Header

Hallå

6 februari 2018 är det dax för mig att ligga på operationsbordet för 4:e gången gällande mina knän.

År 2008 var jag en liten fis, 8 år gammal med noll koll på livet och framtiden. Inte visste jag då att 10 år av mitt liv skulle präglas av en sjukdom. Jag var 8 år gammal och älskade att spela fotboll och träna, jag var duktig och jag tyckte det var fruktansvärt roligt. Plötsligt började jag få problem med mitt högra knä, dum nog som jag var trodde jag inte det var något allvarligt. Vi åkte till doktorn och dom sa att det bara var slatter, en enkel defekt i knäna på folk som tränar och rör på sig. Visst det gör ju ont men ett knäskydd ska hjälpa det. Vi köpte knäskydd och jag fortsatte spela fotboll. Men nu gjorde det ont med knäskyddet också, JA såklart det gör ont, knäskyddet är för litet, vi köper ett nytt! För de som inte vet är knäskydd ganska dyrt och jag har haft ett 10 tal under mitt liv.

Men nu började saker i min vardag börja göra ont, oh det här va kanske 1/5 år efter jag fick beskedet att det var ” slatter ” .

Vi åkte till doktor men ingen kunde säga något annat än att det var en lite mer allvarligare slatter. Jag accepterade det men nu kunde jag inte spela fotboll mer. Jag la ner med den sport jag faktiskt brann för.

Åren gick och plötsligt var det 2011. Det året doktorerna insåg att jag verkligen inte hade slatter. Dom hade nu hittat en defekt i mitt skelet och brosk i mitt knä. Jag blev 2011 diagnostiserad med sjukdomen Ostriokondrit. Jag fick vänta 3 år utan hjälp innan jag började få hjälp på riktigt, jag gick 3 år i ovetande om min sjukdom när jag hade haft det från början.

Ostriokondrit är en sjukdom som påverkar blodets tillförsel till knät och skelettet, detta gör att områden i knät bryts sönder och lossnar, brosket runt om har inte tillräckligt med blodtillförseln så kroppen kan inte laga detta själv. Ostriokondrit är en barnsjukdom, som ska vara över i 8-10 års ålderns.... jag har haft min sjukdom i 10 år och det kommer bli fler.

2011 opererades mitt högra knä första gången. Det var även den ända lyckade operationen som jag har haft under dessa år. Mitt högra knä mår bra, jag skulle kunna springa med det, spela sporter och göra saker jag verkligen tycker om. Vänstra knät där emot, kan jag knappt gå i trappor i.

Den 6 februari 2018 är det min 3 operation i mitt vänstra knä. Tredje gången jag omotiverat lägger mig på operationsbordet med tanken ” det kommer ändå inte bli bra, va spelar det för roll ”

När du har haft en sjukdom i 10 år som skulle varit slut efter 2 år börjar man tröttna. Jag bryr mig inte längre, jag har ingen ork att tänka på hur mina knän känns. Jag har KONSTANT ont i mitt vänstra knä, jag kan sitta i soffan och det känns som någon borrar ner en kniv i knäskålen på mig, jag kan inte sitta i skräddare utan att jag får halta fram en timme efteråt. Trappor är ett helvete, mitt knä har inga muskler och viker sig inåt när jag går i ett trappsteg. Jag kan inte springa, jag kan knappt gå på ett underlag som inte är helt platt. Jag kan inte cykla utan smärta, jag kan inte dansa, simma eller sporta. Jag kan inte gymma eller gå på yoga. Jag är bara en kropp med ben som inte tillåter mig göra något. Men efter 10 år har orken tagit slut. Jag äter upp mitt ego och mitt ” tycka synd om mig själv ” och tänker bort smärtan. Jag simmar, men kan inte gå efteråt, jag cyklar men haltar flera timmar efteråt, jag ÄLSKAR skogen och vara ute,, och mina jävla knän ska inte få ändra det. Jag må vara ganska sjuk i mina knän men jag vägrar accepter att folk ska tycka synd om mig. Jag tål inte när folk säger ” Åhh men vila lite ” nej jag tänker inte vila då gör jag dubbelt upp. Jag är inget hinder för något, jag kanske går lite långsammare än alla andra eller haltar fram ibland men jag tänker aldrig hindra mig själv eller någon annan på grund av mina knän. 2013 hade jag gått 2 år efter min första operation, och jag var i Norge på mitt första stora scoutläger. Under det lägret besteg jag ett berg i Norge. Jag bröt ihop, grät och ramlade väldigt många gånger för mina knän inte funkar och gav mig en sån extrem smärta. Jag är ingen människa som lätt ger upp, jag vägrar visa mig svag och skör för det är jag inte. Min kropp säger nej men min hjärna säger emot!

