Hej alla fina bloggläsare✨ Jag har funderat ett tag och har nu bestämt mig för att sluta blogga. Efter exakt 2 år lägger jag bloggen på hyllan och går vidare. Det är blandade känslor men jag känner mig klar. Tanken har slagit mig flera gånger än tidigare att sluta blogga. Jag startade bloggen för att dela med mig av min sjuksomshistoria, få förståelse, utrycka mig i text, bearbeta och testa ett nytt intresse. Jag var nervös men tog steget att testa. Jag vågade där i juli 2018. Jag gillade det från första stund. Att sammanfatta vad jag gör om dagarna. Ta bilder och få vara kreativ. Jag fick ett nytt intresse. När jag inte längre kunde idrotta blev detta mitt nya. Jag var inte beroende av andra eller behövde åka iväg. Jag kunde ligga i min säng och blogga och skriva när jag ville. Få utrycka mig och få folk i min närhet att förstå vad jag gick igenom. Berätta min historia och få följa med på denna resa. Denna extrema kamp och ett helt annorlunda liv än andra i min ålder. Jag fick följare och läsare som kollade min blogg regelbundet. Alla fina kommentarer och peppande meddelanden av att berätta vad jag gått igenom och gör. All den kärleken jag fick gav mig så mycket. Även kontakt med andra i liknande situation. Läsa andras bloggar och det blev som bloggvänner eller kollegor. Vi peppade varandra. Inte en enda hatkommentar fick jag under 2 år. Bara så mycket kärlek och stöd. Från medmänniskor och folk i min närhet. Det kommer jag vara evigt tacksam för.

Bloggen har hjälpt mig på många sätt. Det var så rätt i tiden att jag skaffade den. Bloggen blev också ett hjälpmedel när jag sedan började skolan att de kunde läsa här om vad jag var för sjuk osv om de inte alltid ville fråga. Även om jag alltid svarade var det mycket enklare. Jag utvecklade även mitt intresse för mode och fotografering. Ta outfitbilder och ta mer bilder i vardagen. Dokumentera de små ögonblicken. Minnas de fina minnena och inte bara allt jobbigt i min sjukdomsresa. Jag har nu känt att jag vill gå vidare. Bläddra till nästa sida och låta bloggen vara ett kapitel. Jag känner att jag inte heller är i samma behov av bloggen längre. Lika mycket handlar inte längre om min sjukdomsresa. Jag mår så mycket bättre idag och får inte lika mycket ut av att skriva längre. Inte på samma sätt som tidigare. Jag har ändå varit sjuk i 5 år nu. Är inte längre akut sjuk och är otroligt tacksam för det. Jag orkar vara mig själv mer igen. Den jag är bakom sjukdomarna. Innan var jag bara så sjuk och i ett överlevnadsmood. Det går framåt nu och jag tillbringar inte lika mycket tid på sjukhus. Har fyllt 18 och går inte längre på barnsjukhuset. Har lämnat avdelningarna där jag nästan bodde och spenderade nästan all min tid även alla läkare och sjukhuspersonal. Nu är det vuxensjukhuset med ny personal och även ME centret. Jag har fått börja övningsköra. Orkar vara med kompisar lite igen och lever mer självständigt. Jag är i ett stadie där jag vill gå vidare. Jag behöver göra det och lämna det som varit. Se framtiden och få lite distans till det som varit just nu. Vilka 5 år det har varit som sjuk. Från den sportade friska 13 åriga tjejen som blev svårt sjuk tills idag 18 år och fortfarande sjuk men med ett stort bagage. Många lärdomar och erfarenheter. Jag är så stolt att jag tagit mig hit. Som jag har kämpat varje dag. Så många vakna nätter med tårar av smärta, rädsla att det aldrig går över och att ingen kunde hjälpa mig. Jag tog mig igenom det. Jag kämpar idag inte för mitt liv och det finns andra saker i mitt liv än sjukhus, smärta och mediciner. Jag kommer sakna bloggen och alla ni som läser. Det har varit så roligt att blogga och jag har lärt mig massor. Vill tacka er ännu en gång för att ni har läst och följt. Tack bästa bloggläsare✨

Hej på er💫Igår var jag hos Lina och vi tog en fika tillsammans. Hon hade bakat en magisk kladdkaka. Helt perfekt! Också massa annat gott. Bara snackade och hängde. Direkt efter åkte vi iväg och jag fick B12 injektionen. Blir alltid så trött efter så hem och vilade. Idag är jag pigg igen. Känns verkligen som det är påväg att bli höst pågrund av vädret. Regn, åska, blåst och kallt. Inte alls juliväder. Hoppas det vänder snart så man kan bada och hitta på saker ute. Jag har mått ganska bra som jag skrivit tidigare. Att det går framåt över tid. Har dock haft lite mer ont i knäna och benen denna vecka men så är det ibland. Hoppas allt är bra mer er💫

Godkväll✨Idag har det varit en lång dag. Upp i hyfsad tid för att åka till ME kliniken. Idag var det dags för ett nytt läkarbesök. Det gick jättebra som vanligt. Känns som jag vant mig vid att gå där nu. Jag kunde stolt berätta om framstegen i sjukdomen. Få tips, fakta och hjälp såklart. Så skönt att jag inte behöver försvara mig eller försöka bli förstådd. De förstår precis eftersom de är specialister på just sjukdom ME. Det ser ljust ut gällande mig framtid eftersom det går framåt och att jag fick sjukdomen tidigt vid ca 13 års ålder. Hoppet om att leva ett så normalt liv som det går. Det kändes bra att prata igenom allt igen och berätta hur det varit sedan sist. Efter det gick vi igenom den underbara parken. Brukar komma dit lite spänd och nervös innan besöket, jobbiga men bra besök och efter komma ut i denna fantastiska park som skriker liv. Är grönt överallt, solen skiner alltid, gå förbi statyn som liknar vår hund Tor fast mindre och höra på alla barn som leker. Där inne står tiden stilla och är tufft såklart och när man kommer ut är det som allt släpper. Livet utanför dörren. Så där gick vi självklart igenom idag med. När vi kom hem blev det sen lunch. Vilade och handlade lite snabbt med familjen. Är nöjd men trött efter denna dagen. Hoppas ni haft en fin dag✨