Sammandragningar och förlossningskaos

Alltså hörni, denna vecka... Den började så jävla dåligt. Under måndagen gick jag och Berka (och Liam) på husvisning, allt kändes så bra, vi diskuterade bud, köpte glass ihop och hade det SÅ mysigt, så kommer vi hem, jag lägger mig ner på soffan och får SÅ ont i magen, värkar som kommer och går, jag var helt säker på att jag skulle föda. Jag försöker få tag på förlossningen i gävle för rådfrågning, ingen svarar, så jag ringer hudik, fast jag inte ville dit och inte kommer att föda där efter detta.

De ber mig komma in på kontroll, så Bettan och Tobbe kommer och hämtar Liam medan vi åker in, Berka får inte följa med in pga corona, så jag är helt ensam från ca 14 till 21, större delen av tiden ligger jag själv inne på en brits med CTG kopplat till magen. Minns ni barnmorskan som jag var så missnöjd med när jag fick Liam? Well gissa vem som kommer in och ska jobba kvällspass om inte hon. Så medan jag ligger där och har ont så ska jag få dropp då jag på allt detta var uttorkad, hon sätter infarten fel och plockar inte ut den, den satt i flera timmar trots att jag påpekade för både henne och andra läkare samt barnmorskor att den gjorde ont och att jag ville ta ut den. Medan nästa infart placeras så svimmar jag nästan, en kvinna fick stå och hålla i ctg:n medan jag låg där och var livrädd, trots detta fick inte Berka komma in...

Timmarna går, de hittar inte vad som kan vara orsaken till sammandragningarna, så de vill hålla koll på mig över natten, vi har ju trots allt en bit att åka. Först då får Berka stanna, han kommer med mina grejer och jag slapp tack och lov spendera natten ensam på det där jävla sjukhuset.

Det hela slutar iallafall runt lunch på tisdagen med att jag får någon form av antibiotika utskrivet, misstänkt UVI, men inga provsvar finns på 1177 som bekräftar eller dementerar om jag har UVI alls. Jag var verkligen villig att ge förlossningen i hudik en till chans efter hur allting gick sist, men aldrig mer. Får jag inte tag i Gävle förlossning när det väl är dags så ringer jag falun.

Jag har anmält händelsen med infarten till patientnämnden, vilket jag råder er alla som på något sätt känner er felbehandlade av vården att göra! De tog mig på allvar och svarade redan dagen efter jag skickade in ärendet. Jag ville inte ha återkoppling av sjukhuschefen men kvinnan jag talade med lovade att framföra mitt klagomål, så ska det inte gå till. Jag kunde knappt röra på armen, vilket jag sa till om, och har fortfarande ett blåmärke..

Gillar

Kommentarer