Nu är det 2018, jag har nyligen fyllt 18 år och jag är lyckligare än någonsin, men sen kommer det och slår mig i nacken ibland, mina knän är fortfarande inte bra, jag är inte frisk, jag borde inte jobba med det jag gör just nu för varje gång jag stämplar ut haltar jag.

Jag lever i mitt egna tankesätt, det är bara mesar som ger upp, det är bara svaga människor som låter saker hindra dom från det man verkligen vill göra. Jag må gå på kryckor nu i 4-6 veckor men jag ska fan inte låta det trycka ner mitt humör, jag kommer ha ont men det ska inte vara en orsak att gnälla för.

Jag är inte svag, jag är inte en mes, jag är bara någon som inte låter saker påverka mig.

Tack till dig som läste allt det här, jag ville bara skriva av mig då mycket tankar snurrar runt i mitt huvud nu när jag snart ska ligga på operationsbordet igen.

Tack<3

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Hej.

Det känns som det seriöst var 100 år sen jag skrev något här, varför ska det alltid gå så lång tid emellan varje gång jag lägger upp... suck.

Som rubriken lyder är jag väll ganska less på livet. Jag trodde för en gång skull att livet var på väg framåt, att saker och ting skulle gå smidigt och jag skulle kunna ha kul samtidigt... trodde jag ja!

Jag hade fel, innan jullovet hade vi skol kaos, det fanns knappt lärare och vi gick till skolan för att delta på lektioner som vi inte gjorde något på. Det tog ganska mycket på mig och jag kände hur skol pressen och stressen började krypa in på mig. Jag gick då på ett väldigt välförtjänt lov med hoppet att nu ska det bli bra igen. Julafton kom och den var suverän, mellandagarna lika så, nyår kom och jag hade det roligt, drack och umgicks med kompisar, men med alkohol i kroppen vart jag överkänslig, tänkte på allt och grät för allt. Det var jobbigt för det kommer jag så väl ihåg från nyår, när jag hade druckit så pass mycket att all stress och ångest pyste över. Sen gick dagarna och skolan började igen, den här gången hade vi lärare på varje lektion och det kändes toppen, sen slog det oss att vi kommer ha så jävla mycket och göra under den här terminen då vi inte gjort ett skit under den förra. Jag fick då en stress klump i magen men den tänkte jag snabbt bort. Jag försöker nu plugga ordentligt, men jag ska också göra 100 andra grejer som just nu håller på att få mig att gå in i väggen. Bara den här veckan ska jag göra saker varje dag, måndag måste jag på ett möte med scouterna och jag måste plugga, tisdag ska jag klippa mig och jag måste plugga, onsdag ska jag fika och sen förmodligen plugga, torsdag ska jag kanske jobba och förmodligen sova hos en kompis och planera, och på fredag är jag upptagen med min pojkvän till lördag. men pricken över iet är att jag ska åka till nynäs hamn på lördag till söndag. JAG HAR SAKER VARJE DAG HELA DEN HÄR VECKAN. Sen ska jag hinna vara glad, kärleksfull och samarbetsvillig med alla. HUR HAR JAG INTE BRUTIT IHOP ÄN? Jag frågar mig det ofta, för just nu består min vardag utav mycket negativa känslor och händelser, men jag undrar varför jag inte har tappat greppet helt? Bara gett upp på allt och alla helt och hållet? Varför är jag fortfarande samma gamla glada människa när jag träffar människor fasten jag bär på så mycket? Jag kanske har lärt mig att stänga av vissa känslor. Jag har under dom senaste 2 åren växt som människa något enormt, jag vet hur man hanterar livet, människor och psykisk ohälsa, men när det kommer till att ta hand om mig själv och sätta mig i fokus, då är jag värdelös! Jag vet inte om jag någonsin kommer att förstå hur man verkligen ska ta hand och pyssla om sig själv för att kunna må bra, jag tror det alltid kommer vara en gåta för mig. Jag brukar ofta när jag mår dåligt, ändra något på min kropp, eller handla saker jag inte behöver. Jag är så impulsiv och extrem i vissa fall och jag förstår inte hur folk orkar med mig.

