Fråga!

Ätstörningar/ohälsa, Capio Varberg, Frågor

Fick en kommentar med frågor som jag tänkte är bäst att svara på i ett inlägg!

Fråga: Hej! Jag vet att du varit på Capio i Varberg. Jag är där just nu och skulle vilja fråga dig några frågor som jag skulle bli väldigt glad om du svarade på! - Ibland får vi halvfabrikat på uppföljningen (t.ex. pyttipanna, klyftpotatis, potatismos, fiskpinnar), fick ni också det och hur kände du för att behöva äta det? Skulle du kunna äta det nu när du är frisk? Och vad tycker du om att de serverar halvfabrikat ibland? - När du blev utskriven, kunde du äta allt då eller var det fortfarande någonting som var jobbigt? Finns det något som är jobbigt idag? - Var det svårt att hålla vikten när du kom hem? - Åt du sådan mat som finns här när du blev utskriven? T.ex. korv, risifrutti, fruktyoghurt, gräddsåser osv. Om svaret är ja, äter du fortfarande dessa livsmedel? Jag läste igenom alla dina inlägg från Capio innan jag skulle hit, kan säga att jag blev vettskrämd. Men allt går så mycket bättre nu och min matångest har i princip tynat bort vilket är skönt! Kram


Svar: Först vill jag säga att jag är glad att höra att du kämpar på och gör framsteg - underbart! Fortsätt kämpa för din frihet, för du är värd den! Ta en dag i taget och ta vara på den hjälp du har där nere. Om du är ledsen så prata ut och gråt om du behöver. Om du är glad så skratta och njut av den dagen till max! Säg endast snälla saker till dig själv VARJE dag och jobba på din självkänlsa.

Angående halvfabrikat så kommer jag inte ihåg att vi åt så mycket sånt, utan vad jag vet så lagades maten till av antingen köket eller patienterna. Jag personligen tycker inte om hel- eller halvfabrikat utan äter i stort sett endast tillagad mat.

När jag blev utskriven från Varberg var jag i en av mina djupaste svackor och mådde allt annat än bra och kämpade än en gång med dumma tankar samt med maten. Men mitt i detta mörker fick jag nog av sjukdomen på allvar och började bl.a. utmana mig med saker som kladdkaka, popcorn och lösgodis. Kommer ihåg att jag var stolt över mig själv som sakta men säkert vågade ta egna initiativ och ta tillbaka kontrollen över mitt liv. Ett nytt härligt och hoppfullt ljus började sprida sig in i mitt liv, ett ljus som gav mig ett helt annat positivt perspektiv på saker och ting. Det kändes som jag vaknade upp från en ond dröm.

Idag finns det nog inget som är jobbigt att äta men jag äter utefter det jag mår bäst utav för ge det min kropp behöver och mår bra utav. Jag äter inte som jag gjorde på Capio idag alltså.

Vad tråkigt att läsa att du blev så rädd av att läsa min blogg, men som sagt, så glad över att du mår bättre! Skänker dig massa styrkekramar och kom ihåg att vara snäll mot dig själv och din kropp! Känn tacksamhet över vad den klarar av och alla fina saker som finns i livet - fokusera på dem!

Om det är något mer du undrar över så är det bara att fråga.

Ta hand om dig! Kram!

E med två i

Gillar

Kommentarer

elin-bjork1,
Det har du rätt i, tankarna går mycket till det som är jobbigt och som jag inte riktigt tagit mig förbi. Vilket är en hel del om jag ska vara helt ärlig. Har svårt för stärka-självkänslan-böcker och böcker i den stilen. Vet att det finns mycket bra i böckerna, men så mycket däremellan som jag inte klarar av att läsa. Jag håller mig ti mina romaner. :P Jag håller med dig, det "borde" vara mer accepterat att vara den an är utan att det ska bli en grej av det, jag själv har liksom aldrig ifrågasatt människors värde, eller karaktär, (hörde en debatt i helgen där en kille tyckte att personer som är gay har ett sämre intellekt än personer som är straight - fick sig en funderare när jag hörde det) eftersom jag så tidigt insåg att jag inte var straight, även om det inte var så många som visste det förrän i slutet på högstadiet. kramar
www.uturanorexin.blogg.se