Min skog

jag går runt i skogen utanför mitt hus. Skogen som egentligen är på tok för liten för att kallas skog. men det är min skog, den jag lekte i jämt, gick igenom på väg till skolan, skogen som var min och mina vänners hemliga skog.

skogen där grannen skrämde upp mig om läskiga varelser och monster, det där trädet som jag tror var hemmet i leken jag lekte senare med min första bästis. stenbumlingarna där min bror åt myror och jag kollade på med stora förundrade ögon. buskarna vi stod bakom när grannen pekade på en balkong och sa ”akta er för honom, han kan skjuta med pistol”.

min skog är täckt av snö och det är inte tyst och lugnt så som jag numera vill att det ska vara i en skog, man hör barnen skrika från pulkabackarna runt om och vägen susar. men det är min skog och en gång i tiden hade jag koll på varenda tallbarr här. trädet med spikar i och den lilla dungen vid komposthögen där min bror cyklade och ramlade en gång. min lilla skog

skogen där jag hade mina första deep talks i femman när jag och en kompis smet iväg till kullen på rasten och pratade om hennes stora kärlek.

min skog. mitt lilla andrum. platsen som, hur fruktansvärt ostigt det än låter, representerar stora delar av min barndom. jag gick runt här i skogen medan pappa grillade på baksidan på somrarna. pratade antagligen högt för mig själv, spelade upp världar inom mig på den där platsen. det var krig, ena halvan av skogen var den mörka sidans och min sida av skogen var den goda. jag var krigarprinsessan som modigt kastade mig in i striden. nästa dag var jag diplomaten som tillslut fick de två sidorna att enas.

min skog där jag satt och kikade ner på de som gick på gångvägen nedanför, på de som spelade fotboll nere på grusplanen.

min skog. där jag och alma plockade blåbar så sent som i somras, dit jag gick nångång i höstas och satt i regnet och lyssnade på skogsljuden som där och då överröstade bilvägen.

min skog.

Gillar

Kommentarer