Sen kom ju min 18 års dag. Herregud vadå att jag är 18 år och myndig, jag ska göra dittan och dattan nu. Ta hand om mig själv, skriva på mina egna papper, andra regler etc. jag får inte panik men jag får även ålders ångest. Jag är 18 men jag har inte gjort något jag riktig vill i livet än. Jag är kluven, jag är lycklig för nu får jag göra saker jag velat länge men jag är även inte redo för att bli 18. Jag vill bara vara liten igen, bygga med lego och inte ha några problem alls.

Jag borde inte skriva så här mycket om hur jobbigt jag har det för det låter bara som jag vill ha empati, att jag vill ha uppmärksamhet. Ska jag vara helt ärlig så är det inte så, jag vill bara ha en plats att lätte mitt väldigt tyngda hjärta för tillfället och formulera mig i en text som dom som är intresserade kan läsa om dom vill. Jag är inte ute efter läsare eller efter ” åhhh” kommentarer! Jag vill bara lätta hjärtat då jag hatar att gnälla och ge andra i min omgivning mina problem.

Jag hade egentligen inget mer vettigt och säga men just nu är allt kaos.
Hoppas ni har det lite bättre och att ni kan rådda och ordna era liv.
Kram

Likes

Comments

Hej

Herregud jag tror ingen förstår hu jäkla skoltrött jag är, jag är inte trött på skolarbete utan jag är så sjukt trött på själv skolan som aldrig kan fungera som den ska! Inga lärare, inga lektioner, kommer jag ens få gå ut med ett betyg i 3 är ju frågan?

Idag är en sån där dag då jag faktiskt missade bussen med flit, och det har tisdagar blivit... just på tisdagarna missar jag alltid bussen antigen med flit eller inte. Det är fruktansvärt frustrerande att jag inte orkar hålla tiden men nu bryr jag mig inte längre! Två dagarna kvar till jullov och jag kunde inte va gladare för det. Jag har så mycket under jullovet som händer som gör mig så motiverad och glad.
Julafton, nyår, jag ska börja jobba ( provjobba först ) sen är ju inte min födelsedag under jullovet men det är helgen efter vi börjat! Och jag blir 18, hur sjukt är inte det?!! Ska jag, bli myndig ?? Nähä du det är jag inte redo för än, fast jag kan inte bli redo för jag fyller varesig jag vill eller inte.

Nu på torsdag, samma dag som vi slutar skolan ska jag ut och äta med några av mina närmaste tjejkompisar jag inte träffat på hur länge som helst och det gör mig mer
Motiverad. Jag kämpar mig igenom dom här två sista dagarna och se fram mot allt kul som kommer!

Likes

Comments

Inte den här helgen utan förra helgen var jag, min lillasyster och min pojkvän på julmarknaden i Gamla Linköping, jag hann inte lägga upp något inlägg då men med tanke på att julmarknaden även ägt rum den här helgen är jag inte helt ute och cyklar gällande tid.

