad. Ikväll känns mitt liv bara piss. Ikväll känns livet orättvist och ikväll känner jag mig så ensam. Är det ens ett liv att leva när man bara har ont.

Jag börjar bli stressad inför tentan också, vilket skapar en ond cirkel. Det är inte för att jag är rädd att jag inte kan frågorna, utan för att hjärnan inte kommer vara med mig på provet. Idag har orden blandats ihop, hur mycket jag än försökt att koncentrera mig så har det inte gått. Texterna har jag fått läsa om och om igen för att förstå. Jag har liksom inte fått ihop informationen riktigt och det är en känsla som är svår att beskriva.. och jag skäms så innerligt! Min rädsla är att det ska vara såhär på provet, att jag inte kommer klara tiden och att allt bara går åt skogen. Jag har lagt ner alldeles för mycket tid på denna tentan och jag vill inte att det ska bli så, men jag kan liksom inte styra det just nu... Det är det värsta med denna sjukdomen, jag kan inte styra vad som händer och när det händer, utan varje dag måste jag acceptera lägget. Jag känner mig så maktlös..

Frustrationen bara bubblar inom mig och jag vill bara skrika av ilska. Jävla huvudvärk. Det är så jobbigt att hålla alla känslor inom sig. Att aldrig kunna berätta hur jag mår och att det inte finns någon som förstår, det finns ingen som jag kan luta mig emot utan jag måste hålla mig själv upprätt hela tiden..

Jag vet inte vad meningen med detta blogginlägget är, men det enda jag kan är att skriva av mig känslorna och detta är ärligt vad jag känner just nu! Det här är mitt liv och min sjukdomsbild. Om 45 min är det 24 maj och min födelsedag. Det enda jag önskar just nu är att få kunna sova ordentligt i natt och min största önskan är att få vakna utan huvudvärk, men det vet jag att det inte kommer hända.. istället önskar jag mig en dag med bra huvudvärk!






  • Sjukdom

Gillar

Kommentarer