Idag är det exakt ett år sedan jag fick åka in till akuten med ambulans för mina lungor. Jag kommer ihåg min rädsla och oro men framförallt den obeskrivliga smärta som jag hade. Jag har nog aldrig känt mig så döende men samtidigt levande i hela mitt liv. Jag kände att jag levde pga smärtan men trodde jag skulle dö vilken sekund som helst eftersom jag inte fick luft.
Känslan av att tuppa av på jobbet och sedan ligga i en ambulans med en massa slangar till min kropp går inte att beskriva. Jag fick ligga över en natt och trots många timmar på sjukhuset minns jag inte hela vistelsen. Trots att jag bara ville sova så vågade jag inte somna av rädslan att inte vakna igen innan jag visste vad det handlade om. Hela maj månad och större delen av sommaren  bestod av medicin och var en väldigt jobbig period för mig som jag inte ens vill att min största fiende ska uppleva. 

Dagen kunde inte slutat på något bättre sett. Ni vet känslan när man har längtat efter något väldigt länge. Det kan vara en sak eller en speciell person för det spelar ingen större roll. Känslan när detta händer är ju helt otroligt. Jag är iaf sån som person som blir skitglad när det inträffar. Den känslan fick jag idag när jag skulle träffa en av mina närmaste kompisar efter jobbet. Egentligen en liten grej som gjorde hela min dag, men ibland är det bara det lilla som krävs. 
Jag kan inte skriva för mycket här men om personen läser detta ska du veta att just du betyder otroligt mycket för mig och som sagt gjorde hela min dag idag! 

Go kväll på er kära läsare! Idag är det 2 veckor till jag fyller år. Kan inte fatta att det går så himla fort. Idag har jag varit i stallet samt hälsat på Loovie och hennes söta bebis. Som man smälte när man såg den söta lilla varelsen. Ridpasset gick väl sådär idag men blev tillslut nöjd över min lilla fjantis. Det krävs sån tålamod med honom och jag är villig att göra allt för honom.

Fick även ett urgulligt sms av Josefine idag! Asså detta gjorde verkligen min dag!
Älskar spontana sms som kommer från hjärtat!