Jag ÄLSKAR julen och allt så följer med, pyssel, paket, snö, dofter, maten, vinter, marknader, gemenskap och massor mer. Jag har nog i hela mitt liv sagt att ” Julafton är min bästa högtid ” och förut var det säkert på grund av att man fick paket och saker man önskade sig men nu handlar det inte om det. Jag fyller 18 är om cirka 1 månad och för mig är julen bara en högtid fylld med mysiga saker. Jag ÄLSKAR att skämma bort andra och ge gåvor, jag älskar att se deras relationer när dom öppnar paket som jag köpt och lagt min kärlek på. Jag älskar gemenskapen mellan vänner, familj och släkt som gör hela högtiden till den bästa. Det handlar inte om paket egentligen, det handlar om kärlek, kärvänlighet mot andra och gemenskap. Det är jul för mig, inte några prylar man får.

Men julmarknaden i Gamla Linköping var vad jag hade förväntat mig, ganska mycket folk med yber mysiga stånd där gamla tanter och farbröder stod och sålde hemmagjorda vantar och pepparkakor. Nästan i varje hörn kunde man känna doften av dom brända mandlarna som stod och stektes på plats. Hade jag varit ekonomiskt oberoende eller min kille för den delen heller hade jag verkligen inte gått där ifrån tomhänt!

Jag brukar bli kallad tant av mina kompisar och jag förstår dom. Jag tycker om äldre saker från 50-80 talet. Jag älskar gamla kläder och går hellre till second hand än till H&M. Jag älskar att dricka kaffe och jag uppskattar hellre ett kortspel än att titta på idol, jag är rent ut sagt en tant så marknaden för mig va rena paradiset.

Längtar redan till nästa år, för ska jag åka dit igen, rekommenderar det starkt om man vill komma in i julstämningen.

Kram <3

Likes

Comments

Hej

Nu jäklar känns det som att min dipp håller på att sakta men säkert släppa. Igår hade jag värdens arbetar flyt och arbetade massor med mycket motivation, jag tyckte det var riktigt kul och jag kunde suttit hela dagen med samma sak! Önskar det alltid kunde varit så! Hoppas denna dagen kommer bli exakt likadan så jag kan få massor gjort igen.

Jag ska även ikväll åka och grilla med scouterna och jag har saknat det så! Jag har varit så upptagen med allt dom senaste månaderna så jag har int gått på ett ända möte på jag vet inte hur länge, jag saknar verkligen scouterna. Så det ska bli hur kul som helst idag, åka ut i skogen med en grupp mysiga människor och grilla! UNDERBART!

Jag måste även ta tag i jobbsökandet nu igen, kanske ska ta en dag och gå runt till olika affärer och lämna lite personliga brev och prata lite med cheferna! MÅSTE SKAFFA JOBB, känner verkligen att jag behöver en förändring i min vardag och även helg, så jag hoppas den här motivationen håller i ett tag till så jag hinner söka lite mer jobb innan jul!

ÅHHHH, jag är så sjukt peppad på jul, eller jag är det varje år, varesig om jag är 17, 29 eller 56 så kommer jag nog alltid älska julen, gemenskap, och mysiga ljus och fina dekorationer, tycker synd om dom personerna dom verkligen inte tycker om julen, hur kan man inte det lixom!

Jag måste få mitt liv i rullning igen och även se till att inte allt ser exakt lika dant ut hela tiden, jag måste skaffa mig förändring och händelser jag kan minnas och ha nytta av.

Kram!

Likes

Comments

Hej Hallå igen!

Idag trodde jag att jag skulle dö, jag stod framför badrumsspegeln och tittade på mig själv, jag mätte och tittade noggrant, sen stängde jag badrumsdörren och vipps stod jag där med en ny frisyr! Jag var nervös och jag hade så mycket adrenalin av någon anledning att det kändes som mitt hjärta skulle hoppa ur bröstet på mig, för en liten bagatell. En desimeter hår vipps ner i sopporna, och där var man med lugg, jag överraskar både mig själv och andra ofta men nu överraskade jag mig själv ganska rejält. Mina kompisar kallar mig redan för tant, nu konfirmade jag det, jag är en tant!

Likes

Comments

Hallå!

Jag har haft en ganska jobbig svacka nyligen som har dragit ner mig ganska lågt och jag har känt mig konstant deppig och trött och inte velat göra något. Mycket av det här fick jag reda på är biverkningar av min nyliga insatta P- stav. Men nu har allt det här börjat släppa och jag mår bra igen!

