En sån natt

Jag har en dålig natt...en sån där riktigt dålig natt när allt känns värdelöst...eller inte värdelöst. Det är en sån där natt där känslor inte finns. Jag känner mig så tom, det enda jag vill ha är en axel att gråta mot...men inte ens det skulle räcka, det spelar ingen roll hur många som frågar om jag är okej, vad felet är. Ingenting hjälper, paniken växer men det finns absolut inget förutom tid som kan bota mig.

Jag skriver ner sånna här kvällar, för av någon anledning vill jag komma ihåg hur jag kände mig. När jag väl är inne i en sådan attack som jag inträffar mig i nu så är det som trans, det är som att jag inte är jag.

Jag vill bara skrika, bara släppa ut allt...jag har provat, resultat: Det funkade inte. Det känns som att bli uppäten inifrån och ut. Jag kommer ihåg tiden innan alla dessa attacker började, jag var 9 och det enda jag var rädd för var att glömma något till skolan...det gjorde jag någon gång och insåg att hela världen inte gick under.

Varför kan inte lilla Elsa komma hit och ge mig en örfil och säga att det jag grubblar över inte är värt det, han är inte värd att orsaka den smärtan så skit i honom. Du är bättre än det här, visst du har blivit sårad upprepat men du satt dig själv i situationen från början och trotts det så är det inte ditt fel, för det enda du ville var att känna att någon tyckte om dig för den du var.

Gillar

Kommentarer