Igår fick vi träffa våran nya foto lärare som var hur gullig som helst, vi på våran skola har haft det ganska jobbigt på den senare tiden med lärare, nästan alla lärare slutar och det börjar nya hela tiden, och det tar mycket på oss elever faktiskt men nu har vi äntligen fått en fotolärare! Och hon drog igång igen och det var hur trevligt som helst, vi fick faktiskt fota på en lektion, vi fick göra något för en gång skull. Det gjorde mig riktigt glad och jag känner mig mycket lättare i psyket när vi kanske kan ha en stadig person inom vårat profilämne.

Här får ni lite bilder från fotandet av den nya lärarens jobb, hon jobbar på ett underbart vackert café och jag som är så jäkla förtjust i gammal saker och retro älskade fiket och kunde fota i timmar men den tiden hade vi inte, sen fotade vi även lite blommor och dom va lika vackra dom. Hoppas era senaste veckor kanske varit lite bättre än mina och hoppas ni mår bra.

Kram

​Alla bilder är tagna med en Nikon systemkamera men kkommer tyvärr inte ihåg vilken typ av Nikon det är skolan har, tills nästa gång ska jag ta reda på det! 

Likes

Comments

Hej hallå

Det här var ett ganska långt tag sen, jag har inte uppdaterat sen London herregud det är ett tag sen nu. Men vilken härlig resa det va, vill typ flytta dit nu ?!

Jag har haft mycket på schemat och mycket i huvudet så jag har inte tänkt så mycket på att ta mig tid och sätta mig och blogga lite, jag har haft lite strul med skolan, träffat läkare, ungdomsmottagningen, bokat om tandläkartider, varit sen med att börja på skolarbete, skrivit personligt brev, försökt söka jobb, humöret är svajigt och jag är bara rörig i huvudet över lag.

Men mycket har löst sig nu, då jag valde film som specialämne eller va man ska kalla det till tvåan har jag alltid trott att film, det är min grej Liksom. Men nej under det här snart halva året har jag bara insätt mer och mer att film inte är min grej, för mycket planering, kommer aldrig till skott och det är bara något jag verkligen inte vill göra. Så jag bytte inriktning ( fortfarande inom skolan och fortfarande i min klass ) till fotot. När jag stod där med min nuvarande media lärare ( väldigt ostabilt på lärarfronten och det gör mig stressad över lag när lärare slutar och börjar om vart annat ) så lossnade det som en klump i min magen när han bara ” vi fixar det här” och under samma 10 minuter hade jag bytt inriktning. Har även insett att jag inte tycker det är så kul att jobba i grupp. Men har nu en större frihet i foto då större delen/ nästan hela kurserna är eget arbete. Jag har svårt att få något gjort och jag är väll lite av ett kontroll freak om jag ska va ärlig när jag jobbar i grupp. Men nu känns faktiskt skolan mycket enklare.

Jag har länge gott och funderat på att skaffa en ny dator, och jag ska så småningom göra det, jag skrotar ( säljer ) min MacBook till min pappa och så kommer jag få ett startkapital till min nya dator. Jag har tröttnat på Mac då vi har det i skolan och arbetar konstant med dom. Sen känner jag att jag inte kan göra det jag vill på den datorn jag har just nu så bye bye med den.

Men hur ska jag ha råd med en nästan 17 000kr dator ? Jo jag har kommit in i något jäkla flow och har sökt 4 jobb såhär på onsdagskvällen. Jag ska börja jobba extra på helgerna och känna pengar som jag kan spara och köpa en ny dator för! Så taggad och väntar i spänning på svaren på mina Mail imorgon.

Det där va en lite life update på mitt liv och va jag gjort sen sista inlägget men ska försöka lägga upp lite bättre och nu när jag går foto istället kanske jag kan skaffa mig lite mer ” vettigt ” material till bloggen.

// Ebba


Här kommer lite bilder från mina senaste veckor <3

Likes

Comments